Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Nanna Gillberg är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.
Nanna Gillberg är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.

Nanna Gillberg: Att hetskonsumera inredning är dränerande

”När jag har hetskonsumerat bostäder för länge känns det som när man haft influensa och skrollat till slutet av internet”, skriver GP:s krönikör Nanna Gillberg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag minns när det räckte med några Granny Smith och en fondvägg för att sälja en lägenhet. Ett sjupack Ica-tulpaner och färsk basilika på diskbänken satte fart på budgivningen. Tavellister var det nya och mäklarna bar omkring en högglansig röd espressomaskin mellan lägenheterna i innerstaden. Närbilder på fönstervred med bildtexten ”detaljbild” gjorde entré i mäklarannonserna. Ikeas matta ”Stockholm” och taklampan ”Maskros” tog sig in i Hemnets kanon.

Några år senare hade en flytt blivit en storproduktion. Hade man ingen omöblerad ”renoveringschans” med kakelugnar och rum i fil att sälja var det bara att helrenovera, magasinera sina möbler och låta inredningskonsulter fylla på med nya. I hallen placerades Hunter-gummistövlar på Marrakechklinker framför Morristapeterna. Platsbyggda bokhyllor bredde ut sig, med undantag av Kinfolk, helt utan böcker. Väggarna gick i sidenmatt greige. Auktionssajterna kammades på industrilampor, skänkar och linneskåp. Pinnstolar, Eames-stolar, Thonet-stolar och Y-stolar passerade revy.

LÄS MER: I Sverige behöver vi inte förhålla oss till varandra

När redaktören berättar att nästa nummer är en inredningsspecial borde jag känna entusiasm. Jag har lagt ned uppskattningsvis fyra arbetsveckor på att hitta ett soffbord och tittar på alla program som finns om människor som letar efter eller gör om hus. Till och med det på TV8 med de kanadensiska tvillingbröderna, som slår ut väggar, bygger köksö och lägger klickparkett ovanpå originalträgolv, för att nytt är fräscht och gammalt daterat. Kanske är det därför jag är mer däst än exalterad.

När jag har hetskonsumerat bostäder för länge känns det som när man haft influensa och skrollat till slutet av internet. Man har förätit sig på inredningsstilar som är en eklektisk blandning av loppisfynd, designklassiker och Ikea. Hem där arvegods och vintage samsas med klenoder från parets resor. Missionshuset som fick nytt liv. Tillflyktsorten på Österlen. Funkisdrömmen på Söder. Jungfrukammaren som blev ett lekrum till Otis och Charlie.

LÄS MER: ”VAS” är den nya manövern för att undvika att svara

Miljöer tillåter en att välja vem man vill vara. De senaste 16 månaderna har jag till exempel levt i illusionen av att vara en fri själ med ett kreativt värv. En flanör som sitter på konditorier och skriver. Det är en dagdröm som möjliggjorts av att jag uteslutande vistats i mitt hem och på promenad. Ett mejl om ”återgången till kontoret” blir ett bryskt uppvaknande. När jag öppnar dörren till lokalerna som en gång inhyste Arbetsförmedlingen råder det inget tvivel. Jag är en myndighetsutövare. Att det väljs nya accentfärger på soffkuddarna i lunchrummet hjälper inte. Dagdrömmarna får fokusera på vem jag är hemma. Med en sådan där benvit matta med upphöjda, lurviga mönster och en lättplacerad fårskinnsfåtölj blir jag lite avslappnat dansk.

LÄS MER: Jag drömmer om hur det nya normala ska bli

Läser: Livsstilsmagasin om att leka med kontraster, proportioner och texturer.

Tittar på: Program där människor är vana med olika saker.

Gör: Funderar på typsnitt som livsstils- och politisk tillhörighetsmarkör.

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.