Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Nanna Gillberg är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.
Nanna Gillberg är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.

Nanna Gillberg: Ska vi ses eller är du fortfarande rädd?

”Vilken del av 'undvik resor' är det ni inte förstår? Ni har blivit gediget informerade, ni gillar bara inte innehållet i informationen.” Nanna Gillberg reagerar på ”leva livet-filosofin” som tycks råda på en del håll.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Under uppväxten brukade jag ibland skylla på att jag inte fick för mina föräldrar för att ta mig ur saker jag inte ville göra, utan att behöva stå för att jag inte ville göra dem. I coronatider skulle ett sådant upplägg göra det lättare att avböja inviter till sociala aktiviteter som inkluderar kontakt med andra på mindre än en armlängds avstånd, eller avspänt drickande ur glas som kan vara insmorda i virusbeläggning utan att det syns.

Att insistera på att följa myndigheternas råd är töntigt. Man sitter åksjuk längst fram i bussen på skolresan med klassföreståndaren och ser i chaufförens backspegel hur det tuggas tuggummi och blåses bubblor längre bak. En tillsägelse på skarpen från en myndighetsrepresentant skulle underlätta att stå emot grupptrycket. Inte en sådan där ”jag är inte arg, bara besviken”-variant, som vi sett på regeringens pressträffar, utan en riktig ”kom inte ut från ditt rum förrän du blivit snäll”-reprimand. Då skulle man kunna säga att man ”urgärna vill gå med på aw” men inte får för Anders Tegnell. ”Så himla typiskt! Han fattar ingenting!”

LÄS MER: Vi borde skriva ut skam på recept

På pressträffarnas frågestunder lyser de försiktigas röster med sin frånvaro. Ingen månar om säkerhetsmarginaler och kommentarerna är uteslutande av typen ”Anna får för sina föräldrar, det är bara ni som inte låter mig lifta med en långtradare från Stigs Center till Rivieran”. Alla som räcker upp handen gör det med frågor som utmanar gränserna för det rekommenderade. ”Kan jag ha en middagstillställning med 30 personer i helgen?” Inte en enda gång har jag hört någon fråga hur man gör för att ta sig ut i den rekommenderade friska luften om man bor i lägenhet. ”Om det står grannar och småpratar i entrén när jag är på väg ut, ska jag då gå tillbaka upp i lägenheten och göra ett nytt försök en halvtimme senare?”

LÄS MER: Eget beröm luktar fortfarande illa

Leva livet-filosofin innebär nedsatt förmåga att tolka riktlinjer som manar till försiktighet. I kvällstidningens dygnet-runt-bemannade coronachatt är den upplevda otydligheten kring resande ett hett samtalsämne inför en stundande storhelg. ”Vi är två familjer som tänkt åka till Gotland, men tycker att det är så oklart vad som gäller med resor och så.” Det är ju inte det minsta oklart. Vilken del av ”undvik resor” är det ni inte förstår? Ni har blivit gediget informerade, ni gillar bara inte innehållet i informationen. Och vet av erfarenhet att den som inte har förstått är fri från ansvar. Politiker ”har varit naiva” och arbetstagare som sexuellt trakasserat kollegor gjorde det för att de inte fått utbildning av arbetsgivaren i arbetsmiljöfrågor. I omvälvande tider är det många som vill dela med sig av nyvunna insikter om livet och hur det borde levas. Och där vill jag förstås bidra. Så nu gör vi så här: Först planar vi ut kurvan och sedan fångar vi dagen.

Gör:

Sitter i en av cellerna i rutmönstret på Zoom. Nästan jämt. Jobbet får skötas utanför arbetstid.

Läser:

Artiklar om de verkligt viktiga frågorna i pandemins fotspår. En markägare har efter det ökade besökstrycket i naturen hittat ”kisspapper på flera ställen”.

Ser på:

Skit-tv. Allt utan mening funkar.

Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med digitalisering, jämställdhet och det gränslösa arbetslivet.

LÄS MER: ”Gör om mig”-gästerna får världen att framstå som en trygg plats