Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Peter Währborg, professor och vardagskrönikör.. Bild: Anders Hofgren
Peter Währborg, professor och vardagskrönikör.. Bild: Anders Hofgren

Peter Währborg: När livet står på spel vaknar de djupa krafterna inom oss

Kristider stämmer till eftertanke, konstaterar stressforskaren Peter Währborg. "Det är då frågan inställer sig om den människosyn vi har räcker till för en katastrof, för människosynen är den övertygelse som kan överrida de djupa krafterna inom oss. Det är prövningens tid och jag undrar om vi består provet", skriver han i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är en konstig tid vi lever i. Alla flyttar in till sig själva och börjar till och med arbeta hemifrån. Det är en märklig förändring, men intressant. Kanske vi borde ha den möjligheten oftare. Min vän ambulansföraren protesterar. ”Det blir svårt”, säger han och jag inser genast begränsningarna i mitt tänkande. ”Menar du försvaret också”, fortsätter han och ler. ”Har du aldrig hört talas om hemvärnet”, påpekar jag. Tystnaden lägrade sig. ”Folk är ju som galna”, fortsatte min vän ambulansföraren. ”De hamstrar till och med toalettrullar, vad gör dom egentligen hemma?” ”Tar hand om det som är viktigast”, svarade jag lakoniskt.

Kris- och corona-tider stämmer till eftertanke. Få av oss har upplevt något liknande. Plötsligt ställs saker och ting på sin spets. När hälsan och livet står på spel vaknar de djupa krafterna inom oss. Så mycket blir märkbart som aldrig syns eller hörs i de förkunnelser som dryper av frihet, förtröstan och jämlikhet. Var och en står sig själv närmast. Den oförställda själviskheten firar en och annan triumf. Till allas vår lättnad berättar nyheterna också om den unga flickan som på eget initiativ handlar mat åt de sköra. Barn som bakar bullar till äldreboenden och vårdpersonal som med bristande skyddsutrustning vägrar ge upp, trots reglementen och bestämmelser. Det är då frågan inställer sig om den människosyn vi har räcker till för en katastrof, för människosynen är den övertygelse som kan överrida de djupa krafterna inom oss. Det är prövningens tid och jag undrar om vi består provet. Inte ens Folkhälsomyndigheten kan beordra oss att bidra med goda gärningar, men själva kan vi det. Hysteri eller ”masshysteri”, som min vän ambulansföraren uttryckte saken, är ju egentligen en okontrollerbar rädsla för något som inte finns. Det är ju något helt annat än rädsla för det som verkligen finns. Sjukdom, krig, grasserande infektioner och diktaturer finns.

Vad som till slut bestämmer hur vi handlar i dessa tider av kris och underskott är vår människosyn, det roder vi håller i då det blåser upp. Alla har en människosyn och den är inte nedärvd utan något man förvärvar gradvis under livets gång. Kanske är den inte ens något man väljer utan snarare något man tillägnar sig genom den påverkan man utsätts för. I prövningens tid är det många som blir beroende av vars och ens människosyn, även då vi handlar på Ica eller Coop. Fördelen med att ha en människosyn och att lära känna den är att först då kan den förändras.

Kanske behöver tiden i karantän inte vara förgäves. Coronavirusets framfart ger oss paradoxalt nog tid för eftertanke, reflektion och kanske till och med byte av vägval. Om än ofrivilligt så får vi tid över att fundera på varför vi ibland avstår från det själviska, hur man kan göra avtryck utan att efterlämna ärr eller om vi människor är något mer än ett fordon som transporterar gener. Kanske är inte corona eller covid-19 det största hotet utan hur vi hanterar det. Inte för att jag tycker att en särskild människosyn är överlägsen en annan, därom får historien fälla sin dom. Man jag tror att det finns en poäng med att kalibrera kompassen då och då. Jag vill gärna tro att det innerst inne hos alla människor bor en handlare, en bullbakerska och en människovårdare. Vi har egentligen (nästan, ambulansförarens tillägg) alla tid att inte bara arbeta hemifrån utan också ställa alla de frågor som döljer sig bakom ett av alla hot mot många människor. Livet är ju trots allt ganska kort om man betänker motsatsen.