Så försöker Sanna övervinna sina demoner

Skådespelaren Sanna Persson Halapi är just nu aktuell i ungdomsföreställningen “Historiska systrar” på Malmö stadsteater. 45-åringen har hunnit göra både teater, film och tv. Inte minst är hon en karaktärskomiker. Det har hon varit mer eller mindre ända sedan hon som tolvåring klädde ut sig till chauffören Kenneth under uppväxten i skånska Bjärred.

– Han var vår granne. Jag spanade efter honom och imiterade hans gång och sätt att tala, säger hon i trädgården hemma i Österlen.

Utan att trugas alltför hårt kliver hon in i rollen och presenterar sig som “Kenneth”. Intervjun måste avbrytas för en utdragen skrattstund.

Började som liten

Sanna rönte inte bara uppskattning hos sina föräldrar, utan även hos storasystern och hennes “fräsiga” kompisar.

– Jag spelade kabaréer och gjorde mig till för dem. I tonåren märkte jag att jag var rolig och att jag mådde väldigt bra av att få folk att skratta. Jag såg upp till Gösta Ekman, Hasse och Tage och ville hemskt gärna bli som dem.

Hon hoppades bli antagen till scenskolan, men det visade sig vara lättare sagt än gjort.

– Jag ville mest vara rolig och kämpade för att komma in med mina konstiga karaktärer, men det gick inte så bra. Jag visste inte vilken väg jag skulle gå, jag hade inte den seriösa biten de sökte.

I stället hankade hon sig fram på småjobb, men som 20-åring spelade hon en roll i Jan Troells dramafilm “Så vit som en snö”. Fem år senare var hon med och grundade Humorkollektivet "Ivan Lendl" på Möllevången i Malmö tillsammans med Anders Johansson, Måns Nilsson och Josefina Johansson.

– Vi gjorde allting själva. Fixade rekvisita och peruker, och jag gjorde affischer. Trots att vi knappt tjänade några pengar arbetade vi vidare. Jag har verkligen gått den långa vägen.

"Man måste tro"

Hennes drivkraft är att glädja folk.

– När man skrattar öppnar man sitt hjärta och sina sinnen. Därför är det viktigt för mig att träffa barn och få dem att skratta.

Det har gått omkring tre decennier sedan drömmen om att bli som Gösta Ekman, Hasse och Tage.

Har du infriat den?

– Nej, de är fortfarande långt uppe. Men det fanns en värme hos dem som jag vill ha i mitt arbete.

I Sveriges Radio har hon beskrivits som en karaktärskomiker som “blir ett med sina figurer”. Hemligheten är att vara närvarande, ha fantasi och lust att sätta sig in i någon annans känsloliv, säger Sanna Persson Halapi.

– Det är väldigt svårt. Man måste tro. Inte bara på sig själv, utan även på att karaktären håller. Tvivlar man på det faller allt. När det fungerar kan det bli fantastiskt.

Tvivel har hon varit med om.

– Periodvis har jag kände mig skraj och tvivlat på mig själv när jag har fått förfrågningar om att göra hisnande roller. Nu ångrar jag de gånger jag tackade nej.

Härlig barnpublik

Demonerna försöker hon övervinna genom att påminna sig själv om alla gånger hon har varit modig och det har gått bra. Som när hon och regissören Petter Bragée hittade på rymdvarelsen Pax. Det mynnade ut i “Pax jordiska äventyr”, ett barnprogram som sändes på Barnkanalen i SVT år 2011 och ofta går i repris.

– Som Pax kan jag bete mig som jag vill utan några regler över huvud taget. Jag är väldigt stolt över barnprogrammet och det gör mig oerhört glad att gestalten lever vidare. Jag har fått både uppskattande brev och nappar från barn.

Nu har hon producerat en egen musikföreställning med figuren, "Rymdrytmik med Karin och Pax", tillsammans med rytmikpedagogen Karin Holmström.

– Jag vill komma ut till förskolor och träffa barn!

Utanför jobbet består livet av familj, god mat och vistelser i naturen.

– Jag älskar att laga mat, det är väldigt avkopplande. Vi lagar mycket libanesiskt och indiskt. Och naturen ger mig perspektiv och lugn i själen, det behöver jag. Vi lever i en hektisk tid, säger Sanna Persson Halapi.