Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Anton Hellström är krönikör för Två Dagar. Bild: Jonas Lindstedt

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Du firar väl Johannimäss?

”Den rena tjusningen med Johannimäss är att du, likt stenhuggaren Navet som gick till den lokale vinhandlaren, kan välja helt hur du vill fira.” Anton Hellström berättar om sina påsktraditioner och dess historiska anor.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Påsk, påsk, påskpåskpåskpåsk. Min absoluta favorithögtid. Någonting händer med mig när det vankas traditioner. Tyvärr verkar det som att jag för varje år som går blir mer och mer ensam om den känslan. Fler och fler slutar bry sig. De vill inte fira. Det känns faktiskt väldigt tråkigt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Mitt firande brukar börja runt lunchtid på påskdagen med fokus på Johannimäss. Mässan grundar sig i en händelse i Betlehem 200 e.Kr. då Jesus äldsta apostel Skavias sjöng långa och sensibla sånger uppe på en höjd. Åhörarna bestod av några stenhuggare i Betlehem vars namn började med en bokstav. En stenhuggare vid namn Navet tyckte att sångerna var alldeles för långa och beslutade sig för att gå och köpa vin av den lokale vinhandlaren Manetias, därav namnet Johannimäss.

Den rena tjusningen med Johannimäss är att du, likt stenhuggaren Navet som gick till den lokale vinhandlaren, kan välja helt hur du vill fira. För några år sedan fick jag höra om ett franskt par i en fransk by en bit utanför Frankrikes huvudstad Paris. De var totalt ovetandes om allt som hade med Johannimäss att göra, men de gillade vin. Kvinnan brukade spotta ur sig floskler och elaka ovidkommande kommentarer som mannen hastigt och lustigt skrev ner på en perga­mentrulle. Jag blev så inspirerad av historien att jag nu har en egen rulle uppsatt på väggen där alla som kommer och firar Johannimäss kan skriva ner sina absolut mörkaste hemligheter. Sedan ska jag sjunga dem högt och tydligt, precis som apostel Skavias. Ett av mina starkaste minnen från Johannimäss är för några år sedan när vi firade ute i skogen. Plötsligt, mitt uppe i vårt frossande på lerduvor, kom den oinbjudne gästen Stafan ridandes i hög hastighet. Han stannade sedan tvärt mitt bland oss alla och så välte både han och hästen rakt ner på Stellan Akte, en god vän till familjen.

Nu är vi framme vid årets firande och mitt paket har precis kommit. Ja alltså, en av traditionerna är att den som håller i firandet ska beställa ett paket utan att veta vad det är i. Ett år kom det en jättestor stav som vår burduse och ingifte morbror Stune höll i under hela firandet. Ingen fick komma nära, då röt han ifrån ordentligt. I år innehöll paketet passande nog en stor sten och tillhörande stenhuggarutrustning, precis som om den vinälskande stenhuggaren Navets ande vakade över oss.

Så, kära läsare, se nu till att fira riktigt ordentligt hemmavid. Sen kan vi alla sluta upp i våra små ekor ute vid Näverskär och invänta Valborgsmässo­afton då vi ska grilla rökt höna och äta harts.

LÄS MER: Vårljuset gör mig ledsen

LÄS MER: Jag finner tröst i doktor Sten Stivert

Lyssnar på:

”Wild” – Odessa K, så klart.

Gör:

Har kommit på ett nytt och extremt roligt sätt att skriva poesi på. Vet inte vad resultatet kommer bli, men det spelar ingen roll.

Läser:

Allt inför V75. Spårinfo, med eller utan skor, stallform, statistik, hur mår kuskarna, vad betyder loppet, vem sitter på läktaren. Allt.

Anton Hellström är konstnär och skådespelare. Aktuell med ”Total Strukturalitet” som har premiär på Stadsteatern 27 april, den avslutande delen i en trilogi.