”Jag rensar lite grand hela tiden.” Väninnans ögon lyser när hon berättar om den källsortering för textil som hon har installerat under diskbänken hemma i köket. ”Sedan när lådan är full lämnar jag bara in kläderna till någon andrahandsbutik. Min gamla Fendiväska försvann på några timmar.” Det lät så enkelt. Och smart, och bra för miljön. Väninnans garderob var visserligen mer iögonfallande än min. Tänk gnistrande paljettoppar, rutigt, fluffiga tyllkjolar och tajta lårhöga stövlar. Men jag bestämde mig ändå för att ge det ett försök. Hur svårt kunde det vara?
En dag senare stod jag med tre proppfulla säckar vid disken till inlämningen hos andrahandsbutiken. Tjejen i kassan gick igenom innehållet med snabba händer, skannade tygerna, drog i sömmarna. Ett par jeans från Acne Studios som fortfarande hade lapparna kvar ratades direkt. ”Mörka jeans går inte nu.” En skinnväska i mjuk nappa likaså. ”Våra kunder accepterar inte fläckar.” Expediten pekade på en bläckplump inuti fodret. Ett par boots vändes upp och ned, hennes hand vandrade över lädret. Jag såg skamset hur slitna de faktiskt var. Höger klack sned och vind. Kråkfötter precis innan tån.
Tio minuter senare stod jag snopet ute på gatan igen med säckarnas vikt oförändrad. Det räckte inte att plaggen var hela och rena. Jag hade missat kravlistan på de modemärken som butiken accepterade.
Väl hemma igen var garderoben lika full som vanligt. Klädbagaget hade inte minskat ett gram, ändå var jag lättare i sinnet. Mina plagg var bortvalda, men med avvisandet kom en annan insikt. Om ingen annan ville göra det får jag själv ge plaggen en andra chans. Enligt forskaren Sandra Roos, som är en av de första att titta på klädkonsumtionens totala klimatpåverkan, kan ett plagg användas runt 100–200 gånger innan det är helt uttjänt, jag hade absolut inte använt mina så många gånger.
Inspirerad av den brittiska modeprofessorn Rebecca Earley, som varje söndag shoppar i sin egen garderob, började stylingutmaningen. Bootcutbrallan blev snabbt mindre cowboy och mer höstigt 70-tal à la Celine ihop med en tweedkavaj, en svart enkel topp och feminint rundade stövlar. De mörka jeansen får vila tills nästa sommar och då bli shorts.
Nej, jag kan inte sy och laga själv men i mitt kvarter finns flera skickliga hantverkare som kan hjälpa mig. De ändrar alla typer av kläder. Dessutom sänktes momsen från 25 procent till 12 procent för mindre reparationer av cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne 2017. Skomakaren fick mina boots att kännas som nya för 250 kronor.
En byxa kanske känns hopplöst passé nu, men den har en gång skyddat mig och fått mig att känna mig hel. Klart den förtjänar en andra chans.
Anna Blom är frilansjournalist i Stockholm/New York och Två Dagars modeskribent. Hon kombinerar skrivandet med att föreläsa om cirkulärt mode.
Ser på: I november vill jag se the Met’s Costume Institutes nya utställning ”In Pursuit of Fashion: The Sandy Schreier Collection”. Ett urval bland 15 000 plagg visas, signerade Schiaparelli, Chanel, Lanvin, Fortuny och Adrian, en av de viktigaste privata modesamlingarna i USA.
Lyssnar på: ”Stil” i P1 så ofta jag hinner.
Läser: Emily Spivacks bästsäljande bok ”Worn Stories” som är en samling med berättelser om kläder och minnen.
