Jag har alltid gillat och fascinerats av privatägda butiker och verksamheter som går sina egna vägar. De som får en promenad genom staden att kännas lite mer spännande. Framför allt de där man inte riktigt vet vad som pågår. Där tanken på hur de kan gå runt gör en snurrig av tillfredsställelse. Ju svårare att förstå – desto viktigare för upplevelsen av en stad. Det är trygghet för mig. Att inte ha exakt koll. Mångfalden, olika identiteters uttryck, stadens oupptäckta och mystiska platser. En bra blandning av funktioner i en stad utgörs av att olika människor på olika tider och av olika anledningar rör sig på samma gator. Släpp alla krav på omsättning och tydlighet, din blotta existens är allt vi behöver.
Efter en stunds övertalning gick jag med på att slutföra det relativt enkla jobbet själv.
Jag lämnade för ett tag sedan in en stol på lagning hos en skomakare. Efter att ha väntat på klartecken i över ett halvår, grimaserade skomakaren när jag kom in. Han svor och var allmänt upprörd. Jag var förväntansfull och imponerad. Längs med väggarna hängde det drivor av kläder och skor för lagning, i ett system omöjligt att förstå sig på. Han sålde även te och nötter i små påsar. Min stol var inte lagad. Efter en stunds övertalning gick jag med på att slutföra det relativt enkla jobbet själv. När jag var klar hittade jag skomakaren inne i köksvrån, bolmandes på en pipa och med ett glas fyllt till brädden av pastis i andra handen. Detta kan jämföras med när min vän hade lämnat in ett par skor på lagning hos en skomakare som var ansluten till en butikskedja. Han kunde hämta upp skorna dagen efter, betala och få ett kvitto på överenskommet pris. Allt stämde. Jag kan se det framför mig. Butiken var tydlig, alla tjänster hade ett pris, skomakaren var allmänt trevlig, det var inga frågor om vad som gällde. Ändå får jag känslan av att min vän gick därifrån tom och desillusionerad. Rakt av bestulen på en potentiell upplevelse.
Hans insats handlade aldrig om själva lagningen, insatsen är mycket större än så.
Det är lätt att säga att min skomakare gjorde ett dåligt jobb som inte lagade stolen. En bugg i ett system, som för sin överlevnad tvingas vara mer och mer felfritt. Det är också lätt att argumentera för att jag inte skulle betala. Det gjorde jag dock med glädje. I själva verket gjorde min skomakare allt rätt i mina ögon. Hans insats handlade aldrig om själva lagningen, insatsen är mycket större än så. Uppdraget var sedan länge fullgjort; berika stadsbilden med mystik och spänning och ingjuta hopp om att allt är möjligt. Det är viktigt. Speciellt i en stad som Göteborg, som i takt med sin snabba expansion känns mindre och mindre.
Ser på: Ska försöka må under filmfestivalen och verkligen behandla det som en festival.
Läser: ”Ekvilibrium – Om sambandet mellan kreativitet och galenskap” av Simon Kyaga och Jonas Mattsson.
Lyssnar på: Samtal jag själv inte är inblandad i. Ibland för mycket och jag tappar kontakt med den jag egentligen pratar med.
Fler krönikor av Anton Hellström:
LÄS MER:”Att vara kreativ” har tappat all mening
LÄS MER:Det som i går var ett jobb är i dag ett minne blott
LÄS MER:Energilösningar för att uppnå ett storkokslugn
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
