Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Carl-Einar Häckner är krönikör i Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Jag visste inte att hundar kunde bli deprimerade

En ängslig hund gör entré i Carl-Einar Häckners liv. Och en ny värld öppnar sig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag åker till Berlin för att hälsa på en hund. Hur känslig är en hund?

Redan halvvägs upp i trapphuset vet hon att vi är på väg. Ska det här bli det nya normala? Det är tydligen vanligt att hundar är rädda i början när dom kommer till en ny familj.

Matshka heter hon. Kommer från Moskva och är en border collie/berner sennen. Jättesöt, hundra procent fluffmonster med tjock, fladdrig päls.

Hon mår inte bra. Är rädd.

Fram tills nu har Matshka bara umgåtts med sin nya matte – min lindansös Silea – och hennes roomie och en terapeut. Hunden går inte ut ur lägenheten. Dom får bära ner henne till innergården för att göra viktiga saker. Hon vägrar gå själv.

Jag blir tillsagd att använda inomhusrösten när jag är på besök. Jag får inte improvisationsskrika, leka bombanfall eller spela upp vampyrdödarscener från någon film.

Lugn och fin och tyst sitter jag på en stol i köket med en kopp te och väntar. Tänker inte på Zlatan och hans mål. Ingen hockey. Inga Nylander-dribblingar. Ingen comedy. Inget. Hoppas bara att hunden ska komma ut ur sin låda.

En hund ska få må bra, tänker jag som ett barn.

Men det är inte självklart. Inte om man har gått igenom det som Matshka har. Önskar hon kunde berätta sin historia. Det vi vet är att hon växte upp i Moskva på gatan. Att hon farit illa. Hamnat på en dödsanstalt för avlivning. Hon har ett hål i örat som visar på det. Lyckligtvis blev hon räddad av en organisation som fann ett hem i Kiel i Tyskland hos en familj. Hon har blivit steriliserad och fått tyskt pass, men tyvärr hade familjen små barn. Ingen bra kombination.

LÄS MER: Facebook och Instagram är inte rätt ställe för att bli frisk

Nu har Matshka fått ett hem i Berlin, hos min Silea, i stället.

”Det är tålamod som gäller”, säger hundterapeuten. Hon kostar 100 euro och pratar med Matshka och matte i två timmar. Hjälper till och bär ner henne för trapporna och kommer på sin lediga tid och ger råd. Hon tog med sin egen hund så att Matshka skulle få en kompis att prata med. Var tanken. Men terapeutens hund fick stanna i bilen. Blev inget bra läge för introduktion.

Det är ny värld för mig med hundar. Har aldrig haft egna husdjur mer än trolleriduvor. Dom var ägg först, sen blev dom födda och nu är dom trolleriduvor och åker på turné och bor på hotell. Inga problem alls.

Jag älskar grannens katter på landet men hade ingen aning om att hundar kunde bli djupt deprimerade och i behov av seriös hjälp. Det är så likt människor. Vad är slutet på detta? Jag undrar vad ni har för berättelser om hundar som har det svårt. Mejla gärna Två Dagar och berätta.

LÄS MER: Det är tyst avdelning – duvorna får inte låta

Äter:

Förlåt, men åt faktiskt glutenfylld pizza i Berlin. Fyra olika sorters ost med extra salsiccia. Vansinnigt gott.

Ser:

Som vanligt NHL och Toronto. Och nu Zlatan i Milan. Och en ny serie: ”4 Blocks”. Drama från Berlin om maffian och klanfamiljer.

Läser:

”Improv”, av Keith Johnstone. Läser den noga nu. Improvisationsteaterns guru. Boken kom 1979. Rekommenderas.

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell med gästspel i Alingsås den 27 februari och Varberg den 26 mars.

LÄS MER: Jag vill återfödas som en legogubbe