Skämdes för sin hårväxt, tvingades raka sig i smyg

Skäggväxt på hakan som på en ung kille. Så beskriver Louise Gundersen hur hon ser ut i ansiktet om hon inte rakar sig regelbundet.

– Det är svårt att få bort det helt och det blir snabbt stubb. Det tar två dagar sedan har jag skägg och då pillar jag på det hela tiden. Mentalt är det jättejobbigt, säger Louise Gundersen.

Fick hår på magen och brösten

Det var 2019 som Louise märkte att hon hade mycket hår på magen, brösten, låren och i ansiktet, något som hon aldrig hade haft tidigare. Ett år tidigare hade hon satt in en hormonspiral och misstänkte att det fanns ett samband.

– Jag tror det berodde på spiralen, det finns ingen annan förklaring. Jag hade aldrig haft hår på de ställena tidigare.

Louise ersatte spiralen med en kopparspiral.

– Men det blev inte bättre. Jag fattade att något var fel och googlade på symtomen.

Träffarna som Louise fick beskrev en sjukdom med blåsor på äggstockarna – PCOS.

– Jag läste att med diagnosen har man svårt att få barn och man har mycket mer testosteron i kroppen än vad man ska ha. Det var jobbigt att läsa och jag försökte förtränga det. Jag fick p-piller för att lindra symtomen men de funkade inte och jag mådde inte alls bra av dem.

Symtomen kvarstod och kroppsbehåringen ökade. Senare började även mensen krångla och uteblev i 50 dagar. Louise gick då ett estetiskt gymnasieprogram i Falköping och hade alltid rakhyvlar i skolväskan.

Hade rakhyvlar i skolväskan

– Jag gick in på toaletten och rakade mig när ingen såg. Jag skämdes jättemycket och kände mig ful och onormal. Ibland gick jag hem för att raka mig och ljög för lärarna och sa att jag inte mådde bra. Hårväxten skapar mycket ångest. Så känner jag fortfarande.

Diagnosen PCOS som står för polycystiskt ovarialsyndrom, fick hon tidigare i år. Då hade hon levt i flera år med en känsla av att något var allvarligt fel i hennes kropp. När mensen krånglade uppsökte hon vården och blev remitterad till en specialistgynekolog. Efter en ultraljudsundersökning och blodprover kunde man konstatera diagnosen. Louise fick p-piller med östrogen i förhoppningen att symtomen skulle lindras.

Påverkar hela hennes liv

Det är egentligen inte mycket som har ändrats sedan Louise fick diagnosen. Håret växer fortfarande. Det syns inte. När vi ses ser Louise ut som vilken ung tjej som helst men kroppshåret är något hon tänker på nästan hela tiden.

– Jag rakar mig regelbundet så att håret inte hinner komma fram så mycket. Det påverkar hela mitt liv. I somras undvek jag stranden. Jag drar mig för att visa upp och gör det bara när jag har rakat mig. Eller så håller jag mig på avstånd. För mig finns det där hela tiden och jag kan inte sluta tänka på det.

När andra tittar på henne mår hon jättedåligt och det händer att hon får kommentarer om sitt utseende. Hon upplever det också som att förståelsen för hur jobbigt hon tycker det är med kroppsbehåring som syns är liten, både från omgivningen och från sjukvården.

– Det kanske är ett i-landsproblem men de är också problem. Man blir ledsen när folk rycker på axlarna åt hur man mår. De speglar vården också. Kunskapen är dålig och det finns inte heller mycket forskning om sjukdomen.

Louise är uppvuxen i Varberg och familjen flyttade senare till Ulricehamn. Nu bor hon med pojkvännen i Herrljunga och har nyligen börjat arbeta i kundtjänsten på ett företag i Borås. Hon är med i en Facebookgrupp där hon får uppmuntran och stöd. Hon säger att hon ofta känner sig okvinnlig och det oroar henne hur det ska bli den dagen hon vill skaffa barn.

– Det kan bli svårt och då måste jag få hjälp från sjukvården. Svårigheter att bli gravid är ett av symtomen på sjukdomen.

Viktigt att prata om diagnosen

Louise tycker det är viktigt att prata om diagnosen och tar alla tillfällen att informera om den. Om framtiden vet hon inte så mycket. Hon säger att hårväxten har ökat ytterligare på senare tid. Hon har inte vänt på alla stenar än och ska ta kontak med vården för ytterligare råd och eventuella åtgärder.

– Men jag är rädd för att det inte finns någon lösning. Då får jag fortsätta leva med rakhyvlar. Jag hoppas ju att vården ska kunna ge mig den hjälp jag behöver. Vissa dagar tänker jag mer på sjukdomen än andra dagar. Samtidigt lever jag ett gaska vanligt liv, fast ändå inte.

Men livet kretsar inte bara kring PCOS. I Louise liv tar också sången och musiken stor plats, liksom dataspel och böcker. Och så pojkvännen som hon träffade på Tinder för drygt ett år sedan.

– Han stöttar mig och älskar mig som jag är. Han bryr sig inte om hur jag ser ut. Det är fint.

Mathias Pernheim

mathias.pernheim@stampen.com