Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Några år efter att sonen Joar gått bort påbörjade Anna Bratt en forskarutbildning där hon undersökte hur människor påverkades av att förlora en äkta hälft eller ett barn. "De flesta hittade livsglädje igen och upplevde inte att deras liv var förstörda. Bilden av livet efter en förlust nyanserades", berättar hon. Bild: Mathias Pernheim

Terapin hjälpte Anna hantera sorgen efter sonen Joars död

Anna Bratt har drabbats av det svåraste någon kan vara med om. För tolv år sedan dog sonen Joar. Livet sattes på paus och just då undrade hon hur hon skulle överleva. Senare upptäckte hon att smärtan lindrades om hon stannade kvar i känslan.
– Man dör inte av smärtan även om det känns så. Den når en viss nivå, sedan går den tillbaka och en annan känsla tar vid, säger hon.

Sonen Joar föddes med en ovanlig form av autism och intellektuell funktionsnedsättning. Vid fyra års ålder förändrades han avsevärt. Talet försvann och han slutade att interagera med omgivningen. Ingen kunde förklara varför. Hans död kom plötsligt och oväntat. Han var då 13 år och befann sig på ett korttidsboende när Anna och hennes man Magnus fick besked om att sonen hade fått ett ep-anfall och var på lasarettet i Borås.

– När vi åkte dit var Joar redan död, men det visste vi inte. Vi fick veta det senare. Han hade dött i något som kan liknas vid plötslig spädbarnsdöd.

Smärtan hon upplevde var stark rent fysiskt.

– Det känns som att någon sliter ut hjärtat ur kroppen på en. Det är inte bara en psykisk sorg.

Hämtade stöd hos andra

Anna bestämde sig tidigt för att ta stöd av andra som hade varit med om samma sak. Hon ville veta hur de hade klarat sig.

– Jag ville läsa om det för att själv överleva. För just när man drabbas så tror man inte att man kommer att göra det. Så ont gör det.

Men mycket av den litteratur som hon kom över förmedlade budskapet att man inte klarar förlusten av ett barn.

– Livet var förstört. Det var som att det inte var tillåtet att fortsätta att leva. Och om man gjorde det så var den som dött inte så viktig för en. Det var ganska vanligt att det var formulerat på det sättet i de böcker som jag läste. Jag tänkte att så kan det ju inte vara. I dag vet jag att livet aldrig blir som förr efter att man mist ett barn men det behöver inte innebära att man inte kan leva ett bra liv.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Hemma fanns Joars två systrar som behövde sin mamma och pappa. För deras skull var det viktigt att familjen försökte leva ett så vanligt liv som möjligt. De kämpade på och förklarade för sina barn att var de väldigt ledsna just då, men att det skulle bli bättre. Men det var knappt att Anna orkade. Påsken som inföll några veckor efter att Joar var död blev tuff att ta sig igenom.

Andningens betydelse

På sin väg att söka lindring i sorgen och smärtan läste hon boken "När allt rasar samman", författad av den buddhistiska nunnan Pema Chödrön. Boken utgår från buddhistisk lära. Den tar upp andningens betydelse när livet är som svårast och beskriver hur man kan lindra lidandet genom att möta smärtsamma känslor.

– Det innebär att stanna i känslan och andas i de jobbiga stunderna. Man dör inte av smärta, även om det känns så. Smärtan stannar inte kvar utan den når en viss nivå och sedan drar den sig tillbaka automatiskt. Det blir inte värre. Det värsta har redan hänt. Och vi har en fantastisk förmåga till överlevnad. Vår överlevnadsinstinkt är stark. Utan den hade vi dött ut.

Arbetar som psykolog

Det ledde henne in på CFT – Compassionfokuserad terapi, en metod som hon senare själv har lärt ut i sitt arbete som psykolog.

– Metoden har hämtat verktyg från bland annat mindfulness. Man kan säga att det handlar om att stanna i en smärtsam känsla och vara omtänksam mot sig själv, stötta sig själv och inte vara självkritisk eller självdestruktiv i svåra stunder. Man arbetar med förmågan att kunna lugna sig själv, säger hon och fortsätter.

– Det handlar också om att fråga sig vad man behöver när man stannar i en känsla. Det kan vara olika behov vid olika känslor. Det kan vara att bli tröstad, få en kram eller att någon håller en i handen och stöttar en. Den jobbiga känslan försvinner så småningom och en annan känsla tar vid. Kroppen reglerar det själv.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Hon återkommer till hur det kändes första tiden efter att Joar var död, innan sorgen tog vid.

– Först upplever man separationsångest. Det kan jämföras med panikkänslan som man som förälder kan drabbas av när man tror att ens barn har försvunnit. Så känner man hela tiden i flera veckor. Sorgen är inte en lika jobbig känsla. Då är man nära den man förlorat i tanken. Det finns mycket kärlek i sorg.

Studie med hoppfulla resultat

Anna gick tillbaka till sitt arbete 2008. Då arbetade hon inom barn- och ungdomspsykiatrin. 2011 påbörjade hon en forskarutbildning och undersökte hur människor över 60 påverkades av att förlora en äkta hälft eller ett barn eller både ock. Studien gav hoppfulla resultat.

– De som mist någon uppgav att de var mindre nöjda med livet men det var små skillnader jämfört med dem i den andra gruppen. De flesta hittade livsglädje igen och upplevde inte att deras liv var förstörda. Bilden av livet efter en förlust nyanserades.

Anna är knuten till Linnéuniversitetet i Växjö där hon undervisar psykologstudenter och har en tjänst som biträdande lektor. Hon arbetar också med compassionfokuserad gruppbehandling för ungdomar och deras föräldrar. Under 1990-talet utbildade hon sig till psykolog i Göteborg där hon också är född och uppvuxen. Nu har familjen sålt villan i Borås och snart slår de ner bopålarna i Växjö.

Berättar med värme i rösten

Vi pratar mer om Joar. Vem var han? Anna ler och berättar med värme i rösten om sin son.

– Joar älskade mat och var alltid med i köket när vi lagade mat. Han tyckte också om att vara fysiskt aktiv och ville vara ute i naturen så ofta som möjligt. Och så älskade han att bada. Så fort han såg vatten sprang han dit.

Sorgen är fortfarande nära, berättar hon.

– Det är som dur och moll. Det är bara en ton emellan.

I dag är hon en annan person än innan Joar dog. Hon mår bra och lever ett bra liv.

– Jag är mindre rädd i dag, det värsta har redan hänt. Jag har en annan tilltro till min egen inre styrka.

Anna Bratt

Ålder: 51 år.

Bor: Borås men flyttar i höst till Växjö där hon har en tjänst på Linnéuniversitet.

Familj: Gift med Magnus som är designer. Barnen Joar som dog 2008 samt döttrarna Ella, 23 och Lisa 19. Jack russeln Minnie.

Intressen: Vara ute i naturen. Plockar gärna svamp tillsammans med Minnie.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.