Professorn som arbetar mitt i den genetiska revolutionen

I de lugna kvarteren kring Christianshavn i centrala Köpenhamn strålar sommarsolen från blåhimmeln och i kanalerna runt glider fullsatta turistbåtarna belåtet fram. Det naturnära huset i Hindås har bytts ut mot en ljus lägenhet fyra trappor upp, nu när Kristian bytt pendelhåll. Här, i lugnet invid vattenblänket, trivs han och frun Lotte Hedeager.

– Efter 25 år på Göteborgs universitet, med forskarteam i Köpenhamn att åka till, utgår jag nu härifrån och besöker Göteborg en gång i månaden, säger Kristian medan han visar hyllmeter med LP-skivor. Alltihop jazz, hans stora passion i livet jämte arkeologin. Flygeln fick dock säljas och har ersatts av ett vanligt piano som ryms i vardagsrummet.

Skänkte sitt bibliotek till museum

– Men mitt bibliotek på 110 flyttlådor kunde jag inte ta med mig, utan det skänkte jag till hällristningsmuseet i Vitlycke, som också är en forskningsstation för hällristningsforskare.

Flytten till Danmark ska inte ses som nedtrappning mot en lugn pensionärstillvaro, poängterar Kristian som jobbar på för fullt som vanligt.

– Jag har nog aldrig haft så roligt, har ingen administration eller undervisning och kan ägna mig åt min forskning och olika samarbeten. Sedan 2020 ingår han i ett tvärvetenskapligt forskarteam som fått drygt 100 miljoner i EU-projektet COREX: from correlations to explanations. Genom att kombinera naturvetenskapliga metoder med arkeologi och stora mängder data och analyser, från 7 000 år tillbaks och fram till år 500 före vår tideräkning, ska forskarna förklara de viktigaste processerna bakom den genetiska och kulturella mångfalden i Europa, i sig en följd av migrationer och folkvandringar.

– Det finansieras av EU:s forskningsråd med syfte att uppnå synergier mellan ämnen och det är första gången en forskare från Göteborgs universitet tilldelas detta prestigefulla bidrag, tillägger han entusiastiskt.

Nyfikenheten om den stora världen

Uppvuxen på en gård i en liten by på Jylland, fascinerades Kristian som barn av sin farfars arkeologiska samling, och ibland kom upptäcktsresande förbi och visade film i byn.

– De pratade om avlägsna platser och där väcktes nog nyfikenheten om den stora världen utanför, berättar Kristian som i tonåren läste böcker om etnologi, arkeologi och historia.

– När jag var 13 år bestämde jag mig för att jobba med antropologi eller etnologi och så slutade det i arkeologi, ler han nöjt. Tidigt trollbunden av forntiden och bronsåldern. Han började studera arkeologi i Århus och la fram sin doktorsavhandling där 1974, i en tid när arkeologin fortfarande var en liten disciplin. Avhandlingen som handlade om bronsföremål deponerade i mossor och sjöar, genererade guldmedalj och en forskartjänst. Men efter en lång expansion för arkeologiforskningen stramades det åt och dörrar stängdes.

Fick anhängare och en tydlig röst

– Då skrev jag en artikel där jag lyfte frågan kring utvecklingen av arkeologin i Danmark. Kristian fick en tydlig röst och anhängare, men det var fortfarande ont om forskartjänster. Istället fick han frågan om han ville bli chef för det danska Riksantikvarieämbetets arkeologiska myndighet i Köpenhamn. Kristian som bara var 30 år tackade ja och blev en ung och ibland kontroversiell chef.

– Jag var teoretiker och stred för att det praktiska arbetet skulle gå hand i hand med forskningen. Han menade att det var viktigt att föra samman de båda kunskaperna för största nytta och effektivitet, för såväl förvaltning som forskning. Han drev sin linje, startade ett helt nytt område; kulturarv under vattnet för vrak och de tusentals boplatser som ligger under vatten i Danmark. Och 1980 inledde han digitaliseringen av alla arkeologiska platser som hittats i Danmark under de senaste 150 åren, den första av sitt slag i världen. Parallellt höll han forskningen nära hjärtat och släppte den aldrig, forskade på helger och semestrar. Efter femton år återvände han till universitetsvärlden och fick professorstjänst på Göteborgs universitet 1994, och institutionen kom att blomstrade under hans ledning.

Undervisning i att söka forskningspengar

– Jag såg till att både studenter och forskare fick undervisning i att söka forskningspengar och genererade ekonomiska medel till svensk arkeologisk forskning, berättar han stolt. På frågan hur det var att lämna Göteborg efter så många år och återvända till Köpenhamn, skiner han upp.

– Det var fint att komma tillbaks. Rösten blir varm när han berättar om sina många pågående projekt och idéer. Bland annat det globala nätverket för dna och arkeologiska databaser som när det är klart ska var tillgängligt för forskare över hela världen.

– Vi är mitt uppe i den tredje naturvetenskapliga revolutionen. Den första var Darwin, den andra var kol 14-metoden och nu den genetiska revolutionen. Med hjälp av dna och genetiska metoder kan gammal kunskap revideras, vi kan exempelvis gå tillbaks för att söka svaret på sjukdomar och vilka faktorer som ligger bakom.

Redan för 40 år sedan såg Kristian nyttan med att knyta samman forskare och deras resultat från olika fält, en ambition han hållit fast vid. Han har skapat en svensk databas där landets hällristningar gjorts tillgängliga digitalt och tack vare honom finns ett internationellt nätverk för arkeologer med flera tusen medlemmar och egen europeisk tidskrift.

Alltid utanför sin comfortzon

– Det finns en röd tråd i mitt arbete för tillgänglighet och delning av information och data, men ytterst drivs han av nyfikenhet, det som bär all forskning. Så glimmar blicken till.

– Sen måste jag alltid gå utanför min comfortzon, det är min metod för att komma vidare. Jag behöver ställa frågor, vara lite oförutsägbar, ler han.

Anna Berglund