Det talas ofta om att vi borde skämmas mindre, att skammen kring det ena eller andra måste bort. Att många skäms obefogat illustreras av till exempel metoo-rörelsen och GP:s artikelserie "Systrar". Men det som framgår där är inte att vi överlag skäms för mycket, utan att skammen är ojämnt och orättfärdigt fördelad.
I många sammanhang skäms det på tok för lite. Mer skam vore ändamålsenligt när män kissar på gatan, i skydd endast av sin egen halvprofil och en morsk inga-konstigheter-min. Eller när familjer i pandemitider propsar på att åka till Åre för att ingen uttryckligen förbjudit dem att göra det. Eller när stockholmare utgjuter sig över att de inte uppskattas av åretruntborna när de tar skydd från smittan i sina sommarhus. Eller när sjuttioplussare känner sig kränkta över att i coronakrisen ha pekats ut som äldre. Ja, i alla lägen där människor inte kan sätta ett högre syfte framför sig själva eller gör en epidemi som tar livet av människor och livet i sig till något som handlar mest om dem personligen.
Skamunderskott uttrycks ofta i beteenden där den egna agendan prioriteras på bekostnad av andra. Att ta för sig utan att ta hänsyn saluförs som produktivt. Självhjälpsbudskapet är att egopraktiken är altruistisk enligt en om-jag-är-nöjd-blir-omgivningen-det-också-logik. Rätt eller fel utifrån någon moralisk kompass är ovidkommande. Det är bara fel i den mån utövaren känner att det inte är rätt, och eftersom allt är relativt och en fråga om olika perspektiv finns inga rätt eller fel.
LÄS MER:”Gör om mig”-gästerna får världen att framstå som en trygg plats
En idé skulle vara att tanka av personer med för mycket skam och ge till dem med konstaterad brist. Ta från de rika och ge till de fattiga. Föreställ dig en blodgivarbuss där givarna i stället för på blod tappas på skam. Skammen utvinns, massproduceras och kan sedan förskrivas av legitimerade yrkesgrupper. En inhalator för akuta lägen – den som står i begrepp att köpa en annan människa drar ett halsbloss som får honom att avstå. I tablettform som ett dagligt kosttillskott – perfekt för den som i sitt yrkes- och sällskapsliv behöver hjälp att fatta etiskt grundade beslut.
Produkten marknadsförs med någon kändis som frontfigur, gärna en som i vanliga fall gör reklam för spelbranschen. ”Ingen skam i kroppen? Nu finns ett tillskott för dig som behöver förbud och hot om sanktioner för att göra rätt!” Med ”skam på recept” skulle skammen, i stället för att vara destruktiv, kunna fylla ett samhällsförbättrande syfte – ett fördelningspolitiskt projekt med positiva effekter på människors relationer, folkhälsan och samhällsekonomin.
Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med digitalisering, jämställdhet och det gränslösa arbetslivet.
LÄS MER:Eget beröm luktar fortfarande illa
Gör: Hänger på låset när biljetterna till matleveranser släpps varje dag klockan 12. Lika åtråvärda som extrasläppen till Håkan på Ullevi innan allt det här började.
Tittar på: Folkhälsomyndighetens pressträff klockan 14. En av rutinerna i det nya livet.
Äter: Comfort food.
