Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens lördagsmagasin Två Dagar.
Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens lördagsmagasin Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Jag undrar om dagens ungar leker krig

Två Dagars krönikör Carl-Einar Häckner minns hölassen och låtsaskrigen bland ormbunkarna. Och undrar om barnen i Gårdsten fortfarande leker krig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Står i mitt barns lekfulla värld i en djungel av ormbunkar. Åkte tillbaka på en snabbtripp till min sommarmamma Siv i Småland. Jag var sommarbarn i fem år när jag var liten. Det påverkade mig starkt och var en äventyrsfylld, skön sommar att ha som barn från Gårdsten. Sex eller sju veckor Småland med lek, bad och äventyr.

Jag och min sommarkompis Markus hade många påhitt för oss. Han var som en äldre bror. Vi funkade bra ihop. Aldrig något problem alls.

Vi lekte krig i Burma, Kambodja, Vietnam och iscensatte andra världskriget. Vi kastade spjut, hade maskingevär och såg svåra ut när vi låg på lur för att göra en bakhållsattack mot några imaginära fiender. Vi täljde båtar, hade morakniv och lekte med actiondockor.

En gång om dagen var det eftermiddagsfika.

LÄS MER: Barndomen känns som en film från 70-talet

Om vi sov middag orkade vi ännu mer skoj på kvällen. Som att åka hölass, vara på veteranbilsutställning eller se på när pappa Kjell skulle flyga modellplan. Dom limmade han ihop med stort allvar och tvåkomponentslim. Vi fick inte komma i närheten eller störa under tillverkandet av dessa bräckliga farkoster i balsaträ som sedan så lätt störtade om det blev fel, motorn stannade eller en plötslig vindpust kastade ner planet. Det var roligt och spännande.

Det fanns en hund, Bamse, en schäfer som jag lärde känna och som sedan ersattes av Esse, en annan schäfer. Dom fick mycket klapp och kärlek. Vi fick lära oss att låta hunden vara när den låg i sin korg. Jag lekte med Sivs egna barn, Daniel och Maria. Sista sommaren kom tredje barnet Oscar.

Sen gick jag vidare, blev tonåring och livet tog fart. Siv skilde sig. Hittade en ny man i Olof. Vi har hållit kontakten under åren. Mycket tack vare Markus mamma Gertrud som brukade komma med Siv och familjen till mina föreställningar. Stunder som snabbt gick över, men så oerhört viktiga i mitt liv.

Nu hälsade jag på min sommarmamma igen i skogen i Småland.

Jag och fröken lindansös och hunden Matshka. Vi åt vildsvinsstek, plockade kantareller och gick på Ikeamuséet och hälsade på Sivs bror Valter och deras mamma Lilly som är 93 år.

LÄS MER: Jag känner mig naken när jag hör musiken

Jag fick se Burmaskogen med alla ormbunkar där vi byggde hyddor. Allt var kvar. Burmaskogen var större än jag kom ihåg. Det brukar vara tvärtom.

Varför berättar jag det här? Det är snäll information. Jag vill vara snäll.

Ett barn måste få massa kärlek och möjligheter. Ville påminna om det.

Vi lekte ofta krig när jag var liten.

Jag undrar om dagens Gårdstensungar leker krig. Eller om de är mitt i det?

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell med gästspel på Teater Halland i Varberg i oktober.

LÄS MER: Vad är det för mening med saker och ting?

Läser: ”Pesten” av Albert Camus. Så klart. Den var bra. Beskriver människan på ett genomträngande vis. Ulf Lundells ”Vardagar” är också bra avkoppling.

Äter: Havreplättar med zucchini och palsternacka, med strödd parmesanost på.

Lyssnar på: Merle Travis. Underbar trubadur från Amerika. Och på Blind Blake. Och Chet Baker.