Tänkte tillbaka på den där demonstrationen på Avenyn för några år sedan. Det var regnbågsmänniskor, miljövänner och ekologiska gluten-nejsägare och säkert också laktosintoleranta människor som gick i det tåget. Helt klart sympatiska människor som vill ha en bättre värld. Kan tro att det var en del av dom som var emot vaccinstressen också. Dom hade regnbågsfärger i sina kläder: orange, gult och milda blå färger. Härliga flaggor. Den gången var protestmarschen riktad mot det där avtalet som EU enades om, där vi gav upp ytterligare en del av vår vetorätt att få bestämma över något själva som land. Det handlade om avlyssning eller någon ny lag som skulle röstas om i Bryssel där vi i Sverige blir tvungna att rätta in oss i ledet om så anbefalles.
Det är många led nu. Nato, WHO, och allt är för vårt bästa.
Jag gick inte med i demonstrationen. Jag är en fegis. Tycker det är jobbigt att demonstrera men jag sympatiserar med dom som gör så. Jag går gärna bredvid demonstrationstågen ungefär som en poetisk iakttagare som bevakar en händelse.
I det lilla tittar jag på nyheter och ser all oro. Sen fortsätter dagen.
Jag tycker också det är svårt när våra beslut flyttas från oss i Sverige för något slags bättre som inte känns bra. Jag menar, vi är med i EU och allt skulle bli bättre. Har det blivit bättre? Det kanske det har. Jag vet inte.
I det lilla tittar jag på nyheter och ser all oro. Sen fortsätter dagen. Jag har till exempel hittat mängder med genvägar i Göteborg på grund av Västlänken. Det blir en sport det med. Har vant mig och bryr mig inte längre. Hinner inte tänka på alla hål i marken.
Men vill vi i Sverige ha mindre att säga till om då?
Tillbaka till demonstrationen på Avenyn. Ingen brydde sig särskilt eller märkte av att det hände. Utom en person. En arg kvinna i pensionsåldern som var blå som ett plommon i ansiktet. En äkta göteborgstant. Hon var så förbannad. Hon spottade och ögonen snurrade i huvudet när hon skrek till dom i tåget.
Vad är hennes problem? undrar jag.
Jag blev så jävla arg. Det störde mig något vansinnigt att hon hade en egen demonstration. Mot tåget. Fick lust att säga till henne. Det var odemokratiskt gjort.
Jag lät henne vara. Det var bara jag som såg henne. Ingen brydde sig om henne heller.
Det var ett viktigt demonstrationståg. Ska försöka engagera mig mer. Fast egentligen håller jag på att planera för framtiden. Många saker påverkar livet. Reflekterar över tiden vi har här på jorden.
Nedräkningen har börjat. Fast jag kommer uppträda tills jag dör. Har man roligt ska man bara fortsätta.
Ser på: Beckham-dokumentären. Vill ha också ha så fin ordning på mina kläder som David har. Bilden när han putsar sin grill i köket stannar kvar. Även när han låtsasleker som sin pappa med sin egen son när dom övar frisparkar. Som slutar med att dom börjar brottas. Gulligt.
Äter: Otroligt god husmanskost. Köttbullar. Och en otrolig cordon bleu. Gärna salsiccia och pizza från Napoli. Sallad med rökt lax. Försöker låta bli gluten och laktos.
Läser: Inte hunnit läsa. Övar piano i stället. Men har en hel trave med olästa böcker på flygeln.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
