Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Nahid Persson håller just nu på med en film om en iransk kvinnorättighetsaktivist vars organisation uppmuntrar kvinnor att protestera mot hijabtvånget. ”Hoppet om ett fritt Iran måste alltid finnas kvar”, säger Nahid inför sin 60-årsdag. Bild: Stina Gullander
Nahid Persson håller just nu på med en film om en iransk kvinnorättighetsaktivist vars organisation uppmuntrar kvinnor att protestera mot hijabtvånget. ”Hoppet om ett fritt Iran måste alltid finnas kvar”, säger Nahid inför sin 60-årsdag. Bild: Stina Gullander

Nahid Persson släpper inte drömmen om ett fritt Iran

Hon är en prisad filmskapare, som har levt större delen av sitt liv i Sverige. Men i sitt hjärta bär Nahid Persson fortfarande på drömmen om ett fritt Iran.

Hennes filmer har vunnit priser världen över, men egentligen är hon inte så intresserad av utmärkelser, säger hon.

– Bästa priset vore om Iran blev fritt. Det är det jag väntar på.

"Fortfarande helt overkligt"

Vid 60 års ålder har Nahid levt betydligt längre i Sverige än i Iran. Hon flydde som 22-årig aktivist, men engagemanget lever kvar. Det politiska och religiösa förtrycket i hennes födelseland är en smärtpunkt som de flesta av hennes dokumentärer behandlar på ett eller annat vis.

– Det är fortfarande helt overkligt när man tänker på djupet av vad de har gjort med Iran. Det kommer några mullor och avrättar människor, de tar över hela landet, tar över oljan, pengarna och allting, och får vara kvar så länge, säger Nahid.

– Det är klart att det Iran jag levde i finns inte. Det har kidnappats av mullorna, och det är väldigt smärtsamt. Så länge det är så, så vill jag göra film om det.

Film om kvinnorättighetsaktivist

Just nu gör hon en film om den iranska kvinnorättighetsaktivisten Masih Alinejad. Hon sprider proteströrelsen White Wednesdays i Iran. Den uppmuntrar kvinnor att protestera mot hijabtvånget och använda kameran som sitt vapen.

Nahid Persson fick upp ögonen för Alijenad efter att handelsminister Ann Linde och hennes regeringsdelegation burit slöja under ett officiellt besök i Iran 2017. Alijenad ställde frågor om slöjan till Linde på Twitter, och fick svaret att ”it’s like a hat”.

– Ingen kastar dig i fängelse i Sverige för att du tar av dig din hatt. Genom att ta på sig slöjan, legitimerar de regimens förtryck mot kvinnor, och försvårar kampen mot slöjtvånget.

Klipper ihop med sonen

Materialet är i stort sett inspelat, just nu klipper hon filmen, tillsammans med sonen Rostam. Som med flera av hennes tidigare produktioner är barnen inblandade i projektet. Dottern Setareh är producent, och eventuellt kommer dottern Natali att skriva musiken. Det finns flera skäl till att anlita sina barn, säger hon.

– När jag får en filmidé sätter jag igång genast och jobbar innan jag fått finansiering. För mig är det ganska naturligt att blanda in mina barn, dels för att de är duktiga inom sina områden och dessutom kan persiska, dels för att de kan vänta på sina löner. Det handlar också om att de inte ska tappa kontakten med Iran.

Har alla dina barn valt konstnärliga yrken?

– Jag tror att det kreativa finns i vår släkt. Det kommer från min pappas sida.

Medverkar ofta själv

Nahid Persson medverkar ofta själv i sina filmer. Hon konstaterar att delaktighet ingår i hennes sätt att berätta. I "Drottningen och jag" söker hon upp den iranska shahens hustru Farah Diba. Det blir ett möte mellan en revolutionär och en drottning, båda i exil.

I "Min stulna revolution" söker hon sina politiskt aktiva vänner, de som fängslades och torterades av den islamistiska regim som Nahid flydde från. I "Anders, jag och hans 23 andra kvinnor ", som finns på SVT Play, vänder hon kameran mot sig själv och en man som hon hoppas på en framtid med – men som visar sig ha många andra kvinnor vid sidan om.

Farligt projekt

När Nahid Persson blickar tillbaka på sin genombrottsfilm "Prostitution bakom slöjan" kan hon fortfarande förvånas över sin egen djärvhet. Hon följde två kvinnor som levde i prostitution och heroinmissbruk i Iran. Hon hade inte tillstånd att filma men gjorde det ändå, framför ögonen på misstänksamma poliser. Efter den filmen kan hon inte längre filma i Iran.

– Ingen professionell som vill berätta något viktigt kan filma i Iran, egentligen, de hamnar i fängelse.

Hobbyer har hon inga, men hon har många skapande projekt samtidigt. Inte bara inom film, utan också i trädgården.

– Jag försöker återskapa det jag saknar från Iran. Jag kan leta i dagar efter ett sådant doftande rosenträd som vi hade i trädgården när jag var liten, för att plantera här på Lidingö.

Hennes filmer är viktiga för henne, men frågan vad hon är mest nöjd med skrattar hon åt.

– Att jag är en så bra mamma! Att jag har ett stort hjärta och kan ge kärlek till så många människor. Jag är nöjd med mig själv, och har inget att känna dåligt samvete för.

Nahid Persson

Ålder: Fyller 60 år den 24 maj.

Gör: Dokumentärfilmare.

Bor: På Lidingö utanför Stockholm.

Familj: Tre vuxna barn, fyra barnbarn och ett femte på gång.

Priser i urval: Guldbagge och tv-priset Kristallen för filmen "Prostitution bakom slöjan", som också Emmynominerades. Prix Italias katolska Signis-pris, kanadensiska Rockies Award och Kristallen för "Drottningen och jag" som också nominerades till Grand Jury Prize på Sundancefestivalen. Cancerfondens journalistpris för "I livets slutskede".

Så firar jag födelsedagen: ”Jag hade tänkt resa med barnen och barnbarnen, men det går ju inte nu under coronatiden."

Om att fylla 60: ”Jag är väldigt rörlig, har hög energi och jobbar snabbare än de flesta 25-åringar. Ålder spelar inte så stor roll, egentligen.”

Tittar på: ”Den bästa serien jag har sett hittills är 'The handmaid’s tale'. Den påminner mycket om vad som händer i fängelserna i Iran, fast det är en lättversion, faktiskt.”

Så rensar jag tankarna: Lagar mat, bakar, jobbar i trädgården.

Bästa karaktärsdrag: ”Jag är en ’doer’. Får jag en idé måste jag fullfölja den.”

Sämsta karaktärsdrag: ”Jag har inte tålamod med långa texter. De som känner mig brukar skicka flera mejl i stället för ett, för de vet att jag bara läser de första raderna.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.