Redan som barn visste Cassandra att hon ville hjälpa andra

Redan när Cassandra Larsson var på konfirmationsläger under uppväxten i Värmland hade hon framtiden klar för sig. På lägret upptäckte hon en lagbok och när frågan kom vad konfirmanderna ville arbeta med i framtiden blev hennes svar ”rädda fattiga människor”.

Varifrån kom den tanken?

– Under min uppväxt behövde jag av olika anledningar klara mig mycket själv. Jag fick i min omgivning bevittna vad en persons våld kan göra mot andra. I det här fallet blev det rättsprocess, de utsatta fick målsägandebiträden och jag insåg att ”sådär kan man också hjälpa folk”. I det här fallet fick personerna upprättelse, både i tingsrätt och hovrätt och den upplevelsen har påverkat mig jättemycket – att det finns hjälp att få, säger hon med eftertryck.

Bild: Marie Grahn

1/3

Vi sitter i Tjejjouren Västs lokaler i Linneómrådet. Utanför viner höstvinden, inomhus är det ljust och ombonat med en uppförstorad variant av Tjejjouren Västs symbol målad på väggen.

Tjejjouren Västs ordförande

Sedan drygt ett år är Cassandra Larsson ordförande i styrelsen för Tjejjouren Väst, en stödorganisation till för alla som identifierar sig som tjej och som behöver någon att prata med.

– När jag växte upp, med de upplevelser jag var med om, var det ingen som frågade mig: Hur mår du? Hur trivs du? Vuxna är ofta så upptagna med sitt. Det vi kan göra på Tjejjouren är att villkorslöst lyssna på och lyfta unga tjejers röster. Det är min övertygelse att om vuxna kunde lyssna mer och ställa frågor om barnens liv, det skulle betyda så mycket, säger Cassandra engagerat.

Tjejjouren Väst har i dag fyra anställda, samtliga unga kvinnor, och 70 aktiva volontärer som bemannar stödchatten.

– Vi har bara chatten, vi använder oss inte av telefon eller fysiska möten,. Vi vill vara där ungdomar är, på nätet, det är deras plattform. Det skall inte vara svårt att ta det där första steget. Om du skall boka tid hos någon eller gå till vårdcentral är det så väldigt många trösklar som skall passeras, menar Cassandra.

Alla får vara anonyma

Alla som chattar får vara anonyma. Fram till mitten på oktober i år chattade drygt 3 300 tjejer med Tjejjouren Väst, jämfört med 2 905 hela förra året. Största andelen, 18 procent, har haft allmänna livsfunderingar, i övrigt har samtalen handlat om relationer, inom familjen, med kärlekar eller vänner, psykisk ohälsa och nedstämdhet eller oro.

– Antalet tjejer som hört av sig har ökat otroligt mycket i år. Vi har utökat chatten och vår närvaro på sociala medier. Corona har absolut spelat roll, att vara inlåst med sina känslor och kanske ha en förövare i hemmet – det innebär att de eventuellt fredade zoner du haft inte finns längre, säger hon allvarsamt.

Varför är det viktigt att ha en jour just för unga tjejer?

– Det handlar inte om att det bara är tjejer som råkar ut för saker eller behöver stöd, men det är de frågorna vi är experter på. Vi är en feministisk organisation som menar att det finns patriarkala strukturer. Utgångspunkten stödet vi ger är att synliggöra det: råkar du ut för något beror det inte på dig, det finns strukturer i samhället som kan förklara och ge perspektiv på det du upplevt.

Cassandra pratar engagerat om de områden som Tjejjouren Väst rör sig inom. Inte minst om det sociala arvet, hur både positiva och negativa strukturer kan gå i arv i generationer. Själv upplevde hon det när hon för ett par år sedan för första gången besökte sin släkt i Chile, landet hennes mormor flydde från på 70-talet.

– Jag upptäckte släktdrag som jag inte tidigare tänkt på, ”aha, det är härifrån dragen kommer”. Det gick plötsligt att nästa ord på den känslan.

Varm och trygg famn

För Cassandra har hennes mormor alltid varit en varm och trygg famn att komma till. I Chile upptäckte hon även andra starka kvinnor som funnits i släkten.

– Det var verkligen jätteinspirerande! Min mormors mor flydde från en våldsam man med sina tio barn och byggde sig ett hus som står kvar än i dag. Att den styrkan finns, utan något stöd från samhället, det är något att bära med sig.

Förra året gick mormodern bort. Bara dagar efteråt tatuerade Cassandra in orden Te amo abuelita, jag älskar dig mormor på spanska, på handleden.

– Det är en påminnelse om henne och den känslan av styrka som hon förmedlade.

Rotad i Göteborg nu

Cassandra flyttade till Göteborg, en stad hon knappt varit i tidigare, när hon började läsa till jurist på universitetet. I dag är hon rotad här och arbetar sedan flera år som konsumentvägledare på Konsument Göteborg.

– Målet jag hade med juristlinjen var att stötta folk i deras vardagliga problem. Det är något jag gör varje dag i mitt arbete. Från början hade jag tänkt att det var kvinnor och barn jag skulle arbeta med, vilket jag i stället gör på fritiden nu med Tjejjouren. Det är helt enkelt en fantastisk kombination!

Marie Grahn

livsstil@gp.se