Malcolm känner sig bergsäker i sitt äventyrliga jobb

Engelskan är brittisk och leendet intensivt där vi sitter i det rymliga huset på nordvästra Tjörn. Utanför vajar mäktiga tallar och höga björkar i vinterdiset, tätt intill vakar bergen. När träden ska beskäras klättrar Malcolm Sidford upp med motorsågen, hängande i sin klättersele.

– Så länge jag kan minnas var jag alltid ute och klättrade i bergen, utforskade grottor och nedlagda gruvor, berättar Malcolm om uppväxten i Chesterfield på engelska landsbygden.

Tidig kärlek till naturen

Naturen var hans hemvist och lekplats, en tidig kärlek.

Efter den vanliga skolgången studerade han geologi på universitetet och förkovrade sig i olika bergarters egenskaper och livsmiljö.

– Jag var genuint intresserad. Medan andra har talang för matematik, så är jag bra på berg.

Svindlande höghöjdsarbete

Efter studierna började han arbeta som professionell klättrare, till en början med att förankra nät i bergväggar, såna som hindrar stenbumlingar från att falla ner på vägen. Ett tungt och svårt arbete, så efter ett par år bytte han inriktning och övergick till höghöjdsarbeten på broar, skyskrapor, telemaster och andra byggnader.

– Jag jobbar med allt som är högt, tillägger han självklart.

Det högsta jobbet var på CN Tower i Toronto, 550 meter över marken. Tanken hissnar, men rädslan tycks aldrig få fatt i honom.

– Nej, jag är faktiskt aldrig rädd, jag litar på mig själv och min säkerhetsutrustning.

Bild: Anna Berglund

1/3

Han arbetar som frilansande höghöjdsarbetande, säkerhetsansvarig och gruppledare. Specialutbildad för arbeten i rep med världen som arbetsplats, senaste åren framförallt på oljeriggar i Norge. Han gillar variationen, att hela tiden uppleva nya utsikter, möten och uppdrag. Tacksam över att livnära sig på sitt stora intresse, klättring och höjder.

– Jag får betalt för att göra det jag älskar, och träffar också en massa roliga, äventyrliga människor som en snabbt blir vänner med.

Fokus och koncentration

Arbetsförhållandena är speciella, där fokus och koncentration är centralt. Där de ser efter varandra. Kanske är det just faran, det täta, intensiva arbetet under ett uppdrag som för dem närmare.

– Men samtidigt är det själva grejen, att vara nära gränsen, trots säkerheten, känslan av att så till det yttersta behöva lita till sig själv och de där repen jag hänger i hela dagarna, tillägger Malcolm och återkommer till naturelementen som i slutänden dikterar arbetet.

– Kanske har jag blivit lite försiktigare med åren, men mitt jobb är inte farligt, det är farligare att köra bil, säger han och poängterar att det inom branschen är extremt höga krav på säkerhet och att alla är välutbildade inom sina områden.

Efter ett kringflackande liv i över 20 år världen över, ändrades allt när han 2013 under en arbetsperiod i London, träffade journalisten och filmaren Sofia från Bleket på Tjörn.

– Jag blev förälskad, säger han och glimmar till.

Från England till Sverige

Till en början pendlade Malcolm mellan Sverige och England och kom snabbt att gilla Sverige, inte minst för den fria naturen, bergen och skogen. Livet ändrade riktning. Han hamnade i ett litet samhälle på en ö i Sverige, skaffade hus och fick dottern Selina.

– Att ha barn är en stor livsförändring, men absolut det bästa, ler han.

Dottern har blivit tvåspråkig, pratar engelska lika bra som svenska. Malcolm å sin sida suckar över det svenska språket. Han har studerat svenska på SFI och på folkuniversitetet och förstår nu det mesta som sägs, men har svårare att uttrycka sig, hitta orden och språkets nyanser.

– När jag pratar svenska brukar Selina be mig sluta, säger han och skrattar.

Permanent uppehållstillstånd

Och drivkraften finns inte alltid med ett modersmål som funkar överallt. Med ena foten i sitt barndoms England och ena med familjen i Sverige, känner han sig hemma på båda platserna. Engelsk medborgare, med permanent uppehållstillstånd här.

– Jag är ännu lite osäker på vad brexit kommer att innebära för mig, men klart är att allt blivit mer komplicerat. Och så kom corona som satte alla uppdrag på vänt. Det mesta ligger nere nu, så det blir en lugn jul och nyår hemma.

Helst vill han få uppdrag inom Sverige för att slippa vara borta från familjen längre perioder.

– Att ha barn tar väldigt mycket tid och energi, säger en energisk femtioåring som inte bekymrar sig över att bli äldre.

– Jag kan ju fortfarande klättra, cykla mountainbike och känner mig stark, nyfiken och nöjd.

Inställt partaj

Han menar att måendet ytterst styrs av ens tankar, att allt hänger ihop.

– Jag tror det handlar om ett förhållningssätt till livet, att ta hand om sig själv, inte bara genom att äta bra och träna, utan hur man tänker och förhåller sig till det man möter.

– Själv är jag är född positiv, ser liksom aldrig problemen.

Det inställda femtioårspartajet är så nära kris han kommer. Så skiner han upp.

– Men vi får fira om tre år när Sofia fyller femtio och då ha ett rejält hundraårskalas. Nu blir det ett lugnt femtioårskalas kring den nyanlagda eldstaden i skogsbrynet bakom huset.

Längtar till mäktiga berg

Vi tar oss ett par kilometer bort, till ett område med bultade klätterleder. Skogen öppnar sig och de lodräta klipporna, färgade av gulgrön lava mot svarta graniten, reser sig mot himlen. Han kliver vant runt, tittar uppåt, läser lederna och längtan lever i blicken.

– Jag har uppfyllt så många drömmar redan. Men jag skulle vilja spendera mer tid i stora, mäktiga berg.

Anna Berglund

redaktionen@sttidningen.se