Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Nanna Gillberg är ny krönikör i GP:s helgmagasin Två Dagar. Bild: Robin Aron

Nanna Gillberg: Mitt nyårslöfte är att ha tråkigt

"Jag kommer att skaffa ett mentalt gymkort och förmodligen använda det lika ofta som de ordinarie gymkort som införskaffas vid årsskiftet", skriver Två Dagars nya krönikör Nanna Gillberg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Kroppen har länge stått i fokus för nyårs­vision­erna, i år föreslår jag att den ges ett friår så att krutet kan läggas på det som verkligen behöver prioriteras. Hjärnan.

Mitt förslag är inte enbart sprunget ur en aversion mot miljöer där man i entrén uppmanas klä fötterna i blå plastöverdrag. Det handlar lika mycket om min förmåga att fokusera, som på senare år sjunkit dramatiskt. I takt med att jag tillbringat allt mer tid i digitala miljöer har ­acceptansen för det som jag upplever som tråkigt reducerats till nästan noll. Med forskning som yrke är det ett problem, eftersom uthållighet är branschens absoluta paradgren. Snarare än att få tillbaka min kropp från 2000 skulle jag därför vilja ha tillbaka hjärnan. Den som kunde sitta i timmar upptagen med en enda sak. Och som inte behövde ta paus och belöna sig med mobilen var och varannan minut.

LÄS MER: Elon Musk vill koppla upp hjärnan

Alla sysselsättningar som kräver ihållande koncentration är jag ovillig att ta tag i. Böckerna jag läser är indelade i hundra kapitel för att med täta intervall ge mig uppmuntran och en känsla av prestation. Oftast läser jag inte alls. Det är för jobbigt och krävande. Och går inte att kombinera med samtidiga aktiviteter. Planlöst surfande däremot är avkopplande och lättsmält. Bland barnen i min omgivning står det inte bättre till. Inget av dem mäktar med att titta på något med en handling eftersom det förutsätter att de är koncentrerade. Att ta sig igenom ett tio minuter långt julkalenderavsnitt tycks vara lika ansträngande för dem som när man på min tid togs med till skolbiblioteket för att se en timslång UR-film om järnmalm. Detta trots att de är omgivna av vuxna som tittar med dem, hejar på och ger ifrån sig sporrande ljudeffekter.”Vad händer nu?” ”Titta, vad gör tomten?” Ingen bryr sig om vad tomten gör och efter ett par minuter krävs löften om belöningar för att få dem att sitta kvar. De vill ha korta youtubeklipp med in­zoomade händer som öppnar Kinderägg och sätter ihop leksakerna inuti.

Snabba kickar

Digitala miljöer ger snabba kickar utan krav på motprestation och tränar hjärnan i högt tempo och ständiga fokusbyten. Att bara söka och exponeras för information men aldrig behöva ­behålla eller lagra den gör något med hjärnan.

LÄS MER: Vi är den sista generationen som vet hur det känns att ha tråkigt

Jag minns vad jag tyckte när mina morföräldrar varje vardagskväll tittade på ”Jeopardy” och kallade det hjärngympa, men jag är beredd att omvärdera min tidigare hållning. I digitala tider måste hjärnan trimmas i sådant den aldrig utsätts för eller behöver öva på, såsom uthållighet, odelad uppmärksamhet och förmåga att ha tråkigt. Jag kommer att skaffa ett mentalt gymkort och förmodligen använda det lika ofta som de ordinarie gymkort som införskaffas vid årsskiftet. Men jag är i alla fall medveten om problemet, vilket enligt alla etablerade självhjälpsprogram ju är första steget till ett sundare liv.

Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med digi­tal­i­sering, jämställdhet och det gränslösa arbetslivet.

LÄS MER: ”Jag kommer att skriva om saker som stör mig”

Gör:

Dagdrömmer. En favoritsysselsättning sedan tonåren.

Ser på:

”The Office”. Amerikanska ­versionen. Fortfarande bästa tv-serien.

Lyssnar på:

Michael Scott, kontorschefen i ”The Office”: ”Wikipedia är världens bästa grej. Vem som helst i världen kan skriva vad de vill om vilket ämne som helst. Så du vet att du får bästa möjliga ­information.”

LÄS MER: Annelie Pompe: "Glöm inte att hjärnan gillar utmaningar"