Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Carl-Einar Häckner är krönikör i GP:s lördagsmagasin Två Dagar.
Carl-Einar Häckner är krönikör i GP:s lördagsmagasin Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Barndomen känns som en film från 70-talet

”Barndomen känns som en gammal film från 70-talet. Minns scener ur dom bästa filmerna. Livet dom första åren som ett varmt ljus med suddiga konturer”, skriver Carl-Einar Häckner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På söndagspromenad med mamma på en lördag. Vi tar spårvagnen en hållplats innan jag övertalar henne att vi ska gå i stället. Hon går med på det. Mamma tänder en cigarett. Vi har fint väder. Allt är som det ska. Vi går förbi gamla posthuset på Drottningtorget. Där bredvid på en perrong väntade vi på 8:ans spårvagn till Angered när jag var liten.

Jag får flashbacks, försöker slappna av i nuet men det kommer ändå som blixtbilder för mitt inre i en halvt närvarande närvaro. Drottningtorget, mamma och pappas skilsmässa, min syster som hade Retts syndrom, min halvbror och allt det som jag förhållit mig till. Barndomen känns som en gammal film från 70-talet. Minns scener ur dom bästa filmerna. Livet dom första åren som ett varmt ljus med suddiga konturer. Kändes bra när barndomen var färdig.

LÄS MER: Jag kanske skulle bli guldgrävare

Det blir ingen uppföljare. Om man inte tror på gudar. Jag vill gärna vara andlig. Allting dör blir något annat. Stoft i alla fall. Vi lever kvar i våra handlingar. Som Darth Vader i ”Stjärnornas krig”. Kan inte se filmerna utan att önska att han är med. Dom första ”Star Wars”-filmerna är riktigt bra. Dom nyproducerade är för mesiga. Inte mörkt nog. Den första filmen är en blueprint för mitt DNA. Det hände något när Darth Vader fäktades med Luke Skywalker som hänger ihop med vem jag är, om vi plussar på Abba, Kiss, Staffan Westerberg, ”Fem myror” och så vidare. Nils Poppe, Povel Ramel, tv-serien ”Macahan”, ”Lilla huset på prärien”, ”Onedinlinjen”, ”Familjen Ashton”, ”Lödder”, ”Pang i Bygget”, Tommy Cooper och Elvis. Så vet ni. Ur det kom jag.

Allt går inte lika snabbt längre inuti. Men det är skönare. Lugnare, lite coolare. Förutom världsläget, coronan, Trump, miljön, havet, plast och nyheter i allmänhet.

LÄS MER: Vi håller avstånd – för en bättre värld

Göteborg har förändrats mycket på 30 år. Blir förvånat glad att affären Shock finns kvar. Sprang in och köpte två t-shirts. En Accept och en Motörhead. Mamma fick lust att köpa ett vykort med en ko på som uppmanar till att inte äta kött. Jag tyckte också om kortet. Men tio kronor kan en pensionär lägga på något annat än ett vegan­kort även om det var nära. Får en impuls att köpa kortet åt henne. Köper en blomma i stället. En hortensia med rosa, vita och gröna blomblad som har en vacker genomskinlig skirhet i blombladen som påminner helt om mamma där hon står framför mig. Mer tydlig än någonsin i sin klänning snyggt skuren i ett alltid modernt tyg av Maud Fredin-Fredholm.

Vi är siluetter i tiden. Vi kommer alltid finnas kvar.

Carl-Einar Häckner är trollkarl. Aktuell med ”En isbjörnssaga” på SVT Play och en livestreamshow på sin Youtube-kanal varje fredag kl 19.30.

LÄS MER: Plötsligt stod jag öga mot öga med maffiabossen

Äter: Kött grönsaker, majonnäs, räksallad, glutenfria kex, ägg, risotto, schnitzel och cordon bleu.

Lyssnar på: Carola Häggkvist. Sen Accept ”Metalheart”.

Läser: Inte hunnit. Hemskt synd. Borde läsa mer. Tar tid med annat.