Lotta förverkligade sin dröm i Thailand

”Det ska jag göra någon gång i framtiden, jobba utomlands” – så hade hon tänkt, och funderat fram och tillbaka på att kanske volontärarbeta på ett barnhem.

Men så fick förskolläraren Lotta Petrelius upp ögonen för Sanuk – Svenska skolan Thailand som bedriver verksamhet bland annat på ön Koh Lanta.

– Jag gick in på hemsidan och det kändes helt fantastiskt när jag förstod att jag kanske skulle kunna förverkliga min dröm och samtidigt jobba med det jag är utbildad till, minns Lotta.

Vi träffas på Lottas arbetsplats en liten bit utanför Saladan, huvudort på Koh Lanta. Solen gassar men vi sitter i skuggan i skolmatsalen som är en uteplats med tak.

I januari 2015 var första gången Lotta kom till den thailändska ön. Den gången arbetade hon tre månader på Sanuk. Nu gör hon sin andra säsong och stannar i fem månader. Kvar hemma i Sverige finns maken Ulf. När Lotta reste iväg första gången var det många som reagerade på just det, att hon åkte ensam.

– Jag fick kommentarer som ”Herregud, ska du resa iväg? Ska ni inte ses på tre månader?”, berättar Lotta. Jag blev förvånad. Jag var inte beredd på det. Den fanns inte för oss.

Hon ler lite när hon lägger till:

– Jag och Ulf har varit tillsammans i 34 år. Tre månader var inte hela världen, det var vi rörande överens om.

Och trots att hon aldrig tidigare gjort något liknande var Lotta inte alls nervös inför sin första resa till Koh Lanta.

– Det kändes bara helt rätt, som en spännande utmaning, säger hon. Jag var så taggad och tänkte ”Wow, att jag ska få göra det här” – de hade haft många sökande till tjänsten. Jag längtade men visste vad jag längtade till…

Hon tystnar ett ögonblick innan hon fortsätter:

– Det var nog det här äventyret jag såg fram emot.

Lotta lutar sig tillbaka och berättar att hennes man tidigare varit i Thailand och att han hade trott att Lotta kanske skulle tycka att den här aningen oförutsägbara vardagen i landet skulle kännas jobbig.

– Jag är en människa som vill ha ordning och reda, säger Lotta med ett snett leende. Men jag har släppt det lite… Jag blir inte längre nojig om saker inte blir som jag tänkt. Jag älskar det här! Det finns inget rätt och riktigt – och det är befriande. Jag stortrivs! Det får bli som det blir. Och min självkänsla har nog stärkts sedan jag kom hit – i och med att man ser att man hanterar situationer själv i ett främmande land.

Hemma i Sverige har Lotta även tre utflugna barn samt barnbarn.

– Min dotter tycker att hon har en jättemodig mamma, säger Lotta. De andra barnen tycker också att det är coolt att jag åkt iväg så här. Jag tror att de tycker att det är häftigt att se att man kan göra saker fast man är lite äldre. Inget är försent. Jag utbildade mig sent, jag åkte på äventyr sent. Det handlar bara om en själv.

Lotta gör en paus innan hon lägger till:

– Min dotter säger att hon inte skulle våga. Fast jag var inte heller sådan som ung. Det fanns inte att jag till exempel skulle åka iväg som au pair. Men man kan ändra sig under livets gång.

En liten flicka i klänning springer förbi och Lotta ropar ”Hej Stella!”.

– I dag hade vi ett nytt barn som började, berättar Lotta sedan. Det fungerar oftast bra även om vi inte har någon direkt inskolning. Barnen brukar vara taggade och ibland lite resvana.

Ett par gånger i veckan går Lotta på yinyoga, något hon fastnat för sedan hon kom till Koh Lanta.

– Jag bara älskar det! Jag har även en bucketlist för Thailand där jag prickat av bland annat att prova stand up paddle board.

Lotta, som hyr ett rum inte långt från skolan och med närhet till stranden, konstaterar att det kommer att bli tufft nästkommande vinter i Sverige. Men hon ska bli farmor igen och har inte några planer på ytterligare en säsong på Koh Lanta – i alla fall inte redan efter sommaren.

– Men jag kanske bokar en semesterresa, säger hon och skrattar. Förra året längtade jag tillbaka, så jag och min man reste hit två veckor. I år har hela min familj, plus syster med familj och vår pappa varit här på besök. Och jobba utomlands, det har jag inte gjort för sista gången.

Lotta funderar och säger sedan att man inte ska vara rädd för att resa iväg ensam så som hon har gjort.

– Det är inte farligt, i synnerhet inte att resa hit och jobba här. Vi är en bra mix av kollegor. Några har rest ensamma, några med sina män och några har hela familjen här. Vi är väldigt olika men har ändå en fantastisk gemenskap. Du är inte ensam här även om du har rest hit ensam.

Lina Norman

livsstil@gp.se

Följ