Mitt hjärta är mjukt som camembert bredvid hunden Matshka. Hon är som ett lackmuspapper för mina känslor, som multipliceras gånger tusen när jag ser hennes ögon eller hör ett av hennes ljud när hon gäspar kort eller gör sig redo för en promenad. Hon stretchar ryggen som en atlet och mjukar upp sig själv samtidigt som jag sätter på henne selen.
Vi går ut och går. Perfekt avslappning där jag introvert kan titta in mig själv när olika scener spelas upp samtidigt som Matshka bestämmer vart vi ska gå.
Vänder blicken utåt när jag genar in i dom finare delarna av Skår i Örgryte. Vita, fyrkantiga tårtbitar ligger på rad med farinsocker på de svarta marsipantaken. Den här gatan är kulturhistoriskt värdefull. Funkishusen fascinerar med sina mjuka balkonger. Inuti husen finns det sylt, smörkräm och sockerkaka.
LÄS MER:Vi flög till Huskvarna på farmors äkta matta
Tillbaka på Sankt Sigfridsgatan är solen precis lika stark som på Schönhauser Allee i Berlin. Jag är så glad i dag att jag blir förvånad. Sa det till mamma när jag träffade henne med coronaavstånd i en trappuppgång. Hon sa: ”Jag ser det. Du är sprallig.”
Bor faktiskt i Göteborg nu och inte i Berlin.
Vi går förbi Liseberg. Ser saker från sidan. Det är närvaron just i pandemins mitt, med ändrade planer och kort framförhållning som öppnar upp impulser för att se mig själv i min inre spegel. Min livsambition. Uppfattningen om mitt jag. Den jag brukar vara ser jag från sidan i stället nu när rutinerna tar paus.
Jag är nöjd där jag går med hunden.
Hon hjälper mig att smälta när jag jobbar med mig själv, mina förluster och min sorg. Vilken människa har inte ett bagage? Eller en garderob med dikter som inte går att visa upp?
Hoppas jag bränner mina dåliga texter innan jag dör. Men jag vill inte slänga dom ännu, för dom är ett steg på vägen mot guldet. Finns något i det dåliga som kan bli bra.
Tänker på orden, meningar, möten, tankar och citat i livet som följer mig på vägen.
LÄS MER:Det var fint att tända ljusen för min syster
Konsten är som en blomma som behöver vatten för att växa.
Annars dör blomman. Det är ingen risk än. Jag har börjat trolla för mina grannar ute på gatan eller i trapphuset för att hålla i gång. Trollade för grannens barn som inte ens fyllt två år häromdagen när vi väntade på hissen. Trollade bort bilnyckeln trettio gånger i rad och trollade fram den ur mössan. Mycket bra reaktioner. Åskådaren var oförstörd och tacksam. Det är dom i den åldern.
Han tittade konstant med öppen mun och gapade medan hjärnan formades om, underkäken släppte, munnen såg ut som ett O och ögonen var tefat-stora.
Allt är möjligt.
Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och varietéartist. Aktuell med livestream-sändning från Gnosjö scenkonst på lördag den 13 mars.
LÄS MER:Varje år försvann nyckeln till logen på Liseberg
Läser: ”Sorgbearbetning” av Russell Friedman och John W. James.
Lyssnar på: Nirvana och Olle Ljungström.
Äter: Ekologiska grönsaker i soppa. Salsiccia, rödbetor, glutenfri pasta. En och annan cordon bleu.
LÄS MER:Jag undrar om dagens ungar leker krig
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
