När Sverige kan få sin första kvinnliga statsminister föregås det inte av några allmänna val. Det är knappast en tillfällighet. Både män och kvinnor har lättare att se auktoritet, briljans och ledarskap i män. Så när människor själva får välja brukar det bli en man. Nobelkommittéernas ledamöter är i preferensen för män i digert sällskap.
Av studenter som värderar manliga lärare högre än kvinnliga, rekryterare som bedömer manliga jobbsökande som mer anställningsbara och värda högre lön än kvinnliga och riskkapitalister som delar ut knappt en procent av det totala riskkapitalet till kvinnors företagande. I uttagningar till symfoniorkestrar ledde den förkärleken länge till att andelen kvinnor förblev låg. Tills aspiranterna började spela upp bakom ett skynke.
LÄS MER:Att hetskonsumera inredning är dränerande
Få har synpunkter på Magdalena Andersson som partiledare. En politiker som har suttit länge i regeringen. På en viktig post om ekonomi, ingen sådan där om kultur eller bostäder. Att hon inte är man röner däremot intresse, röster höjs för att ”det är dags för en kvinna”. Samtidigt aktualiseras hotbilder relaterade till ökad mångfald. En gammal trotjänare är huruvida kön ska premieras på bekostnad av kompetens nu. En annan handlar om vad en kvinnlig statsminister kan få för konsekvenser för ämbetet.
Fler kvinnor i mansdominerade områden brukar betyda att status och löner i dessa sjunker. Om statsministerposten blir ett jobb för kvinnor kan det bli svårt att locka män. Redan nu bör vi därför fundera på hur vi ska få fler män att vilja bli statsminister. Påminna pojkar om att de kan bli vad de vill. Uppmuntra en man i vår närhet att våga kliva fram.
Ytterligare ett orosmoment är representationen. En statsminister måste kunna representera alla väljare. Män är allmängiltiga och kan representera hela mänskligheten. Kvinnor är specifika och kan bara representera sig själva. Mäns böcker om sig själva är generationsromaner, kvinnors är självbiografier. Sakfrågor ska stå i fokus, inte kvinnofrågor.
LÄS MER:I Sverige behöver vi inte förhålla oss till varandra
Om en kvinna ska pröva på partiledarrollen brukar det göras i ett mindre parti utan vittring på statsministerskapet. Eller halvvägs in i en mandatperiod. Då hinner hon känna på jobbet, bidra till jämställdhetsstatistiken och falla på en teknikalitet innan valrörelsen drar i gång.
Den här gången är väljarkåren tillräckligt splittrad och de kvinnliga partiledarna många nog för att en kvinna skulle kunna hamna på statsministerposten även efter ett val. Den som oroas behöver dock inte befara något trendbrott.
Tills vi fått bukt med vår preferens för män, och rett ut missuppfattningen att rådande tillstånd är en objektiv meritokrati, kommer mediokra män att fortsätta gå före kvinnor i kön till framstående poster. Något att grunna på är vad den informella kvoteringen av män gör med kompetensen i arbetslivet.
LÄS MER:Jag drömmer om hur det nya normala ska bli
Läser: Om personer, myndigheter och tjänstemän som ”fått till sig” olika saker (information, budskap osv).
Tittar på: Julfilmer om romantikboksförfattare, bagare och bröllopsplanerare som byter storstadens karriärhets mot småstadens gemenskap och kommer till insikt om det viktiga i livet.
Gör: Hör och läser om de låga smittalen i Sverige. Pandemibekämpningen har aldrig varit så framgångsrik som sedan vi slutade att testa alla vaccinerade.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
