En tuff start för en ung tonåring. Med finsk sisu har hon klarat sig bra sedan den gången 1964. På det kulturella planet strider hon för Sverigefinnarna, en teaterapa som slåss för finsk kultur.
– Omställningen i början var stor. Men jag blev väldigt bra mottagen av elever och lärare, de brydde sig. En dag hämtade de mig och sa att jag valts till skolans lucia.
Arbetslöshet i Finland fick hundratusentals människor från andra sidan Bottenhavet att söka sig ett bättre liv här. Nyanlända finländare kom till bruksorter, andra började i textilbranschen, bland annat i Borås. Rakt in i fabriken där de lärde sig språket och samtidigt knöt sociala kontakter.
– Pappa hade jobb i Finland men följde efter sina syskon till Sverige. Han och mamma flyttade in med min lillebror i ett rum och kök i Olskroken. De började direkt på Gamlestadens fabriker, mamma som sömmerska, berättar Sirpa.
Uppvuxen nära ryska gränsen
Själv hade hon fått vara kvar i Villmanstrand, nära ryska gränsen, skild från familjen, för att gå klart läroverket.
– Jag bodde hos farmor och var väldigt ledsen. Men jag var aktiv inom gymnastik, balett och teater. Pappa längtade mycket efter mig och sa till slut att jag måste komma till Sverige. Jag kom faktiskt hit med flyg, ovanligt på den tiden. Minns hamnen, bergen, staden, allt var så stort.
Hon kuppade för att få hit sin väninna. Det medförde att hennes bästa väninna också kom till Göteborg – utan att Sirpa förvarnat sin familj.
– Men det var okej, hon fick flytta in hos oss.
Stod på teaterscenen
Sirpa läste kemi och fysik på Redbergsskolan. Där stod hon också på Teater Finlands scen, Suomi Teatteri. Efter en administrativ utbildning blev det under 1980-talet hennes arbetsplats.
– Jag skötte allt och hade många titlar i mitt jobb på skolan: sekreterare, administratör, kamrer. Jag bokförde och äskade pengar från kommunen och stiftelser.
Sirpas föräldrar upplät under många år sitt hem åt andra landsmän som också kom hit kom för att jobba. Det blev förstås trångt i den lilla lägenheten i ”Kroken”.
I Göteborg fanns 40 finska föreningar. Sirpa engagerade sig i Sverige-finsk kultur.
– Jag är en föreningsmänniska, en organisatör som på olika sätt vill bidra och hjälpa till.
Sverige-finnarna är vår största minoritetsgrupp.
– I Sverige finns det enligt Sisu radio 719 000 svenskar med finskt påbrå. I Göteborg är vi cirka 30 000 med finsk bakgrund, ända ner till fjärde generation. Vi slår vakt om våra rättigheter. Det finns mycket kvar att göra innan det som riksdagen beslutat blir självklarheter. I Göteborg vill vi införa ett Sverige-Finskt informationscenter.
Kyllönen är ledamot i Göteborgs kommuns Sverige-finska råd, ordförande i kulturreferensgruppen.
Gottlunds födelsedatum
Hon är också aktiv i Sverigefinnarnas dag, den 24 februari, det datum då folklivsforskaren Carl Axel Gottlund (1796-1875) föddes.
Hon rynkar lätt på näsan när någon säger finne.
– I början tyckte jag inte alls om det, jag föredrar finländare. Men jag firar ju sverigefinnarnas dag, så numera rycker jag inte ens på axlarna åt det, säger hon.
Oftast har hon själv blivit väl bemött under sina 57 år i Sverige.
– Fast inte när min dotter föddes, två månader för tidigt. Andra mammor i min situation fick två månaders sjukskrivning. När jag bara fick bara två veckor blev jag så arg att jag sa till läkaren att min dotter skulle vara kvar på sjukhuset i minst en månad och att han skulle förlänga min sjukskrivning för att jag skulle kunna besöka henne. Så mycket finsk sisu har jag. Vid orättvisor tänder jag till. Vi finländare är raka, har temperament, säger vad vi tycker och agerar snabbt.
På ett gammalt fotografi taget i Göteborgsregn demonstrerar hon tillsammans med andra sverigefinskor utanför Stadsbiblioteket: ”Sverigefinsk kultur under bar himmel” stod det på plakatet.
– Så är det fortfarande. Vi vill ha en lokal där vi kan ha våra kulturevenemang, säger Sirpa.
Beskriv dig själv!
– Jag försöker vara öppen och trevlig, ler och hälsar på folk. Jag är nog ganska lättsam.
Sirpa har fört dagbok i alla år.
– Jag funderar på att sammanställa allt till en bok. När jag nu ska hinna med att också bli författare, suckar hon.
Sirpa Kyllönen
Ålder: 71 år.
Familj: Make Pentti, 74, barnen Jaana och Mia, tre barnbarn, hunden Sammi 8 år.
Yrke: Fd administratör för finsk teater i Göteborg, nu pensionär.
Född: Villmanstrand öster om Helsingfors, nära ryska gränsen.
Bor: Backatorp, Hisings-Backa.
Gör: Ledamot i Göteborgs kommuns Sverigefinska råd, ordförande i kulturreferensgruppen. Deltar i att ordna den finska delen av Göteborgs kulturfestival.
Intressen: Teater, musik, att skriva och föreningsliv.
Kopplar av: I naturen, yoga, musik.
Bild på mobilens display: Vita liljor.
Sverigefinnarnas dag
Sverigefinnarnas dag firas på folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag den 24 februari.
Dagen började firas 2011 och från och med 2013 finns den som en officiell dag i den svenska almanackan. Sverigefinnar utgör den största nationella minoriteten i Sverige och dagen ska synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet.
I Göteborg firas Sverigefinnarnas dag digitalt den 24 februari och programmet kan följas via storateatern.se
Namleen Kaur Mallah inleder med en trumpetfanfar och programmet presenteras av Anne Surakka.
Mark Levengood ska småprata på ett, som han brukar, kåserande sätt.
Tiina Wallenius håller ett tal. Grammisvinnaren Lisa Miskovsky, vars mor kommer från Finland ska sjunga och vem vet, kanske berättar Lisa lite om sin karriär som snowboardåkare.
Gruppen Red nose company ska spela barnpjäsen Kejsarens nya kläder.
Sverigefinnarnas dag är ett samarbete mellan Storan, Göteborgs kulturförvaltning och Sverigefinska minoriteten.
