Lusten till språket är Anna-Lenas drivkraft

​Hon har just utsetts till årets journalist i Finland. I motiveringen nämns att hon ger en sakkunnig rapportering om ”politik, oliktänkare och vanliga människor runt om i Ryssland” och att den ”hjälper på ett unikt sätt till att förstå vart landet är på väg och vad vanliga ryssar tänker”.

Det är ingen oerfaren reporter som har tagit emot detta Finlands tyngsta journalistpris. Anna-Lena Laurén är berest och beläst, har studerat statskunskap och talar flera språk flytande.

15 år i Ryssland

Därtill har hon nu levt och arbetat i Ryssland i 15 år. Först i Moskva, numera i Sankt Petersburg där dottern går i finska skolan. Anna-Lena talar och läser ryska obehindrat och har ett stort ryskt kompisgäng som hon värdesätter högt. Ändå värnar hon om sitt utanförskap, vill inte bli alltför integrerad.

– För mig är det viktigt att behålla min känslighet, säger hon. Det handlar bland annat om att man här i Ryssland relativiserar till exempel korruption, eller att man relativiserar den grymma ryska historien.

Hon beskriver hur ryssar kan rycka uppgivet på axlarna åt korrupta politiker och säga att ”så är det bara”. Eller vifta bort problemen med ett ”det är likadant i alla länder”.

– Det är jätteviktigt att man reagerar på det som är fel. Jag vill inte bli avtrubbad, det vore hemskt att tycka att det inte är något speciellt med korruption.

Uppvuxen utanför Åbo

Samtidigt uppskattar hon ryssarnas närhet till sin kulturhistoria. Hur de har läst sina litteraturklassiker, vilket värde poesin och skönlitteraturen tillmäts i samhället. Något slår det kanske an en ton från Anna-Lenas uppväxt i Pargas utanför Åbo. Hon var ett lärarbarn i ett hem fyllt av böcker. Där fanns också morföräldrarna, som var jordbrukare men också hade en stark tradition av muntliga berättelser.

– De berättade hemskt mycket. Men de läste mycket också, de hörde på radio, och morfar lyssnade på Nils Ferlins sånger. Min mamma älskade Dan Andersson, vi lyssnade ofta på de sångerna hemma. Hans dikter och sånger har påverkat mig mycket.

Väcker uppmärksamhet

Lusten till språket och berättandet är en stark drivkraft i Anna-Lenas arbete. Det var därför hon blev journalist, och hon arbetar ständigt på att bli en bättre skribent. Men hennes artiklar väcker uppmärksamhet även för sitt innehåll. I kommentarsfälten utkämpas ibland veritabla ordkrig mellan representanter för olika läger – allt från dem som ser rysshat överallt till dem som aldrig tycker att Ryssland kan kritiseras nog mycket. I sanningens namn läser Anna-Lena Laurén sällan kommentarerna under sina texter – ”det är ofta samma sak”, som hon säger – men det är definitivt roligt att väcka intresse med sitt arbete, tycker hon. Hon vågar göra egna tolkningar av skeenden i samhället och i politiken, och påtala rättsröta, besticklighet och makthavares lögner.

– Journalistens uppgift är inte att ställa olika åsikter mot varandra, utan att själv försöka ta reda på så mycket som möjligt för att förstå hur det egentligen är, och sedan beskriva det. Och det är så jag gör.

Klimat och miljö har varit hjärtefrågor sedan barndomen i finländska skärgården. Tillsammans med sin syster rörde hon sig fritt och tillbringade mycket tid i naturen, där hon bokstavligen såg hur vattnet runt deras holme blev allt smutsigare med åren. På senare år har hon gjort flera reportageresor till Sibirien och Karelska näset och skrivit om hur miljön påverkas när permafrosten tinar och klimatet destabiliseras.

Ridning och skidåkning

Hon och dottern trivs i Sankt Petersburg, de rider och åker skidor på fritiden. Och att ha ett socialt liv i Ryssland är lätt.

– Det roligaste som finns i Ryssland är att sätta sig till bords med ryssar och dricka vin och prata. Det är aldrig tråkigt och man kommer fort in på stora, viktiga, intressanta frågor. Det är hemskt lite prat om väder. Och väldigt mycket om döden och kärleken och sådant – filosofiska, existentiella frågor.

Malin Eijde