Jag valde inte läraryrket för juni, juli och augusti och inte heller för jul eller februarilovet för den delen! Utan jag valde yrket för den fantastiska möjligheten att få vara med och påverka framtiden. Dock måste jag erkänna att det känns lika skönt varje gång maj månad ligger bakom oss. Vi kallar det inofficiellt ”ångestmånaden”. Alla betyg ska sättas, nationella prov ska hållas, rättas och formativt bedömas. Allas insatser ska dokumenteras och allt ska ges feedback på i all oändlighet och då menar jag inte bara till eleverna.
Det är också efter denna ångestmånad som många av eleverna till slut står och sjunger om studentens lyckliga dagar och vi får hålla hårt i dem för att de inte skall springa ut före utropet. Ett känslomässigt ögonblick och avslut med stolthet, glädje och tårar. Trots saknaden av dem måste jag ärligt säga att juni, juli, augusti lockar mig just nu, även om jag första veckan i juli kommer byta skolkorridoren mot Visbys kullerstenar, under politikerveckan i Almedalen.
Jag ska byta roll nu och bege mig till en helt annan arena som alltid har varit långt bort från min vardag, en vardag som normalt saknar politiska förtecken. Almedalsveckan är unik för Sverige och övriga världen. Det har kommit att bli Sveriges största politiska mötesplats! Så nu undrar ni kanske vad jag ska göra där? När jag blev tillfrågad så undrade jag också men förstod ganska snart att min roll som lärare skulle få ytterligare dimensioner, om jag kom nära och fick träffa de som bestämmer över oss. Frågorna på min agenda är att prata med dem om nyanlända, integration, inkludering och hur vi med Angeredsutmaningen som verktyg kan bidra till detta, men också lyssna på idéer som förhoppningsvis leder till en bättre vardag för såväl lärare som elever. Almedalsveckan är unik och erbjuder alla möjligheten att ta del av och påverka samhällsdebatten genom olika evenemang.
Vem säger att beslutsfattarna kommer att lyssna på mig - en lärare från Göteborg? Men den som äger kunskapen äger också framtiden och som vi vet så handlar det om repetition och åter repetition. De kanske inte kommer att ändra sig men jag vill vara en av dropparna som så småningom urholkar stenen.
Jag valde inte läraryrket för juni, juli och augusti utan för de nio månader som oftast betyder att jag får vara med om en resa och se unga människor utvecklas, från att inte ha vetat till att argumentera, skapa och producera. Men som jag tidigare sagt är yrket inte alltid en seglats på ett lugnt hav utan där finns både stormar och orkaner. Därför kommer det kännas bra att få berätta för makthavarna om vårt viktiga yrke och vad som behövs för att vi ska orka innan maj och efter augusti.
Jag ser framemot soliga dagar då jag och resten av mänskligheten får ladda om batterierna. I morgon fyller lillkillen fyra år och det ska firas såklart. Han kom till världen som en överraskning, tre veckor för tidigt och varje dag överrumplar han oss med bus, roliga kommentarer och sprudlande små idéer. Varje dag är en gåva, oftast fylld av glädje och skratt med de små liven.
Och visst är det gott med sommarlov.
