Peter fortsätter att jobba bakom ridån

Peter Fornstam lyssnade inte och i dag styr han framgångsrikt företaget från den stora gula villan i Hersby på Lidingö utanför Stockholm.
– Jag tycker det är lite väl stora ord att kalla sig framgångsrik. Men att lyckas hålla igång en och samma affärsidé i drygt ett sekel tyder på en tro på dess kärnverksamhet, som går ut på a Att få underhålla en publik med rörliga bilder i en bekväm och serviceinriktad miljö.

För Peter är det viktigt att just service och kunnig biografpersonal håller samma höga kvalité. Svenska Bio är i dag Sveriges näst största biografkedja med 128 salonger i 35 biografer på 32 orter. Företaget sysselsätter 500 personer och hade 2015 över tre miljoner biobesök från Landskrona i söder till Skellefteå i norr.
Under 2000-talet har Fornstam ökat sin biografandel i Västsverige. Biografsalongerna har moderniserats och blivit fler i städer som Alingsås, Borås, Kungsbacka, Skövde, Vänersborg och Uddevalla. I den sistnämnda staden byggdes fem salonger och en VIP-salong i ett tidigare parkeringshus. Här finns Sveriges första Atmos-salong och landet största bioduk.
– Biostaden i Uddevalla har blivit en riktig pärla, som också tilldelats fina utmärkelser som Samhällsbyggnadsnämndens Arkitektpris och Årets Komet av Uddevalla kommun. Det är vi både glada och stolta över. Det kan vara influenserna från Göteborg som under 70-talet var Sveriges bästa biostad som nu spridit sig i området.

Vid sekelskiftet utökade Peter Fornstams bolag sin verksamhet utanför landets gränser. Man etablerade sig i Köpenhamn genom att bli största delägare i nystartade biografen Empire. 2008 förvärvades också en bio i Næstved på södra Själland. I februari 2012 påbörjades en uppbyggnad av biografverksamheten i Finland med start i Borgå och sedan i ytterligare sju städer.
Redan i början av 1900-talet grundade Peters farfar Karl ”Biograffirma Karl Fornstam” som sedan 27 augusti 1987 blev Svenska Bio. Han öppnade en tältbiograf i Stockholm i filmens barndom och därefter har det bara rullat på. Under 80-talet inleddes ett fruktbart samarbete konkurrenten SF Bio i en bio i Södertälje.
Peter Fornstam sitter som ordförande i Sveriges biografägarförbund och är också ledamot i AB Svensk Filmindustri, Filmägarnas Kontrollbyrå AB och Biografernas Servicebolag. Med andra ord en viktig kugge inom filmbranschen. Själv hinner han se runt hundra nya filmer varje år.
– Jag önskar det kunde bli fler, men tiden räcker inte till. 
Han tror givetvis på biografens framtid. Konceptet att få folk att gå på bio i en tid när alltfler andra fritidsaktiviteter lockar är nästan detsamma som under glanstiden på 40- och 50-talen.
– Det största dragplåstret är fortfarande intresset för själva filmen. Betydelsefullt är också möjligheten att komma ut och träffa andra människor. Sedan har det tillkommit snygga moderna salonger med bra komfort och välutbildad personal som gör att besökarna känner sig välkomna. Allt gärna kombinerat med en restaurang, då kan det bli en helkväll för besökaren.

I början av 50-talet hade Sverige sju miljoner invånare som, enligt Peter Fornstam, gjorde 84 miljoner biobesök årligen. En siffra som motsvarade ett besök varje månad på landets då 2 500 biografer. Tio år senare slog TV igenom och nästan en tredjedel av årsbesökarna försvann i ett nafs. Under 80-talet gjorde hemvideon entré och då inskränkte sig biobesöken till 16-18 miljoner per år, i dag ligger siffran fortfarande på samma nivå.
Det finns två mörka moln på den annars relativt ljusa biografhimlen, enligt Peter Fornstam. 
– Först och främst piratkopieringen. Sverige är sämst i Europa när det gäller upphovsmannarätten. Filmbranschen förlorar 800 miljoner varje år på en alltför svag lagstiftning. 
– Sedan har vi den statliga filmpolitiken där regeringen från senaste årsskiftet höjde biografmomsen till 25 procent. Det är ingen tvekan om att detta kommer att drabba främst de mindre landsortsbiograferna som kulturministern Alice Bah Kuhnke säger sig vilja värna om. 
Peter Fornstam älskar att hjälpa till vid nya ombyggnader och installationer.
– Jag gillar att vara med i slutet av en ombyggnad. Då tar jag gärna på mig blåstället och målar eller snickrar om det behövs. Utan att förstås vara i vägen för de professionella medarbetarna. När vi gör om en biograf brukar vi lägga gammalt material i tre högar; kasta, spara eller återanvända. Det har gjort att jag privat kunnat göra ett litet filmmuseum uppe i Sälen. Mest för mig själv när nostalgin tränger på.

Nu är också en fjärde generation Fornstams på gång. Dottern Suzanna och sonen Gabriel arbetar redan där.
– Jag stannar så länge det går och vi alla trivs. Sedan får de väl kasta ut mig!