Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Karin Holtsung Samsonowitz, här med sin hund Douglas hemma i Onsala, kan titulera sig både tandläkare och kyrkomusiker. Och nu gör hon dessutom debut som romanförfattare.
Karin Holtsung Samsonowitz, här med sin hund Douglas hemma i Onsala, kan titulera sig både tandläkare och kyrkomusiker. Och nu gör hon dessutom debut som romanförfattare. "Boken är lite som en saga för vuxna", förklarar hon. I datorn väntar redan ytterligare tre manus med andra teman och huvudpersoner. Bild: Nicklas Elmrin

Tandläkare och kyrkomusiker – nu är Karin även författare

Ett fåtal av oss är lyckligt försedda med flera olika sorters talanger. Så är till exempel Karin Holtsung Samsonowitz både tandläkare och kyrkomusiker och nu efter livets utmaningar också författare. Nu är det dags för releasekalas för första romanen.

Musikintresset kom med modersmjölken.

– Mamma var kantor och pappa musiklärare. I huset fanns alltid musik. Jag lärde mig spela piano på egen hand, jag inte kunde låta bli.

Parallellt utvecklades ett starkt intresse för biologi och medicin.

– Jag tyckte tidigt det var spännande att tänka på hur kroppen och blodomloppet fungerar.

Praoperiod visade vägen

En praoperiod hos en tandläkare visade vägen.

1991 var Karin färdigutbildad kyrkomusiker i Göteborg.

– Men jag tänkte rätt snart att jag skulle utbilda mig till tandläkare också. Och det passade bra att kunna jobba extra som kyrkomusiker under studieåren.

Bild: Nicklas Elmrin
Bild: Nicklas Elmrin

Tandläkarlegitimationen fick hon 1998. Hon hade då också redan fått första babyn och nummer två väntade i magen.

– Det var en tuff tid för tandläkare med få jobb att söka. Många kurskamrater flyttade till tandläkarbristens England eller Norge. Men jag hade ju min familj så jag fick stanna kvar.

Sjukskrivning och deltidsjobb

Nu följde en hektisk tid. Karin och familjen bodde i Onsala i Kungsbacka kommun och hon sökte de tandläkarjobb som fanns i Mölndal och Stenungsund.

– Jag var knappast den första på 90-talet som inte kunde bedöma gränser och ork. Jag ville in på jobbmarknaden men samtidigt hade jag barnen att sköta.

Det blev snart sjukskrivning och deltidsjobb under några år.

– Jag tänkte att det var kanske nu jag skulle bli trädgårdsmästare – det är ett annat starkt intresse. Men så såg jag ett jobb som kyrkomusiker i Vallda församling och till min glädje fick jag det.

Bild: Nicklas Elmrin
Bild: Nicklas Elmrin

Nu började femton år i musikens värld.

– Jag tänker tillbaka på tiden med stor tacksamhet. Att få leda en kyrkokör och tillsammans arbeta fram ett körverk är en oerhörd glädje.

Men tiden i Vallda fick också en oväntat mörk sida.

– Jag blev änka, flera andra familjemedlemmar och nära vänner avled eller drabbades av svår sjukdom vilket krävde min tid, det slet både psykiskt och fysiskt. Min värld i Vallda blev med tiden så präglad av sorg och problem att jag till slut inte kunde vara kvar.

Det blev ny sjukskrivning och utmattningssyndrom.

– Jag insåg verkligen hur skör vår tillvaro är – det går så snabbt att hamna från en ordnad tillvaro till rena kaoset. Sjukersättningen tog slut, jag kunde inte jobba, besparingarna smälte ihop. Det är skrämmande få steg för oss alla till ett utblottat liv på gatan.

Började vinterbada

Återigen tänkte Karin på att kanske bli trädgårdsmästare i alla fall. Men det blev något helt annat som räddade henne.

– Jag blev vinterbadare. Jag bara bestämde mig för att bada varje dag och kanske var det just beslutsamheten som hjälpte mig.

Men något annat hände också när Karins liv var som mest kaotiskt.

– En dag satte jag mig vid datorn och började skriva. Efter nio månader hade jag tre romanmanus. Det var en stor överraskning – jag hade aldrig skrivit tidigare eller ens tänkt på det men nu plötsligt rann berättelserna genom fingrarna till tangentbordet. En fantastisk känsla och jag visste att detta måste jag fortsätta med. Men jag måste ju försörja mig också.

Tacksam att få hjälpa

Karins nye sambo Staffan som var ambulerande tandläkare visade vägen till den nygamla yrkesbanan.

– Nu jobbar jag tre dagar i veckan med att ge tandvård till äldre och funktionshindrade i deras hem, berättar hon.

– Jag är tacksam att kunna få hjälpa äldre personer till en bra tandvård under deras sista år och ibland kunna lindra vissas livslånga tandläkarskräck.

Men all övrig tid ägnar hon nu åt skrivandet.

– Det är svårt att säga vad som egentligen driver mig, jag bara vet att det är detta jag vill göra och att det är mycket viktigt. Det liknar känslan som fick mig att lära mig spela piano, det var något nödvändigt. Lite av spänningen i skrivandet är just att jag inte vet vad det ska bli, jag har inte någon färdig handling eller berättelse, den bara kommer. Det är både fantastiskt och skrämmande – ibland kan det ta timmar innan jag vet vad jag ska skriva.

Bild: Nicklas Elmrin
Bild: Nicklas Elmrin

Den nu publicerade romanen "Kasta första stenen" är en berättelse om ett kvinnoöde i slutet av 1800-talet.

– Hon är utstött ur samhället efter att ha fått ett oäkta barn men lyckas hitta sin väg. Det är hennes väg och livskraft jag vill skildra. Boken är lite som en saga för vuxna, förklarar Karin.

Tre manus väntar

I datorn väntar tre manus till med andra teman och andra huvudpersoner.

– Men de är under arbete så jag varken kan eller vill prata om dem ännu.

Trädgårdsmästardrömmen får hon förverkliga i trädgården vid familjens 1800-talshus i Vässingsö i Onsala.

Karin Holtsung Samsonowitz

Ålder: 49 år.

Bor: Vässingsö, Kungsbacka kommun.

Familj: Sambon Staffan, tre barn, två barnbarn, två bonusbarn, bulldoggen Douglas.

Yrke: Kyrkomusiker, tandläkare, författare.

Aktuell: Fredag 28 maj håller hon releaseparty för första romanen "Kasta första stenen".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.