Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kylan på Svalbard blåser in i benpiporna. Bild: Kajsa Beausang

Följ med till ogästvänliga och fantastiska Svalbard

Att besöka Svalbard är lite som att bege sig till rymden – det liknar ingenting annat. Det är fruktansvärt och ogästvänligt, men samtidigt så vansinnigt vackert och lockande. Följ med till den arktiska ögruppen där ingen får födas och ingen får dö.

Den här artikeln bygger på ett samarbete mellan Göteborgs-Posten och tidningen Res, läs fler resereportage här.

Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Och då har jag frusit en hel del – som skidlärare i Alperna, som ung scout i tält på senhösten, som fastfrusen i en bil på en glaciär i snöstorm på Island. Bland annat. Men kylan på Svalbard är något annat. Den blåser in i benpiporna på en. Människan har egentligen inget här att göra.

Det finns inga raka hus på Svalbard särskilt länge.

I realiteten går det (nästan) inte att bo här. Permafrosten – ständig tjäle – gör det svårt att bygga ett hus ordentligt, eftersom det inte går att gräva ner någon grund, dra någon el, vatten eller avlopp i marken.

– Husen står på pålar och varje sommar smälter permafrosten lite, så alla hus blir sneda med tiden. Man kan se hur gammalt ett hus är på hur vint och snett det blivit. Det finns inga raka hus på Svalbard särskilt länge, säger vår guide Adrian, som tar oss runt i byn.

LÄS MER: Shetland bortom turistbroschyren

51 nationaliteter på 2 500 invånare

Adrian är från Rumänien och är forskarstudent inom marinbiologi på universitet på Svalbard och knäcker extra som guide. Han är inte någon udda fågel här – på Svalbard finns 51 nationaliteter representerade på bara 2 500 invånare.

– Det är flest norrmän, men thailändarna är den näst största gruppen. Av de senare finns det framförallt två stora familjer som dominerar, vi kallar dem skämtsamt för thaimaffian.

Longyearbyen grundades 1906 av den amerikanske affärsmannen John Munroe Longyear, som kom till ögruppen för att bryta kol. I dag bor cirka 2 000 personer i samhället. För att vara så litet finns gott om service och infrastruktur: flygplats, universitet, skola, idrottshall, simbassäng samt flera hotell och barer. Bild: Kajsa Beausang

Trots att Svalbards huvudort Longyearbyen inte är särskilt stor åker vi buss på vår guidade tur. Avstånden är korta, i vilken annan stad som helst hade det varit en trevlig promenad, men det är mars månad och för kallt och blåsigt för att spatsera utan obehag. Första anhalten är den obligatoriska selfien vid vägskylten som varnar för isbjörn med texten ”Gjelder hele Svalbard”. Det blir ett snabbt stopp – pekfingret hinner inte ta många bilder innan det förfryser. Det är inte ovanligt att temperaturen går ner till -35 grader i mars. Nu är det -16 grader, men den starka vinden gör att det känns mycket kallare än så.

Så ja, det är svårt att leva här. Och du förväntas heller inte födas eller dö på Svalbard. Öarna har inget BB och inga äldreboenden. En skola finns, med ungefär 200 elever, men i övrigt är civilisationen byggd för yrkesverksamma vuxna. Den som har oturen att dö på Svalbard får sin kropp transporterad till Norge – permafrosten gör att gravar är nästan omöjliga att gräva, kylan gör att kroppar inte förmultnar.

Vägnätet på Svalbard är drygt fyra mil. De flesta resor görs lämpligen på snöskoter. Bild: Kajsa Beausang

Det var kolgruvorna som var skälet till att Svalbard civiliserades i början av 1900-talet. Många arbetar fortfarande i gruvan eller vid kolkraftverket som ger öarna energiförsörjning, men nu för tiden är ännu fler engagerade i antingen forskning eller turism.

Det stora antalet nationaliteter har också att göra med Svalbards regelverk: hit är alla välkomna. Efter att ha bott (eller härdat ut) på Svalbard i sex månader räknas du som ”local” och har rätt att till exempel driva näringsverksamhet och köpa hus. Däremot är Svalbard ingen genväg till Europa för immigranter, eftersom Schengen-avtalet inte gäller här.

Karg flora och fauna

I det arktiska klimatet finns inga träd – det är mest gräs, mossor, lavar och en del blommor som trivs här. På faunafronten är det inte heller särskilt varierat, här finns tre landlevande däggdjur: svalbardsren, polarräv och isbjörn. Svalbardsrenen är en egen underart av ren som inte förkommer någon annanstans. Man skulle lätt kunna tro att svalbardsrenen är ett utmärkt skrovmål för isbjörnen, men renen är mycket uthålligare än björnen i en jakt, och därför bryr sig djuren inte om varandra. Isbjörn föredrar att äta den feta sälen. Det har nyligen varit en värmevåg på Svalbard – fyra plusgrader i mars tillhör inte vanligheterna och ses som ett resultat av klimatförändringarna. Detta har resulterat i att snön har smält och blivit till glashal is, vilket i sin tur har ställt till det för svalbardsrenen. Många renar har halkat ner för bergssidorna och brutit ben och nacke. Då kan det hända att isbjörnen gör ett undantag från sin diet och faktiskt kommer och tar en ren. Det är däremot inte vanligt att isbjörnarna beger sig in i Longyearbyen. De föredrar att vistas vid Nordaustlandet på nordöstra Svalbard.

Skadegörelse och brottslighet är ovanligt på Svalbard. Det gula klottret på ett av husen är ett av få exempel. Bild: Kajsa Beausang

Vår busstur går vidare mot Galleri Svalbard. På vägen pekar Adrian på ett skjul med gult klotter.

– Svalbards enda graffiti, säger han. Det var en tysk som gjorde det för ett par år sedan. Polisen visste inte riktigt vad de skulle göra med honom, vi har aldrig varit med om skadegörelse här förut. Han hamnade i finkan några timmar och sen skickade de hem honom på första bästa plan, med inreseförbud på livstid.

Efter sex månader här får man även lov att köpa ett vapen. Många här är vapengalna.

Brottsligheten är närmast obefintlig på Svalbard. Därför kom det som en chock för invånarna när en 29-årig rysk turist ett par dagar före förra julen steg in på ­Svalbards bank med ett jaktgevär (som han lånat helt lagligt) och fick med sig 70 000 norska kronor. Någon flyktplan hade han inte och kunde därmed gripas strax därpå och flygas till Tromsø där polisen tog honom i förvar.

Vanligt med vapen

Eftersom det är lagligt för alla att bära vapen på grund av isbjörnarna äger så gott som alla ett gevär.

– Många av invånarna är studenter, säsongsarbetare eller gruvarbetare, få bor här permanent. Efter sex månader här får man även lov att köpa ett vapen. Många här är vapengalna. Du ska se på Alla hjärtans dag – då finns det de som ger bort rosa vapen med Swarovski­kristaller som en kärlekspresent, säger guiden Adrian.

Svalbard hör till Norge, men sedan 2002 ansvarar Longyearbyens lokalstyre för bland annat infrastruktur, stadsplanering och barnomsorg. Bild: Kajsa Beausang

Vi vaknar till total tystnad och strålande solsken. Vinden har mojnat något och Svalbard visar sig från sin allra vackraste sida. Klädda i dubbla lager underställ av ull beger vi oss i väg för att möta våra guider som ska ta oss på en sju timmars snöskotersafari till Tempelfjorden. Efter en genomgång av förhållningsregler och information om hur man ska bete sig om man stöter på en isbjörn kränger vi på oss skoterdräkter, skor och hjälmar. Ett tips är att ta på minst en ulltröja extra mot vad man tror att man behöver, extra vantar inuti vantarna och att välja stövlar i ett nummer för stort för att ha plats för extra yllesockar. Jag gör misstaget att underskatta Svalbardskylan och får bittert erfara att minus 24 grader i skuggan kan lämna bitande frostskador på näsa och kind om man inte täcker sitt ansikte ordentligt. Jag lär mig också att iskyla tömmer ett mobilbatteri på nolltid. Trots ett extrabatteri i fickan kan jag glömma mina ambitioner att ta bilder med telefonen.

Ut i iskylan

Totalt färdas vi över 140 kilometer. Värmevågen för några dagar sedan är definitivt över och fjorden har frusit till is hela vägen in i Tempelfjordsviken. Så tjock som isen på fjorden är just nu har den inte varit på flera år och vi kan köra ut med snöskotrarna på viken. Vi ser många renar, men ingen isbjörn – vilket inte är så vanligt att få se som man kanske tror.

– En fet isbjörn är en nöjd isbjörn. Det är de smala isbjörnarna man ska vara rädd för, säger vår guide Heiko, för säkerhets skull beväpnad med gevär.

När vi är tillbaka på hotellet igen är det redan mörkt ute. 24 frusna skoteråkare ställer sig samtidigt i duschen på sina respektive hotellrum för att tina upp – vilket blir för många för den arktiska vattenledningen. Vattnet blir på sin höjd ljummet. Det gäller att vara ödmjuk och inse att man faktiskt befinner sig i världens nordligaste civilisation. Allt kan inte fungera som hemma.

Förutom kylan är den största yttre faktorn som påverkar människan på Svalbard solen – dess närvaro och frånvaro. Solen kommer till Svalbard den 8 mars (i en kvart) och detta firas stort med den årliga Solfesten. Från den 20 april till den 22 augusti är det midnattssol, det vill säga att solen inte går ner alls. Den 17 november lämnar solen Svalbard, som ligger i mörker fram till den 8 mars igen.

Restaurangen Huset har säl, ren och ripa på menyn, och förfogar dessutom över en av Europas mest imponerande vinkällare. Bild: Kajsa Beausang

På Longyearbyens anrika finrestaurang Huset säger vår skånske servitör Tomas:

– Jag kom hit i slutet av november, då var solen redan borta, det var en chock att leva i konstant natt. Jag blev nästan deprimerad. Många blir det, det ställer till det med ens psyke att inte ha normala dygn med både ljus och mörker.

Det finns åtta barer på Svalbard och alla känner alla här.

Han har tagit jobb på Huset för att lära sig allt han kan om viner. Restaurangens vinkällare är vida berömd och att ha arbetat som sommelier här är meriterande för en fortsatt karriär inom krogbranschen. Även om Husets vinkällare är berömd, ligger den förstås inte i en källare – det finns inga källare på Svalbard. Men stor är den. Över 20 000 väl valda flaskor ligger varsamt placerade i lagret.

Vad gör man då för att roa sig eller fördriva tiden i mörkret om man bor på Svalbard?

– Man jobbar, sover och dricker alkohol. Det finns åtta barer på Svalbard och alla känner alla här. Man ses i baren helt enkelt, säger Tomas.

Dyra färskvaror

Livet i Longyearbyen går sin gilla gång. Det lilla centrum som finns är koncentrerat längs en gågata, där man hittar ett litet shoppingcenter med apotek och kafé, lite inredning och någon klädaffär, men framför allt souvenir­butiker. Svalbard är momsbefriat vilket innebär att det inte är lika dyrt att handla här som på fastlandet. Förutom vissa färska varor då. En liter mjölk kostar 33 kronor och tomaterna 99 kronor kilot. Utanför banken mataffären finns skyltar med överkryssade vapen – det är inte tillåtet att ta med gevär eller pistoler in när man gör sina vardagsärenden. Och det är väl rimligt, även om Svalbard är en plats där ingenting är som det är någon annanstans.

Assisterande reporter: Ulf Roosvald

LÄS MER: Naturälskaren trivs bäst i öppna landskap

Guide till Svalbard

Ögrupp i Norra ishavet. Största ö: Spetsbergen. Största samhälle: Longyearbyen.

Land:

Norge.

Invånare:

Cirka 2 500, av 51 nationaliteter. De flesta är norrmän, näst största gruppen är thailändare.

Valuta:

Norska kronor. Det är momsfritt på Svalbard.

Visum:

Behövs inte, men kom ihåg att Svalbard inte är med i Schengen, och alla icke-norska turister måste ha giltigt pass, även turister från övriga ­skandinaviska länder.

Klimat:

Faktiskt relativt milt, jämfört med andra ställen på samma latitud. Men kallt är det. Genomsnittstemperaturen i Longyearbyen varierar från –14 grader på vintern till 6 grader på sommaren. Det är inte ovanligt att temperaturen ligger under –30 grader under långa perioder på vintern. Vädret slår ofta om snabbt.

Sol och mörker:

Solen kommer till Svalbard den 8 mars, och från den 20 april till den 22 augusti är det midnattssol. Den 17 november lämnar solen Svalbard, som ligger i mörker fram till den 8 mars igen.

Bästa tiden:

April–maj. Då är temperaturen rimlig, nederbörden mindre än på sommaren och bäst chans till flest soltimmar.

Ta dig dit:

Dagliga flyg går till och från Svalbard hela året, under sommaren ofta flera flyg om dagen. De flesta flyg går till och från Tromsø, men under sommarsäsongen går också direktflyg från Oslo. Flygtiden är ungefär tre timmar från Oslo och en och en halv till två timmar från Tromsø.

Ta dig runt:

Longyear­byen är så litet att det inte är några problem att promenera överallt. Däremot kan kyla och vind göra att man föredrar taxi. Man får inte ta lång­promenader utanför Longyearbyen obeväpnad. Eftersom det inte går några vägar mellan öarnas bebodda områden tar sig lokalbefolkningen fram med snöskoter på vintern och båt på sommaren. Snöskotrar finns att hyra i Longyearbyen för alla som har körkort eller mc-kort.

Hotell

Radisson Blu Polar Hotel

Hotellet byggdes till OS i Lillehammer 1994. När spelen var över monterades modulerna ner och skickades till Svalbard. Ett pålitligt hotell som levererar vad det ska. Bekvämt, helt och ordentligt. Ett stort plus för den luftiga restaurangen Nansen med högt i tak och ­panoramautsikt över berg och vatten. Frukostbuffén gör ingen besviken.

radissonblu.com

Funken Lodge

Petter Stordalen köpte gamla Spitsbergen ­Hotel och förvandlade det till Funken Lodge, som öppnade 2018. Hotellet ligger på en bergssida med utsikt över Longyearbyen och Lars- och Longyearglaciärerna. Modernt, snyggt, men absolut inte apart från sin miljö – det är en smakfull renovering som smälter in bra. Byggnaden är från 1947 och ­fungerade från början som tjänstebostäder och representationsvåning åt Norske Spitsbergen Kulkompani.

hurtigrutensvalbard.com

Basecamp

Basecamp Hotel ligger mitt i Longyearbyen, och är ett robust hotell i traditionell jakt­stuge-stil – tanken är man som gäst ska känna att man är på expedition och äventyr. Hotellrummen är inredda med möbler av drivved och plankor, på väggarna sitter kartor och bilder från förr. Loungen Cognac Attic har ett glasloft, vilket gör att man kan se midnattssolen eller norrsken genom taket. Här finns också en populär pub.

basecampexplorer.com

Restauranger

Huset

Svalbards anrikaste restaurang som har en beryktad vinkällare med över 20 000 flaskor. I restaurangen äter man avsmakningsmeny och ingenting annat. I Bistron kan man beställa enklare rätter à la carte. Huset byggdes 1951 och har varit en institution sedan dess. Att inta minst en måltid på Huset är ett måste under en Svalbardresa. Boka bord i god tid – det är populärt.

huset.com

Funktionærmessen

Funktionærmessen ligger på andra våningen på Funken Lodge och är en nykomling med höga ambitioner. Här serveras internationella rätter blandat med skandinaviska inslag som kungskrabba från Finnmark och svalbardren från grannskapet. Rätterna dukas fram enligt det sharing-koncept där alla samsas om tallrikarna och smakar på alltihop. Maten matchas med bra vinutbud och en ännu bättre utsikt.

nordicchoicehotels.se

Gruvelageret

Restaurangen Gruvelageret ligger i Sverdrupbyen, en tidigare del av Longyearbyen, som numera är avfolkad. Här har man bevarat den gamla gruvarbetarkänslan – inredningen består av grånade träväggar, robusta träbänkar vid långbord och gamla rostiga verktyg som pynt.

gruvelageret.no

Se & Göra

Camp Barentz

Camp Barentz är en kopia av den bosättning som upptäcktsresanden Willem Barentz byggde under en av sina expeditioner. Hyddan rymmer 30 middagsgäster och värms upp av en brasa. Maten, bestående i huvudsak av rensoppa med bröd, äts vid långbord. Camp Barentz bokas främst av grupper, men emellanåt går det att komma även en eller två.

spitsbergentravel.com

Svalbard Museum

Ett snyggt, pedagogiskt och matigt museum om Svalbards historia, flora, fauna, gruvverksamhet, jägare, invånare och framtida klimatmässiga utmaningar. Notera gärna byggnadens vackra arkitektur.

svalbardmuseum.no

Galleri Svalbard

Ett litet galleri med en permanent utställning av den norske Svalbardmålaren Kåre Tveter som rekommenderas varmt. Här finns också den så kallade Svalbardsamlingen bestående av historiska kartor, böcker och anteckningar. Även tillfälliga utställningar samt en butik med konst, hantverk och souvenirer.

gallerisvalbard.no

Snöskoter & andra aktiviteter

Så länge snö ligger på marken är snöskoter det vanligaste och bästa sättet att transportera sig på Svalbard. Det finns flera arrangörer som ordnar guidade utflykter. Enklast är att besöka Visit Svalbards hemsida där samtliga turer och arrangörer finns listade. Du hittar också andra sysselsättningar, som fisketurer, fotosafari, skidåkning, ballongturer och hundspann.

visitsvalbard.com

LÄS MER: Klimatförändringar dödar Svalbards renar

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.