Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Sara Rajabi är en av 15 finalister i Förebildsjakten – en kampanj där lokala förebilder lyfts. ”Jag har alltid arbetat med barn och unga. Jag vill vara den vuxna som jag saknade
Sara Rajabi är en av 15 finalister i Förebildsjakten – en kampanj där lokala förebilder lyfts. ”Jag har alltid arbetat med barn och unga. Jag vill vara den vuxna som jag saknade", säger hon. Bild: Anna Edlund

Redan i unga år började Sara kämpa för en mer rättvis värld

Vissa såg henne som orten-Sara, andra tyckte att hon var för svennig. När Sara Rajabi som elvaåring flyttade från Bergsjön till Mölndal hamnade hon med fötterna i två olika världar. Känslan av att inte passa in gjorde att hon tidigt började kämpa för en mer rättvis värld.

I skolan i Bergsjön sjöng man Broder Jakob på både svenska och andra språk – och det fanns en medvetenhet kring skilda kulturer och olikheter. Sara minns de första skolåren som de bästa.

– Vi lärde oss mycket om varandras kulturer. Det var väldigt familjärt och i min klass gick barn med alla möjliga bakgrunder.

Mötte en ny vardag

När Sara i femte klass flyttade till Mölndal blev dock vardagen en annan – hon beskriver den som fylld med rasism.

– På något sätt var jag både utsatt och accepterad samtidigt. Vissa tyckte ”du är inte som de andra, du pratar ju ren svenska”. Samtidigt gjordes det en grej av att jag var ”tjejen från Bergsjön” och en del tyckte inte om att jag ofta stod upp för andra.

Då, i tonåren, upplevde Sara känslan av att inte passa in som påfrestande.

– Den första tiden anpassade jag mig jättemycket. Jag orkade inte bli mobbad så jag började klä mig annorlunda. Tidigare var jag lite av en pojkflicka, men plötsligt hade jag en massa glittriga toppar. Jag försökte följa normen och valde de klädmärken som var inne.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Sara gör en kort paus och lägger därefter till:

– Fast jag insåg snabbt att det handlade mer om rasism än om status, det var min bakgrund som stack ut. Men jag hade svårt att sätta ord på det själv och kände ”jag har ingen att prata med som fattar – jag passar inte in på grund av hur jag ser ut och på grund av att jag kan flera språk och har kunskap om olika kulturer”.

Att Sara i den nya skolan lärde känna några ungdomar aktiva i den ideella fredsutbildande organisationen CISV (ursprungligen en förkortning för Children's International Summer Villages) blev dock en form av räddning. Tolv år gammal deltog Sara i sitt första lokala läger och upptäckte ”shit, det går att jobba med de här frågorna, det går att påverka”.

– Vi diskuterade mycket vilket gjorde det lättare för mig att sätta ord på saker och ting – jag kände mig mindre maktlös.

Lägerledare som 14-åring

När Sara var 14 år blev hon lägerledare och två år senare fick hon ett stipendium och kunde åka på ett internationellt läger. Sedan dess har hon på olika sätt engagerat sig i barn och unga och brunnit för frågor rörande ett mer rättvist samhälle.

– Jag förstod tidigt att världen är orättvis beroende på vem du är och var du kommer ifrån. Det är lätt att känna sig maktlös, men alla sitter på sin egen lilla makt.

Sara, som i dag arbetar på kulturhuset Frilagret där hon coachar unga från 13 år och uppåt, ler en aning när hon fortsätter:

– Min ungdom är den påminnande kraften som får mig att vara öppen och nyfiken. Den har format den jag är i dag, helt klart. I dag känner jag ”skit samma, jag är alla mina identiteter”.

– Jag är Sara från orten, jag är svensk – jag har bara ett pass, jag har också en annan kultur med mig då mina föräldrar kommer från Iran.

Den färgglada väggen heter "See me now" och har målats av Patrik Lindberg. Bild: Anna Edlund
Den färgglada väggen heter "See me now" och har målats av Patrik Lindberg. Bild: Anna Edlund

Hon funderar lite innan hon lägger till:

– Förr balanserade jag de olika identiteterna hela tiden och pendlade mellan mina olika världar. Ibland var jag för svennig. I dag är jag alla de här delarna, det kan man vara. Jag rör mig mellan olika rum och konstellationer och har en nyfikenhet för människan. Ska vi ha ett fungerande samhälle, utan ilska och utanförskap, måste vi våga jobba med de här frågorna på riktigt. Möten över gränser är viktigt – alla måste vara med.

Sara konstaterar att det inte bara handlar om möten mellan folk från olika kulturer utan också om möten mellan människor från till exempel skilda samhällsklasser.

– Varför är det så läskigt att lära känna och förstå en annan människa? Vi vill gärna sätta människor i fack, men vem är personen bakom fasaden?

En av 15 finalister

Nyligen utsågs Sara till en av 15 finalister i Förebildsjakten, en kampanj skapad av organisationen Förebildarna i syfte att lyfta lokala förebilder. Vinnarna koras den 15 mars och i Förebildarnas sociala medier finns presentationer av alla nominerade.

– Jag blev lite förvånad, säger Sara.

– Men det är en verksamhet med rätt mindset; de vill skapa hopp. Det lilla betyder något. Man kan inte förändra världen på en dag, men man kan sträcka ut en hand. Ibland krävs det inte mycket. Jag har haft folk som trott på mig, som sagt ”klart du kan!” – jag vill ge det vidare. Barn och unga är framtiden och mina egna största förebilder är de som vågat tro på unga och gett dem möjligheter.

Sara Rajabi

Ålder: 32 år.

Bor: Guldheden.

Familj: Syster, mamma, pappa.

Gör: Projektledare på Frilagret.

Intressen: Träna, läsa, resa.

Aktuell: Finalist i Förebildsjakten.

Förebildsjakten

Sara är en av 15 finalister i Förebildsjakten, en kampanj skapad av organisationen Förebildarna i syfte att lyfta fram lokala förebilder. Vinnarna koras den 15 mars.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.