Route 66: På drömväg i drömbilen

Vi är fyra med en snittålder på 75 som ska köra Route 66. Passera tre tidszoner. Färdas genom böljande bomullsfält och bergsmassiv, öken och uttorkade jordar för att avsluta i en sexfilig mardröm. Så häftigt, applåderar de unga. Jämnåriga erinrar om ålder och personkemi.

ANNONS
|

Redan på Avis i Chicago kärvar det. Alla vill vara förste chaufför och en av oss vill prompt ha en Cheva, bigger than big. Övriga en mindre men allt här är ju för jättar. Kanske gruppresa i buss varit bättre? Då, plötsligt händer det overkliga. Drömbilen rullar in. En Kia, en sådan vi har hemma!

Tjugo minuter senare glider vi ut på Adam Street. Hopknycklade och trygga.

Route 66, öppnad 1926, blev symbolen för framåtanda och knöt samman nationen. John Steinbeck kallade den Modervägen och det var på den som familjen Joad i hans Vredens druvor drog fram i hopp om ett bättre liv.

ANNONS

Denna mångbesjungna väg lockar med sin rekvisita turister från hela världen. Gamla mackar, bilar, toalettstolar och telefonhytter upphöjs till museiföremål som till exempel i Seligman i Arizona. Som extra krydda fylls på med berättelser om brott längs vägen. Människans morbida fascination för upplopp, mord och rån ska ge ett land utan historia – en historia.

Chuck Berrys version av Get Your Kicks on Route 66, köpt hos Bengan strax innan avresa, får vår Kia att skaka. Men Gud en så tråkig väg! Ska det vara så här ända till Santa Monica? Nej, tröstar vi upplevelsenörden i vårt sällskap. Snart, snart kommer skylten Historic Route 66 och då tar vi av för att efter några mil fortsätta ut på Highway igen. Ursprungliga Route 66 finns inte i sin helhet. Och det måste vi stå ut med.

Vi förtränger nuet för en stund och försätter oss tillbaka till Chicago. Tänk på den färgade mannen som vi trodde var en lodis men som med bildat uttal utbrast. Ah, jag hör att ni talar om Frank Lloyd Wright, den kände arkitekten! Jag kör er dit, till Oaks Park. Vilket han gjorde, i sin Cheva bigger than bigger than big. Och tänk på kvinnan som följde oss flera kvarter till t-banan.

ANNONS

Frankofilen som aldrig varit i USA är euforisk. Människor och vänlighet ska också bli viktiga markörer under denna roadtrip.

För vem sitter i lobbyn när vi checkar in i Saint Louis, om inte kvinnan från Starbucks i Chicago. Hon som rusade upp och knöt den handikappade mannens skosnören så han inte skulle snubbla. Har rest från Wales och ska som vi uppleva Route 66.

ANNONS