Postgatan i västra Nordstan väcker Tommy Randers minnen till liv: "Där borta köpte jag i tonåren en gitarrmikrofon av märket Royal på en pantbank, och alldeles här intill blev jag hösten 1969 GT:s popskribent", minns han.
Postgatan i västra Nordstan väcker Tommy Randers minnen till liv: "Där borta köpte jag i tonåren en gitarrmikrofon av märket Royal på en pantbank, och alldeles här intill blev jag hösten 1969 GT:s popskribent", minns han. Bild: Lars Hjertberg

Tommy har alltid gillat att byta bana – och bara gasa på

Tommy Rander har alltid kört så det rykt. Kanske har någon längs vägen mumlat lite om fartblindhet, men många fler har imponerats av ett driv utöver det vanliga. Musik, media och speedway gav struktur åt ett liv där det ena intresset växlat i det andra. Nu rundar Rander 75-årsdagen.

ANNONS

Tommy Rander rivstartade in i vuxenlivet. Innan han ens fyllt 20 år hade han hunnit flagga av sitt livs tre fasta anställningar, och med full fart fört sitt band the Shakers upp på den på den tiden så viktiga Tio i topp-listan.

Från replokalen vid Vårväderstorget, direkt in på listan – mycket större än så blev det inte sommaren 1965. Debutsingeln ”Too much monkey business” bet sig fast i mer än ett halvår, och när Tommy Martin Rander den 23 april 1966 firade sin 20-årsdag försvarade bandets andra stora hit ”All I want is my baby” fortfarande sin plats på Tio i topp.

ANNONS

Minns de fasta jobben

Det där med trygga, fasta jobb var därmed ett avslutat kapitel, fast våren 2021 minns Tommy dem alla som om det vore i går:

– Först var jag kontorselev hos Axel Hofstedts speditionsfirma på Badhusgatan. Sedan jobbade jag några månader på en skrotfirma, och till sist blev jag lagerassistent hos frukthandlaren Frans Sandén, men då började det rulla för Shakers och man kan väl säga att vi spelade professionellt från och med 1965.

Bild: Lars Hjertberg

Att hävda att världen låg öppen är möjligen att överdriva en smula, men under några hektiska år riggade Shakers upp sina instrument på flera hundra svenska scener, och hann även turnera i Belgien, Polen, Danmark och Norge.

– Fast i Trondheim spelade vi aldrig, säger Shakers gitarrist och sångare – som om ödet valt ett annat startspår, kanske i stället kommit att leva sitt kreativa liv i vårt västra grannland.

Pappa från Trondheim

Tommy föddes visserligen i Göteborg, men hans pappa Bernt Johannessen bodde i Trondheim och dit flyttade 20-åriga Siw i hopp om ett fungerande familjeliv. Det gick inget vidare. Efter ett par år var Siw och Tommy tillbaka i Göteborg.

– Jag har inga minnen från den där tiden, men när det så småningom blev dags för upprop i Färjenässkolan hette jag fortfarande Tommy Johannessen.

ANNONS

Tillbaka i Sverige gifte sig mamma Siw med Ville Rander som 1954 adopterade Tommy. Så kom det sig att gutten med det norskklingande efternamnet vid åtta års ålder bytte till Rander. Fyra år senare fick han sin första gitarr, men hävdar ändå att pojkdrömmarna aldrig var särskilt högtflygande.

– Nej, jag hade egentligen ingen plan. Däremot har jag alltid haft lätt att se möjligheterna när jag väl gett mig in i något. Det ena har lett till det andra. Liksom kuggat i.

Popskribent på GT

När 1968 gick mot sitt slut bestämde sig Shakers för att det fick vara nog.

– Discovågen tog över, och ingen ville betala för levande musik längre.

Men det dröjde inte särskilt länge förrän Tommy Rander lärde känna Handelstidningens popskribent Håkan Sandblad. Via Håkan öppnades nu dörrar både till radions nya ungdomsredaktion och till GT:s popsida.

Parallellt med frilansuppdragen skrev han tillsammans med Håkan boken ”Rockens roll” och snart sågs de båda också som drivande krafter bakom månadstidningen ”Musikens Makt” med redaktion på Sprängkullsgatan.

Under senare delen av 70-talet fasades journalistuppdragen ut och Tommy gav i stället full gas in i musikbranschen; Skivbolaget Nacksving, distributionsbolaget Plattlangarna och snart också en egen studio på Kungsgatan 5.

– Är det något jag varit bra på så är det att organisera, säger 75-åringen när han för en stund tillåter sig att kasta ett öga i backspegeln.

ANNONS

Stolt över turnén

ANC-galan på Scandinavium i november 1985 och den efterföljande Frontline Rock-turnén ställde allt på sin spets.

– Den turnén är nog det jag är allra mest mallig över.

Musiken hade fått sitt. Var fanns en ny utmaning? Tommy hittade den i det trötta och bortglömda speedwaylaget Kaparna som då körde i lägsta serien inför de närmast sörjande.

Tommy var hårt engagerad i Kaparna under speedwayklubbens senaste storhetstid i början på 2000-talet.
Tommy var hårt engagerad i Kaparna under speedwayklubbens senaste storhetstid i början på 2000-talet. Bild: Bobbo Lauhage

Entreprenören Rander triggades igång, och under 1990-talet byggde Kaparna inte bara en ny egen bana i Arendal, klubben vann också lag-SM inför 3000 entusiastiska åskådare. Men när styrelsen siktade högre och ville skapa en ny, modernt utrustad bana i Säve stötte man på kommunal patrull.

– Det är nog det enda som riktigt grämer mig i livet, säger Kaparens förre ordförande som likt nästan alla andra speedwayförare har ett brutet nyckelben på sitt cv.

– Det hör till. Nu kör jag inte längre, och nästa vår tror jag också att vi gör våra allra sista spelningar med the Shakers. Fast när vi står på scen och allt funkar är det fortfarande fantastiskt. Här och nu…fantastiskt.

Tommy Rander

Ålder: Fyller 75 år den 23 april.

Yrke: Skribent.

Bor: Villa i Bagaregården.

Familj: Fru och två barn.

Fritidsintressen: Speedway, litteratur, politik och musik.

Favoritmusik: Beror på dag och stämning – men alltid Jussi Björling och Rolling Stones.

Senast lästa bok: ”Democracy and Political Decay” av Francis Fukuyama.

ANNONS