Ted von Proschwitz har sniglar på hjärnan

Titeln innebär att han forskar om de ryggradslösa djurens zoologi. Det vill säga studier av blötdjur så kallade mollusker. Däri finns sniglar och snäckor.

För Teds del handlar det om de landburna och de i sötvatten. Men mest känd är han för sina studier av mördarsnigels framfart. Den har sedan en tid tillbaka fått populärnamnet permanent och dessutom visade det sig att det inte var en spansk skogssnigel.

Forskarna hade fel

– Vi hade fel. Det är en fransk skogsnigel. Därför har den ett nytt latinskt namn, Arion vulgaris berättar Ted von Proschwitz som är vetenskaplig intendent vid Naturhistoriska museet i Göteborg.

Han är nyligen hemkommen från Tyskland där han varit på malakologisk världskonferens i München. Vart 3:e år träffas 400-500 kollegor för att diskutera molluskforskning. I hans arbetsrum ligger tidskriften Malacology på skrivbordet. En kollega kommer med snigelposten där nya sniglar är på ingång.

– Jag jobbar mycket med tyska kollegor, berättar Ted. Vi utväxlar forskningsrön, hjälper varandra med information och besöker varandra för att studera typsniglar.

– Vissa har lyckats klyva skalet på vissa snäckor och få fram årsringar så att vi kan datera hur länge vissa snäckor och sniglar funnits. Vi undersöker "genom", dna, och kan se förändringar och förekomster av miljögifter med mera.

Beroende av allmänhetens fynd

Han jobbar och är beroende av så kallad "citizen-science", att människor skickar in fynd de gör på olika platser i Sverige. Han kartlägger, analyserar och dissekerar sniglarna för att typbestämma dem. Det är ett pilligt jobb och det är bland annat könsdelarna han studerar.

Att han blivit kvar på museet beskriver han så här:

– Jag började som praktikant när jag var femton år. Sedan fortsatte jag att arbeta för att finansiera mina studier. Jag fick en halvtid som intendent medan jag doktorerade och väl klar blev en vetenskaplig intendent tjänst ledig.

Hållit på med sniglar hela livet

Han fortsätter:

– Jag har inte gjort annat i hela mitt liv. Jag forskar, sköter typsamlingarna, undervisar, föreläser och sprider information om sniglarna. Nu skriver jag för Nationalnyckelbandet, Nationalnyckeln för Sveriges flora och fauna, berättar Ted.

Han höjer rösten och poängterar att typsamlingen är den viktigaste. Det som sparas på museet för framtiden.

– Politiker undrar varför den måste vara så stor. Det kan vi inte alltid svara på men plötsligt händer det något i världen som söker sin lösning och genom att ha en samling under lång tid kan vi få svar på förändringsprocesser över tid. Det är viktigt, säger Ted.

Ted von Proschwitz är entusiastisk när han berättar om sitt arbete. Medan han dissekerar en snigel tittar jag ner i mikroskopet och ser snigelns lungor och könsdelar.

– Här sitter mördarsnigelns slemhinnor som utsöndrar ett vitt slem när de parar sig. Då slingrar de ihop sig omlott och i mitten ser man en slemklump, säger Ted och visar.

Han beskriver mördarsnigeln som en mästare. Varför undrar jag?

– Det är en överlevare. Den sprids med människor men har anpassat sig, parat sig, hybridiserat sig och har nästan inga fiender. I Karlstad pågår ett forskningsprojekt där vi monterat in små transponder, sändare, på sniglar för att se hur de rör sig och förflyttar sig över områden, berättar Ted.

Han berättar om hur ägg åker med jord, sniglar som åker med kompost och lastpallar. Genom åren har det blivit många historier med både myter och sanningar gällande både mördarsnigeln och andra skogssniglar.

Som om den klarröda skogssnigeln Arion rufus. Den är, som namnet antyder, mörkt tegelröd i färgen. Den trivs bäst i lövskogar och förökar sig långsamt och lever främst av multnande växter vilket gör att den inte är ett större hot mot trädgården.

Drottning Victoria tog med röda sniglar från Tyskland

– Det sägs att Gustaf V och drottning Victoria som kom från Tyskland planterade in den röda skogssnigeln på Öland när de lät bygga Solliden eftersom de tyckte de var så vackra när de kröp runt i slottsträdgården, berättar Ted.

Sedan dess är den vanlig på Öland men det har också många släktingar i Karlskoga.

– Disponenten på Bofors tog med sig röda skogssniglar och planterade ut. Så det förklarar förekomsten, säger Ted.

Många hör av sig till Ted von Proschwitz och ber om råd för att bekämpa främst mördarsniglarna. Han berättar om en kvinna i Dalsland som plockade 2 000 sniglar varje kväll i sin trädgård.

Finns ingen metod att bekämpa dem utan flera

– Det finns inte en metod för att bekämpa dem, man måste ha flera. Jag är för metoden halshuggning med spade. Ett snitt bakom huvudet är den mest skonsamma metoden. Har man sniglar så ska man avliva dem, säger Ted.

Att gå i pension till hösten tänker han inte göra.

– Nej, jag jobbar så länge jag får.

Har du någon kronprins?

– Jag har stora förhoppningar på en magisterstudent.

Har du ätit sniglar?

– Ja vinbärssnäckor är ju goda. På en studentskiva i Lund blev jag bjuden på mördarsnigelpyttipanna. Det var så där. Det var segt men de hade kryddat upp med lite vanligt kött också, berättar Ted von Proschwitz och skrattar.

Eva Brandt

namn@gp.se