Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sveriges seniorer är inte representerade i riksdagen efter befolkningsunderlaget: ”Tro tusan att det inte höjs några pensioner”, skriver professor Peter Währborg i sin vardagskrönika. Bild: TT

Peter Währborg: Inte en dans på rosor att bli gammal i Sverige

Usla pensioner, dubbelt så vanligt med psykisk ohälsa och sämre vård. Seniorerna diskrimineras på flera sätt. ”Ett land utan respekt för ålderdom saknar både insikt och värdighet”, skriver professor Peter Währborg i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Mina döttrar brukar säga att jag är vintage. Jag är osäker på om jag skall dra in alla förmåner (dessvärre är tiden för veckopeng förbi), eller om jag skall bocka och tacka. För säkerhets skull slog jag upp detta numera vanliga ord i nysvenskan.

Ordet härstammar från latinet. Bra, tänkte jag, det låter kultiverat. Det har med vinskörd att göra på detta språk, men som Wikipedia tacksamt lät meddela så har betydelsen senare utökats till ”äldre fin kvalitet eller årgång”. Jag gladde mig åt döttrarnas goda omdöme. Men så slog mig tanken att vintage nog är bra när det gäller viner, i övrigt tycks vuxen ålder inte vara någon tillgång i vårt land.

I Sveriges riksdag sitter 349 ledamöter. Medelåldern är 45,3 år. 1,7 procent av dessa har uppnått senior ålder. I befolkningen är 27 procent seniorer, det vill säga 65 år eller äldre. Tro tusan att det inte höjs några pensioner med den representationen. För många seniorer, inte minst pensionerade lärare, måste det vara en upplevelse av ren skräck när man plötsligt inser att det är ens högstadieklass som styr Sverige.

Det är inte en dans på rosor att bli gammal i Sverige. Bortsett från de usla pensionerna så drabbas dubbelt så många äldre av psykisk ohälsa. 34 procent av landets seniorer brottas med detta jämfört med 17 procent i åldern 18-64 år. Dessutom får de sämre vård enligt Socialstyrelsen.

Många av mina äldre patienter klagar också bittert över den ovälkomna ensamheten. ”De enda samkväm man blir inbjuden till är minnesstunder. Inte för att jag är en sån där obotlig pessimist, men det är klart man fruktar för att de snart slutar med min blodgrupp,” som en av mina äldre patienter uttryckte saken.

Jag frågar mig ofta var denna åldersdiskriminering kommer ifrån. Inom sjukvården är den bara en bland många andra katastrofer. Insikten om att äldre kollegor, inom alla sjukvårdens områden, skulle kunna bistå med både handledning, erfarenhet och även viss sjukvårdsverksamhet har tydligen inte slagit beslutsfattarna. Jag menar att regler som utestänger en åldersgrupp enbart på grund av den kronologiska åldern har samma dignitet som diskriminering på grund av kön, hudfärg eller sexuell läggning.

Vi behöver seniorerna och de behöver oss. Ett land utan respekt för ålderdom saknar både insikt och värdighet.

LÄS MER: Peter Währborg: Att klaga eller inte klaga?

LÄS MER: Peter Währborg: Få saker i livet påverkar så mycket som ständig värk