Det är inte bara ett nytt år som knackar på dörren utan vi har även att göra med ett nytt decennium. Det är kanske av värde att titta i backspegeln och reflektera över hur händelser har påverkat oss både individuellt, men också ur ett större samhällsperspektiv. Det är en självklarhet att vi påverkas av det som händer runtom kring oss. Vi rycks med när stora oplanerade saker inträffar. När chocken är framme reagerar vi människor antingen genom att stänga av helt och hållet, fly eller göra motstånd och kriga vidare. De beslut vi fattar i ett yrvaket tillstånd kan innebära långtgående konsekvenser. Ett begrepp som har bubblat upp senaste tiden och som handlar om samhällets och individernas motståndskraft vid oplanerade händelser är ”resiliens”. Det innebär förmågan att snabbt återgå till den vanliga ordningen när katastrofen är framme, eller till och med bli bättre än vad vi var innan krisen inträffade.
Med en kort tillbakablick kan vi konstatera att förra decenniet kännetecknades av många sådana händelser i vårt land. Skogsbränder 2014 och 2018, den stora flyktingvågen 2015 och terrorattacken i Stockholm i april 2017. Hur klarade vi att hantera dessa utmaningar? Stod vi pall som samhälle? Den analysen får inte rum här, men när det gäller begreppet ”resiliens” så tror jag att vårt samhälle har dragit viktiga slutsatser utifrån dessa händelser. Att skapa motståndskraftiga samhällen betyder inte enbart förmågan att förebygga katastrofer och kriser, utan också hur samhällen efter en kris har förmågan att resa sig igen. Det är förmågan att studsa tillbaka till normalläge som är det viktiga.
Detta gäller också på individnivå. Hur studsar du tillbaka? Jag tror att det första att tänka på när det gäller ”resiliens” på individnivå är att ha rätt förväntningar på verkligheten och sina förutsättningar. En annan viktig fråga är att vara förberedd genom att ha tänkt ut olika scenarier. Det är så klart svårt att föreställa sig kriser och hur man kommer att reagera, men om skilsmässan, döden, sjukdom eller ekonomiska problem infaller, kan du på något sätt våga tänka redan nu på vilket skyddsnät du skulle behöva? ”Att planera är att flytta framtiden till nutiden så att du kan göra något åt det nu”, sa en klok person till mig en gång.
Ett total skydd från katastrofer och kriser är nästan omöjligt. Jag tror inte heller att det är något att sträva efter, för vad vore livet utan kriser? Men att kunna resa sig igen och känna att man har klarat sig genom en kris, då föds en viss självkänsla.
För att skapa och bygga ett ”resilient” samhälle krävs några viktiga byggstenar. Det första är att samhället är byggt på demokratiska principer. Ett motståndskraftigt samhälle vilar på fria individer och tydliga demokratiska grundsatser. Med tydliga beslutsprocesser och transparenta regler för ansvarsutkrävandet.
Vårt svenska samhälle är enligt min mening i mångt och mycket baserad på dessa principer. Vi kommer att drabbas av mindre och större kriser även under detta decennium. Men vi kommer att klara även det genom att bygga vidare vårt resilienta samhälle för framtiden.
