Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Leonard Bernstein, Sergiu Celibidache, Herbert von Karajan...och här kommer Matteus Johannesson Eriksson från Hisingen, ett musikaliskt underbarn som är en av Västsvenska kulturfondens stipendiater. Men han har ännu inte bestämt sig för om han främst ska satsa på att sjunga, spela eller dirigera.  Bild: Clas-Göran Sandblom
Leonard Bernstein, Sergiu Celibidache, Herbert von Karajan...och här kommer Matteus Johannesson Eriksson från Hisingen, ett musikaliskt underbarn som är en av Västsvenska kulturfondens stipendiater. Men han har ännu inte bestämt sig för om han främst ska satsa på att sjunga, spela eller dirigera. Bild: Clas-Göran Sandblom

Matteus – en musikalisk mångsysslare som tar tag i taktpinnen

Matteus Johannesson Eriksson komponerar musik, spelar klassisk gitarr, är sångare och – inte minst – dirigent. I körsång täcker han registret mellan tenor och bas 2 – fyra av åtta stämmor.
– Sång är mitt huvudinstrument, antingen ska jag sjunga eller dirigera resten av livet, säger 18-åringen.

Självsäker men ödmjuk. Så beskrivs Matteus.

– Man ska vara klädsamt kaxig, tro på det man gör. Det är ett måste för att kunna prestera på hög nivå. När konkurrensen är hård tänker jag ”Sån tur att jag är bäst…´

Han tog ett fast grepp om taktpinnen för två år sedan.

– Då tyckte min bäste vän, David Berntsson, att vi skulle sätta upp Verdis "Rigoletto" som examensarbete. Han valde titelrollen, jag dirigerade.

Att det blivit ett stort projekt är främst Davids förtjänst enligt Matteus.

– Han har en kolossalt bred social kompetens och skapade en orkester av regionens absolut bästa musiker i vår ålder. Sju kommer från musikgymnasiet i Vänersborg, två från Kungsbacka, vi andra från Göteborg.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Dirigering är Matteus examensarbete. Nu är han en av nio lovande västsvenska ungdomar som får dela på 140 000 kronor i stipendier från Västsvenska kulturfonden för vidareutbildning.

Han skiljer sig från den gängse bilden av en dirigent.

– Urtypen är den buffliga, tungviktiga karlen som grälar med sina musiker. Ett känt klipp är när Toscanini skäller ut sina kontrabasister. Det går inte att vara sån i dag, konstaterar Matteus.

Intresserad av opera

Matteus har allt mer blivit intresserad av opera. Han har haft några produktioner på Göteborgsoperan.

Allt började annars med sång på förskolan.

– Som åttaåring sjöng jag i skolkören. Genom att spela gitarr lärde jag mig läsa noter och musikalisk tolkning. Jag har haft många givande diskussioner med min lärare. Mina planer var att bli professionell, kanske rent av operasångare, säger han.

I gymnasiet med musikinriktning på Hvitfeldtska har det blivit mycket klassisk musik.

– Jag är med i Göteborgsoperans ungdomskör och har framträtt som korist, körsångare.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Inför satsningen på "Rigoletto" insåg Matteus att han måste lära sig att dirigera.

– I tvåan och trean läser man just dirigering och att kunna leda en ensemble. Vi hade två duktiga lärare. Jag hade läst och övat en del både hemma och i kulturskolan.

Hur ska en bra dirigent vara?

– Framför allt krävs detaljkunskap. Hur funkar barocken? Vad tänker en flöjtist? Hur andas man? Sådant måste man känna till för att funka ihop med musikerna.

Ett sätt är att spela själv.

– Därför började jag spela, lite av varje, i orkester. Läste på. Framför allt måste man visa stor respekt för dem man arbetar med. Planeringen började förra julen.

30 personer i orkestern

Orkestern består av 30 musiker, kören av ett tiotal elever, varav fem solister.

– Vi har övat i Göteborg vissa helger.

Dirigentens kontakt med orkestern och vice versa, genom ögonkontakt, märks tydligt i tv-sända konserter.

– Man brukar säga att det finns två typer av dirigenter. Den ena har partituret, notbladen till alla stämmor, i huvudet. Den andre har huvudet i partituret. Dirigenten ska överföra musikalisk idé. Att ha ögonkontakt är viktigt men man ska kunna verket så bra att man inte dribblar bort sig själv, svarar Matteus.

Tar på sig många uppgifter

Fortfarande funderar han på om han ska sjunga eller dirigera resten av livet, han skriver och spelar musik också, mest på skoj.

– Piano är nyckeln till det mesta som har med komposition och ledning av ensemble att göra, så därför spelar jag en del själv. Min bästa tid är de morgnar när jag får möjlighet att spela flygel i skolan, vi har ingen hemma.

Han tar på sig många uppgifter.

– Att det går skapligt handlar mycket om att jag har förmånen att gå på Hvitfeldtska gymnasiets musikinriktade utbildning och dagligen träffar duktiga musiker, i "Rigoletto" har vi bland de bästa som finns att få i vår ålder. Många av dem är också med i Västra Götalands Ungdomssymfoniker, den kanske främsta vi har.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Dirigenten sägs ibland vara musikens trafikpolis.

– I så fall är vi konstnärliga trafikpoliser, säger Matteus Johannesson Eriksson.

Långt tillbaka i tiden användes en stålskodd käpp för att hålla takten. Jean Baptiste Lully råkade dunka en sådan över ena foten och drabbades av kallbrand och den italiensk-franske tonsättaren avled av kallbrand i mars 1687.

Det riskerar inte Matteus.

– Jag valde ut en gren från en speciell gran, täljde och slipade i åtskilliga timmar. Den är lätt och sitter som handen i handsken.

Matteus Johannesson Eriksson

Ålder: 18 år.

Familj: Pappa Anders, mamma Lotta, systern Ebba, katten Morris och kaninen Alvin.

Bor: Göteborg.

Gör: Övar, pluggar, mejlar och leder orkesterrepetitioner.

Intressen: Musik, språk, historia och politik.

Dold talang: Läser och skriver det kyrilliska alfabetet.

Kopplar jag av med: Löpning i skogen.

Bild på mobilens display: En klippa på Hönö.

Mitt stora mål: Finns många operor och körverk jag vill ta mig an (t.ex. Puccinis Gianni Schicchi).

Kloka råd från föräldrarna: Gör någonting i livet som du själv kan stå ut med.

Övriga stipendiater

Adam Haugbak, skulptör, Carl Christiansson, pianist, Milou Lagerström Bonde, banjomusiker, Laura Persson, dansare, Matilda Söderling, kostymdesigner, alla fem Göteborg och Stina Edin, vävkonstnär, Dosnö, Astrid Pleijel, författare, Hällingsjö samt Helén Friberg, dansare, Kungsbacka,

Västsvenska kulturfonden har sedan starten 1992 delat ut 4,4 miljoner till yngre kulturarbetare i Västsverige.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.