När intervjun görs har ”Macbeth” ännu inte haft premiär på Dramaten i Stockholm. Repetitionerna pågår fortfarande, av Hannes Meidals och Jens Ohlins nyskrivna tolkning av Shakespeares klassiker. Kjell Wilhelmsen spelar Dåren, och undrar som han oftast gör inför en premiär: ”Varför utsätter jag mig för det här?”.
– Det är nervöst, stressande, och man ställer sig alltid frågan, varför håller jag på med det här yrket? Har jag ett tråkigt liv?
Så, vad är svaret? Varför gör du det?
Lever när han står på scen
– För att jag har kommit fram till att enda gången jag känner att jag lever är när jag står på scenen. Och när det väl rullar på och när det känns som hemma, då är det en fantastisk känsla. Det är därför man håller på.
Han är göteborgare, född i Partille av norska föräldrar, just nu i exil i Stockholm. Han har tillfälligt lämnat sin hemmascen på Backa Teater för nationalscenen. Skillnaderna mellan de båda teaterhusen är både stora och små. Dramaten erbjuder mera guld och glans och fler rikskända namn i lunchrestaurangen, konstaterar Kjell Wilhelmsen. Arbetssättet är i grunden detsamma, men skillnaden i resurser sätter ändå sin prägel på jobbet. På Dramaten finns personal för varje arbetsuppgift. Arbetsdagarna är långa, men är du skådespelare så skådespelar du, punkt. Backa Teater däremot påminner mer om en stor frigrupp fast i institutionsform, säger Kjell.
– Där gör vi allting själva. Man sköter kostym, sminkar sig själv och tar hand om tvätten.
Backa är hemmascen sedan 2005. Det är också födelseplatsen för Kjell Wilhelmsens skådespelardrömmar. När han såg ”En midsommarnattsdröm” 1989 bestämde han sig för att på den här scenen skulle han stå en dag. Även Dramatens stora scen har han haft på sin ”bucket list”. Vägarna må vara kringelkrokiga ibland, men Kjell är helt klart målmedveten.
Gick den långa vägen som autodidakt
– Jag tror att bara du jobbar-jobbar-jobbar så hamnar du där vill. Om du verkligen lägger manken till. Och jag har inte ens en utbildning, jag har gått den långa vägen.
Nej, han vågade inte söka till scenskolan. Men han arbetade mycket gratis – ”jag kallade mig Kjell Ideell i början” – gick kurser, och lärde sig allt han kunde av folk han mött på scenen. Efter över 30 år som skådespelare utvecklas han fortfarande.
– Du är aldrig fullärd. Det är det som är tjusningen med det här yrket.
Han är en teaterskådespelare som fick sitt tv-genombrott sent. Först i mindre skala i Carin Mannheimers ”Saltön”. Sedan på bredare front i ”30 grader i februari”. Där gör han rollen som den kärlekstörstande Glenn, en karaktär som i manuset beskrevs som fet, ful och oskuld, på jakt efter en thailändsk fru.
Han skulle lätt kunna porträtteras som en kliché men Kjell var inte intresserad av det. Han valde i stället att fokusera på Glenns känslor. Han inspirerades av sin då sjuåriga dotter och bestämde sig för att den oerfarne Glenn förmodligen var ungefär lika naiv i sitt sätt att möta världen.
– Gemensamt för alla mina rollfigurer är, att jag måste hitta hjärtat i dem. Även om jag skulle spela Hitler eller Stalin så måste hjärtat finnas där, och det vill jag utforska. Om de blir mänskliga för mig själv så tror jag att det blir äkta även för andra.
Ville inte gör kullerbyttor
När han tackade ja till rollen i ”Macbeth” var hans enda villkor att han skulle slippa göra kullerbyttor. Det var sagt bara halvt på skämt, för efter en tuff behandling mot bröstcancer och två nackoperationer har kroppen tagit mycket stryk. Han undviker numera dans och tunga lyft.
I sin roll som ambassadör för Cancerfonden ser han som sin främsta uppgift att få män att våga prata om sjukdomar, och våga gå till läkaren. Han blir ibland kontaktad av folk som vill prata. Han brukar ställa upp, även om det är tungt. Det är ett sätt att ge tillbaka lite.
För Kjell Wilhelmsen känns numera varje nytt år som en bonus. Han vill se sina barn växa upp och fortsätta arbeta med det roligaste jobb han vet.
– Så länge jag är nyfiken på yrket och på det jag håller på med, och så länge jag vill ha någonting sagt, då är det kul att leva.
Kjell Wilhelmsen
Ålder: Fyller 55 år 2 mars.
Gör: Skådespelare. Aktuell i ”Macbeth” på Dramaten i Stockholm.
Bor: Göteborg.
Familj: Två döttrar och en änglason.
Om att fylla 55: ”Har man varit sjuk som jag har varit, så betyder det ett år bonus. Samtidigt – jag är fortfarande nyfiken. Så länge jag är nyfiken så vill jag fortsätta leva, se mina barn växa upp och må bra.”
Så firar jag födelsedagen: ”Jag brukar inte fira mina födelsedagar. Jag spelar föreställning kvällen innan och sedan sitter jag nog på ett tåg hem till Göteborg på min födelsedag.”
Senast läst: Shakespeares ”Macbeth” i original. “Brott och straff” av Fjodor Dostojevskij.
Så rensar jag tankarna: ”Med dåliga actionfilmer, om jag vill slippa tänka.”
