Det finns mycket att reta sig på. Ett exempel. Hur j-a svårt det är att få en tid till vårdcentralen. Hur snabbt den där rösten på bandspelaren kommer. ”Tyvärr nu är våran telefonkö för i dag full. Ni får återkomma i morgon.”
Mamma har betalat skatt. Hon har gjort rätt för oss. Varför kan det inte vara enklare att få en tid för att kolla blodtrycket? Jag orkar inte vänta. Jag går till min privata läkare. Betalade 2 400 kronor för mammas skull. För att jag har noll tålamod att sitta och vänta. Livet är nu.
Annars är det snart jul. Vi vill komma i julstämning. Hur går det undrar jag? Känner ni något? Jag gillar julen med familjen. Det är fint att samlas kring maten. En gemensam måltid att tänka tillbaka på. I många år åkte vi till Berlin. Jag, mamma, pappa, lindansösen och hennes familj.
När du är liten tar mamma hand om dig. Nu när hon börjar bli vuxen, på det mer seriösa planet, får jag hjälpa henne med allt jag kan.
Det är länge sen nu. Vi höll på i säkert tio år med olika bruncher på hotell. Jättekul. Då kunde man hitta hotell med rum som tillät rökning. Det är svårt nu. Funderar på att åka till Oslo med mamma. Göra något kul. Jag har börjat umgås så mycket med mamma nu att det känns som när jag var liten. Kommunikationen går blixtsnabbt. Hon kan ringa och säga en grej kort och jag känner hennes puls.
Det är väl fint att det är så. När du är liten tar mamma hand om dig. Nu när hon börjar bli vuxen, på det mer seriösa planet, får jag hjälpa henne med allt jag kan. Det gör jag gärna. Jag åker inte bort till Sydney nu i två månader. Skulle inte lämna henne hemma själv, utan min expertis som son i våra familjeangelägenheter. De handlar nu mest om transport, äta lunch, dricka sangria, äta middag, åka till tandläkaren, åka till doktorn, promenera, äta lunch och ringa i telefonen.
Därför sitter jag i telefonkö, går till privat läkare och vad som helst.
Jag gillar jul om jag får vara med mamma och pappa, gärna hunden, och hundens matte. Julen är att vara med sin familj. Men att köpa julklappar och stressa har jag slutat med. Nu har jag hittat en restaurang i Göteborg som har julbord och tar emot hundar. Inte i buffén men dom får alltså sitta under bordet. Så fantastiskt kul. Hunden Matchka ska få en present.
Sen ska jag tänka på kärleken på jorden som behövs mer. Där är julen bra. Därför sitter jag i telefonkö, går till privat läkare och vad som helst. Bara jag får hålla ihop min familj så länge det går. Jag vill ha kvar dom. Jag är ett barn. Det är så svårt att acceptera åldrandet, nedtrappningen när linsen drar ihop sig. Hur du ser ut på utsidan mot hur det känns på insidan. Tänder ett ljus för människan och barnen i hopp om fred. Det blir min jul i år.
Ser: ”Ondskan”. Snabbspolar för jag vill se slagsmålen när Ponti klappar till den där jävla Silverfjant. Vad är det som händer med mig? Kollar på ”Can’t pay we’ll take it away” och ”Pawn stars”. Följer Toronto Maple Leafs.
Lyssnar: Ludovico Einaudi.
Äter: Köttbullar med mos, lingon och trumpetsvampsås på Reginateatern i Uppsala. Specialgjort för oss. Supergott. Sen Domtrappkällaren. Också köttbullar. Gott. Köttbullar på Helsinkis flygplats. Gott för att vara flygplats. Dom har inte lingon i Finland.
Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och varietéartist. Aktuell med föreställningen ”I för långt borta land” på Aftonstjärnan.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
