I år är det 60 år sedan det första charterplanet lyfte från Sverige. Fyra mellanlandningar senare anlände planet till Mallorca. Från pionjärflygning med uppklädda passagerare, via grisfester, till boutiquehotell med infinitypool – chartern har utvecklats
genom åren.
Den 22 april 1955 steg 26 resenärer ombord på propellerplanet som efter fyra mellanlandningar skulle ta dem till Mallorca. Arrangör var Svensk Bussresetjänst, och ”pappa” till hela projektet var Knut Oskar Gustavsson, även kallad ”busskungen från Örebro”.
Han hade organiserat busscharter i Europa, men tröttnat på de långa transporterna och ville på ett snabbare sätt frakta resenärer till Sydeuropa.
Dottern Karin Brandell var inte med på den allra första resan som hennes far arrangerade, men hon jobbade som ”air guide” på många resor då chartern fortfarande var i sin barndom.
– Jag hälsade välkommen, och lotsade folk till sina platser. Man får betänka att det här var människor som aldrig hade flugit förut. Några var osäkra på vad som var fram och bak på planet. Vi serverade ett nybakat wienerbröd, en mazarin och en kopp kaffe innan vi mellanlandade i Bulltofta. Senare serverades en halv grillad kyckling med sallad.
– Vi flög med propellerplan så det kunde vara ganska skakigt, i övrigt var det lugnt ombord. Det här med att dricka sig berusad ombord var liksom inte uppfunnet på den tiden.
Efter andra världskriget var suget efter att resa och upptäcka världen stort. Men det var inte vem som helst som hade råd att resa på charter. En resa kostade ungefär 15 000 kronor i dagens penningvärde.
– Folk kom uppklädda till flygresan, männen i kostym och kvinnorna i dräkt. På många resor dracks ett glas champagne och man åt mat på riktigt porslin, säger Thomas von Seth som har arbetat i resebranschen i hela sitt liv och också skrivit flera böcker om charterresandets utveckling.
– Man flög mycket lägre än vad man gör i dag, men ändå tillräckligt högt för att folk då och då tuppade av under resan. Piloterna använde syrgasmask, men ute i kabinen kunde luften alltså bli lite tunn. När man flög över Alperna tittade man inte ’ner’ på bergen som vi gör i dag, utan ’ut’ på bergen. Piloterna zickzackade mellan bergstopparna.
Kanarieöarna var ett resmål som fanns med från starten. Under den första charterflygningen från Sverige till Teneriffa mellanlandade planet i både Zürich och Barcelona och passagerarna hjälpte besättningen att sopa snö från flygplansvingarna. Väl framme möttes turisterna av både röd matta och borgmästare, berättar Thomas von Seth.
Allt eftersom priset sjönk blev chartern tillgänglig för fler. Svenskarnas resefavoriter under 1960- och 1970-talen var Mallorca, Kanarieöarna, Costa del Sol, Benidorm och Costa Brava. I Frankrike var det Rivieran som gällde, i Italien Adriatiska kusten, och i Grekland Rhodos.
Göran Willis, författare, journalist och K-spanare, skildrar i boken Charter till solen hur utlandsresan blev ett folknöje.
– Reseledaren var som en mamma. Hon mötte upp redan på flygplatsen och följde med till grisfester och på utflykter. Hon varnade för ficktjuvar och hörde sig för om hur folk mådde. Hon var en stor trygghet för svenskar som aldrig hade varit utomlands.
För svenskarna var resovana. Det märktes redan på flygplatsen i Bromma. En gång ville en kvinna checka in 15 liter vatten. Hon litade inte på vattenkvaliteten på Gran Canaria, berättar Göran Willis.
– Svenskarna hade ingen erfarenhet av internationellt kök. I guideböckerna varnades också för det spanska kaffet – för starkt för svenska magar – och resenärerna fick rådet att spä ut en del espresso med fem delar vatten. Om man nu ens behövde testa spanskt kaffe. På ditresan tilldelades alla passagerare ett halvt kilo svenskt kaffe av märket Gevalia, säger Thomas von Seth.
Göran Willis har scannat svenska loppisar på jakt efter vykort postade från charterorterna. Bildmotiven går från hotellkomplex med ditritade bläckpilar: ”Här bor vi”, till topless-tjejer. På baksidan av vykorten finns hälsningar som: ”Livet är skönt, det är bara kylskåpet som krånglar.” ”I dag regnar det och är 14 grader, men med lite god vilja och en och annan Cuba Libre kan det bli mucho fino ändå.”
Grisfesterna i San Fernando, nära San Augustin, hos Antonio, eller ”Gris-Antonio” som han kallades var en återkommande attraktion mellan åren 1961 och 2006 som nästan alla turister ville vara med om.
– Samma upplägg varje gång. Det bjöds på helstekt gris, kokt potatis, inlagda rödbetor och brunsås. Dessutom ingick obegränsat med vin och sangria. ’Gris-Antonio’ själv uppträdde och sjöng. ’Gris-Antonio’ är med i Guinness rekordbok, för att han har kysst flest svenska kvinnor i världen, säger Göran Willis.
Han tycker att vi har chartern att tacka för att vi – numera – är så beresta.
– Den ständigt utskällda chartern har tagit svenskarna ut i världen. Biljetterna var tidvis osannolikt billiga. På 60-talet kunde man åka till Benidorm för 195 konor. Människor som annars inte skulle ha kommit ut i världen fick en chans att resa tack vare chartern, säger Göran Willis.
60 ÅRS CHARTERHISTORIA
1955: Svensk charterturism föds. De första resorna har slutdestination Mallorca. Uppklädda passagerare äter mat på flygplatser där planet får bränslepåfyllning, och landar i Palma på en landningsbana av stampad jord och stålmattor.
1963: Sverige går från tre till fyra veckors lagstadgad semester och svenskarnas reslust har inga gränser. Antalet charterbolag ökar explosionsartat och konkurrensen gör att priserna sjunker och att allt fler har möjlighet att tillbringa semestern på en charterort.
1970-tal: Sverige får fem veckors
semester. ”Alla” vill till Medelhavet, och arrangörerna utökar sortimentet.
1990-tal: Charter blir synonymt med ”bekvämt” och allt fler bokar all
inclusive. Långväga charterresmål som Barbados, Florida och Hawaii blir vanligare.
2000-tal: En Stockholmsbörs som faller handlöst under ett par år och en världsekonomi i gungning. Elfte september, bomber på Bali och i London, och flodvågskatastrofen i Asien – flera omvälvande händelser lägger tillfällig sordin på reslusten. När det sedan vänder bor svenskarna på hotell med barnklubbar, och tvekar inte inför en ”3G-resa” där tre generationer trängs vid matbordet. Och Thailand blir det nya Kanarieöarna.
2010-tal: Träningsresorna blir allt fler, nu ska vi inte bara slappa på charterresan. Arrangörerna satsar på hotell med utbildade tränare och resor med särskilda träningsprogram. Det satsas allt mer på kryssningar och hotellen blir viktigare för resenärerna. Fint ska det vara.
