Varje år genomförs cirka 5 000 obesitasoperationer i Sverige – kirurgiska ingrepp för att behandla fetma. De vanligaste operationerna är gastric sleeve där magsäcken görs om till ett smalt rör, och gastric bypass, där man skapar en liten magsäcksficka som tunntarmen kopplas till.
– Det är en jättebra behandling för morbid obesitas som ökar livskvalité och minskar risken för en rad följdsjukdomar. Men samtidigt så har de vissa andra konsekvenser som det är viktigt att vara medveten om för att kunna sätta in åtgärder mot dem, säger Negin Taghat som disputerat på institutionen för odontologi på Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.
Gastric bypass och gastric sleeve samband med karies
Hon har i sin avhandling studerat munhälsa hos personer med sjuklig fetma, alltså med ett BMI över 40 (eller över 35 ihop med fetmarelaterade sjukdomar som diabetes), och hur den påverkas av olika typer av fetmabehandling. I studien ingick 118 personer som följdes före och fram till två år efter behandling. En grupp fick det som kallas medicinsk behandling. Där ingår råd om livsstilsförändringar, kostbehandling, stöd till fysisk aktivitet och eventuellt medicin för viktnedgång. Den andra gruppen genomgick kirurgiska ingrepp.
Före behandling såg man generellt en högre risk för karies ju högre BMI man hade. För de med BMI på 45 och uppåt sågs en dubblerad risk för karies.
– Vi såg också att de mer sällan gick till tandläkaren, och att det senaste besöket oftare var ett akutbesök.
Negativa konsekvenser av fetmakirurgi
Två år efter behandling sågs en intressant skillnad. I gruppen som genomgått operation hade antalet kariesskador på tändernas yta ökat jämfört med före operationen. I gruppen som fått medicinsk behandling hade de istället minskat två år efter behandlingen. Även när det gällde djupare skador in i tandbenet sågs samma mönster.
– De som genomgått kirurgisk behandling kan också uppleva en rad symtom från munnen och vi såg att nästan varannan individ upplevde sämre munhälsa, säger Negin Taghat.
Skillnaden kvarstod även efter att man tagit hänsyn till socioekonomiska skillnader mellan grupperna. Till exempel var lägre utbildningsnivå vanligare i gruppen som genomgick kirurgi.
– Men det påverkade inte resultatet i de statistiska analyserna och skillnader i karies mellan grupperna kvarstod.
Kan det inte finnas andra skillnader mellan de som väljer kirurgi framför medicinsk behandling, gällande motivation till att upprätthålla rutiner exempelvis?
– Det kan absolut finnas skillnader som vi inte tittat på, som kan bli föremål för vidare studier. Man behöver också gå vidare och titta på orsakerna till att det ser ut såhär, det är inget som ryms inom den här avhandlingen. Det vi har gjort är att kartlägga den orala hälsan före och efter obesitasbehandling.
Hur kan den kunskapen komma till användning?
– Personal inom både tandvården och sjukvården möter de här patientgrupperna i det dagliga arbetet. Det är väldigt många i Sverige som opererar sig årligen, och trenden är stigande. Då är det viktigt att personal är medvetna så att de kan arbeta förebyggande, och föra kunskap vidare till patienterna. I dag är det inte rutin att informera personerna som ska genomgå de här operationerna om hur det kan påverka munhälsan och det är viktigt att nå ut med.
