Få hjälp av GP:s experter
Har du en fråga till sexologen Kalle Norwald eller psykologen Stina Hindström? Mejla fraga@gp.se. Det går bra att vara anonym.
Hej!
Jag har ett problem hemma. Det uppstår så mycket konflikter mellan min sambo och våra små barn (1 och 3 år) att jag inte vet hur länge till jag orkar. Jag upplever att han är väldigt hård mot dem, säger till så fort de gör minsta fel, höjer rösten och tar i dem på ett hårdhänt sätt. Han kanske aldrig ”går över gränsen” men ger order och ofta blir arg. När jag har tagit upp det här med honom menar han att han bara är bestämd och får barnen att visa respekt. Hur kan jag få honom att ändra sitt beteende?
Hej du!
Det här dilemmat är du inte ensam om – att ha olika syn på hur det är okej att möta barnen. Vanligtvis är olikheter mellan föräldrar positivt för barn, för det ger en mångfasetterad bild av hur människor kan vara. Men djupa meningsskiljaktigheter ihop med konflikt mellan mamma och pappa är dåligt och stressande för barn.
Nu beskriver du ju det hela från ditt perspektiv. Kanske hade din partners bild varit väldigt annorlunda. Oavsett så låter det du berättar om inte bra. Små barn påverkas starkt av tonfall, kroppsspråk och ansiktsmimik. De kan lätt skrämmas av hårda tag, och många konflikter skapar otrygghet hemma. Framför allt om de inte blir lösta.
Jag har lite svårt att förstå vad du menar med att han vill få barnen att visa respekt. Vad är det från en ett- och treåring? Att alltid lyda mamma och pappa kanske?
Jag förstår verkligen att du önskar en annan föräldrastil från din sambo, för det låter som att du tycker att han skrämmer och stressar dem en hel del.
Den ende som kan ändra din sambos beteende är din sambo själv. Vi kan inte ändra på andra än oss själva. Tyvärr, kan det kännas som ibland. Det låter på ditt brev som om han inte är bekymrad. Att han trivs med sitt sätt att vara mot barnen. Kanske finns det också mycket värme och gos mellan dom. Skrattar och leker de? Kan han trösta och lugna? Driver han att lösa konflikterna? Så att det dominerande hemma ändå är en trygg stämning. Eller är det kanske du som får stå för allt så kallat mjukt och säkert?
Du som vuxen står knappt ut, då kan jag nästan lova att barnen inte trivs något vidare heller.
Oavsett: förändringsarbete får man alltså ansvara för själv som vuxen. Du kan inte annat än att vara väldigt tydlig med vad du tänker och känner. Har du varit det, på ett lugnt och saklig vis? För du behöver vara ärligt med vad du tycker. Och du behöver stå för var dina gränser går. Om du tycker att barnen far illa måste du skydda dom. Sätta gränser för vad de får vara med om.
Du skriver inte vilken gräns din sambo inte går över. Men om hot, ilska och krav helt dominerar så går han faktiskt över gränsen för hälsosamt föräldraskap. Små barn mår dåligt av och far illa av sådana livsvillkor. Även om man inte använder just fysiskt våld. Att skrämmas är också våldsamt.
Som du märker har jag fler frågor än svar till dig. Jag tycker att du ska kontakta kommunen för föräldrarådgivning. För så här ska du och barnen inte behöva ha det. Det låter inte som en särskilt trevlig hemmiljö för din sambo heller. Du som vuxen står knappt ut, då kan jag nästan lova dig att barnen inte trivs något vidare heller. Ni vuxna är i hög grad deras miljö, deras uppväxt.
Kanske läser jag ditt brev fel. Möjligen är det inte så allvarligt som jag tror. Ta oavsett hjälp. Många par väntar alldeles för länge med det. Och om din sambo inte vill tycker jag att du själv ska söka rådgivning på egen hand. Det är så bra att du reagerar och står upp för dina värderingar och för dina barns uppväxt.
Ett riktigt varmt lycka till!
