Rörelseglädje för alla – utan krav och prestation

Det är lördag förmiddag i Kållekärr på Tjörn. Det grå diset ligger som en sövande matta över det lilla samhället men inne i Kållekärrsskolans gymnastiksal är det full rulle. Här har ett tiotal barn och ungdomar samlats för kravlös idrott under ledning av Johan Sjöholm som entusiastiskt får alla att ge järnet bland plintar och ribbstolar.

Johan Sjöholm har jobbat för allas rätt till en god hälsa under hela sitt vuxna liv och för mer än femton år sedan var han med och startade Stala Änglar på Orust, ett fotbollslag för människor med intellektuella funktionsvariationer. Idag är han omtyckt idrottsledare för barn och ungdomar på Tjörn och mottot är rörelseglädje för alla.

Ifrågasatte vad idrott egentligen var och för vem

– Jag tränade oerhört seriöst som ung när jag bodde i Sjöbo och valde att utbilda mig till idrottslärare i Örebro. Jag trodde att jag ville blir elittränare, men så blev jag skadad och var tvungen att sluta träna. Någonting hände då. Och när jag började jobba som idrottslärare i Ludvika blev det ännu tydligare, jag började ifrågasätta vad idrott egentligen var och för vem, berättar Johan Sjöholm.

I Ludvika blev han idrottslärare för en klass som gick omsorgsprogrammet. De hade inte alls samma uppfattning om vad som var roligt med idrott.

– Jag tyckte de skulle springa intervaller. Men det tyckte inte de. Sen hade jag också en klass från särskolan, med sina speciella behov. Det var då jag verkligen började fundera på rörelse för alla, berättar Johan Sjöholm.

De nya tankarna i samband med lärarjobbet gjorde att han drabbades av psykisk ohälsa.

Borde vara för alla

– Idrottsrörelsen med fokus på tävling kändes så cynisk. Borde inte idrott vara för alla?

Flytten gick till Linköping där han läste en masterutbildning i folkhälsa, därefter tog han åter igen ett lärarjobb, denna gång på en högstadieskola på Tjörn.

– Det blev inte så bra det heller, att sätta poäng och betyg på kullerbyttor, det går inte. Jag behövde verkligen hitta något som var kul, så jag slutade och fick istället jobb på kommunen som folkhälsosamordnare där jag jobbade med livsstilsfrågor, berättar han.

Men än en gång brände han ut sig, bara 28 år gammal. Livet trillade ihop, han hade pressat sig alldeles för hårt igen. Samtal med ortens präst satte ord på frustrationen och han omvärderade sin syn på idrott och hälsa. Vändningen blev när kommunen skulle anordna en fotbollsmatch för människor med intellektuella funktionsvariationer. Matchen skulle spelas mot välkända laget Grunden Bois från Göteborg.

– Vi satte ihop ett lag från Tjörn och Orust och det blev så lyckat. Så här skulle idrott vara. Rörelseglädje för alla, säger han.

Efter matchen fanns ett stort behov att fortsättning, både spelare och familjer såg vad den kravlösa idrotten gav för positiva resultat. I samarbete med fotbollsklubben Stala IF på Orust startades Stala – Det här var på riktigt. Spelarna gavs samma förutsättningar som andra spelare och det var många engagerade som hjälpte till, säger Johan Sjöholm.

Under femton års tid har han varvat uppdrag som ledare och tränare för Stala Änglar. Här fick alla det utrymme de behövde och nu började tanken formas att nå ut till ännu fler som ville röra på sig men som kanske kände att den vanliga idrottsrörelsen var för snäv.

Idrottsverksamhet med låg tröskel

Och när hans äldsta son inte ville hålla på med någon organiserad idrott utan bara ville sitta inne och spela dataspel, föddes idén om en idrottsverksamhet med låg tröskel där barnen och ungdomarna själva fick bestämma innehållet. Atmosfären skulle vara tillåtande och kostnaden skulle vara låg för att delta.

– Då startade jag och min fru Anna föreningen Tyft Arena. Ledorden är gemenskap, glädje och rörelse utan krav på prestation. Vi har flera olika grupper som tränar i olika gympahallar på Tjörn, där barn mellan 3-16 år är aktiva. Här finns ingen press, utan här får man en stund att testa olika sorters rörelse, säger Johan Sjöholm.

Idag är Johan Sjöholm också ansvarig för Stala Änglars juniorverksamhet där man träffas en gång i månaden. Det kan vara en så enkel sak som att gå ut i skogen och bestiga ett litet berg. Att erbjuda idrottsmöjligheter är ett sätt att bryta isolering och utanförskap.

– Många gånger är det lätt att tänka att personer med funktionsvariationer inte klarar av saker. Men det gör de, bara man ger det tid, säger Johan Sjöholm.

På frågan varför det är viktigt att integrera utsatta grupper i idrott och hälsa funderar han en stund. Sen berättar han om de tre nyanlända killarna som han hämtar för träning. Hur de hittills tränat i jeans men just idag har de fått nya träningskläder. Hur peppade de är. Hur deras ben spritter av glädje.

– Att skapa en relation och ett förtroende och att få känna sig delaktig. Det är det viktigaste. Det är stort, säger han.

Teresa Innocenti

teresa.innocenti@sttidningen.se

Gustaf Östberg