Det går inte att prata länge utan att komma in på Daniel Erikssons stora passion: matematik.
– Jag kan pilla i timmar med problemlösningar och håller helt med matematikern James Sylvester som kallade matematiken för “förnuftets musik”, säger Daniel som gillar att både dividera och musicera.
– Visst är matte ett svårt ämne. Fast allt beror på vilken nivå man väljer. Det finns nåt som passar alla, säger han.
Full fart på cykeln
Jag har precis stoppat Daniel när han kom cyklande i hög fart utmed Boulevard Saint-Michel i det centrala Paris.
Även om han gärna kallar den franska metropolen för en överraskande bra cykelstad, medger han att både odisciplinerade bilister och cyklister kan utgöra en trafikfara. Häromdagen körde en lastbil på hans cykel på parkeringen intill det tunisiska studenthemmet där han bor i stadens södra stadsdelar.
– Nu är ramen bucklig, säger han lite besviket.
Men just det, nu kom vi utanför ämnet. Daniel styr galant tillbaka till utredningar om att knäcka ekvationer och jaga primtal och berättar att han redan som tioåring spelade in matematiska filmer.
Teamwork ihop med brodern
Den två år äldre brodern Adrian filmade, klippte samt gjorde grafiken.
– Vi gick runt på Universeum och spelade in. Kanske var vi tidiga unga influensers, säger Daniel, som berättar att det var Adrian som sporrade honom.
– När han börjat skolan och lärde sig räkna, ville jag bli lika duktig, säger han och skrattar åt minnena.
Om brodern har blivit kontrabasist med studier i Düsseldorf och har idoler som Jussi Björling och Rick Stotijn, så heter Daniels stora idol fransmannen Laurent Schwartz. Han tog 1950 emot Fieldsmedaljen, det mest prestigefyllda priset för matematiker, och utnämndes till hedersdoktor vid Lunds universitet 1981.
Daniel ser även upp till franske matematikern Blaise Pascal som levde på 1600-talet.
Siktar på att bli professor
Mölndalsbon själv siktar på att bli professor.
– Min dröm är att bli forskare och kunna tackla olösta problem samt hitta intressanta frågeställningar att undersöka. Att få en sats uppkallad efter mig vore coolt, säger han när vi nått Luxembourgträdgården nära Sorbonne-universitetet, där han är Erasmus utbytesstudent.
Han sätter sig ned på en av parkens stolar och tar upp en bok ur ryggsäcken. Det är ingen tvekan om vad den handlar om. Dagen efter ska han ha tenta och behöver plugga.
Trots sin unga ålder har Daniel redan belönats med en rad olika internationella priser i både matematik och musik. Daniel kallar dem för en morot som hjälper att driva honom framåt.
– Ja, de blir ett slags kvitto på att jag uträttar något i mitt liv.
Volontärjobb på Änggården
Han ligger dock sällan på latsidan.
Häromdagen skrev han en tre minuter kort stråkkvartett i studentrummet och senare en popsång när han låg på gräset utanför studenthemmet.
Ibland tar han volontärjobb som pianist på Änggårdens Hospice och Berzelius äldreboende i Mölndal. Det har bland annat blivit Debussys Arabesque och "Mister Kelly" som Monica Zetterlund sjöng.
Daniel tycker det är en speciell upplevelse.
– Det är tungt att möta så sjuka människor. Jag blev lite rädd första gången för att göra något fel, säger han.
Vad har du lärt dig om livet efter den erfarenheten?
– Jo, att livet är värdefullt och ömtåligt. Jag borde nog ta vara på det och vara mer tacksam, svarar han.
Efter att tidigare ha studerat utomlands i Tyskland och Skottland har han nu börjat lära sig att koppla av och njuta av livet.
– Livet ska inte bara vara studier som jag ofta trott, kommenterar han.
Ibland lagar Daniel ostkaka och köttbullar för de andra studenterna på hemmet.
Han gillar även att ströva omkring på Seines kajer när det är fint väder.
– Ja, det är härligt. Då kommer jag bort från storstadsmyllret för det är en annan värld där nere, säger han och pekar.
Gillar närheten till vattnet
Vi har stuckit ned till bron Pont Saint-Michel och beundrar utsikten över Seinefloden med vy över Notre-Dame i öst och museet Louvren i väst.
Han berättar om människorna som sitter vid kajerna och umgås.
– Ofta rullar någon förbi på rullskridskor på kajerna och någon annan spelar gitarr. Jag gillar närheten till vattnet och kontrasten med de fina byggnaderna och broarna.
Daniel längtar annars till hemstaden Mölndal.
– Även om jag saknar promenaderna i skogen på Safjället, längtar jag mest efter vårt hus, med trädgården, musikrummet och det mysiga tv-rummet på övervåningen.
Daniel Eriksson
Ålder: 23 år.
Född: I Annedal.
Uppväxt: I Mölndal, Lindhaga.
Bor: I Paris.
Familj: Mamma Kristina och pappa Lars samt brodern Adrian.
Aktuell: Går masterutbildning i matematik i Paris.
Hobbies: Musik, spela piano, jogga, laga mat, spela teater och skriva dikter.
