Britta Hermansson, präst och krönikör.
Britta Hermansson, präst och krönikör. Bild: Anders Ylander

Han är från den brandgula eran av mitt liv

Ett besök på Biltema ledde till ett lika oväntat som välkommet återseende för prästen Britta Hermansson. ”Jag fick inte fatt i tejpen, men i stället en förnyad kontakt med en viktig tid i mitt liv”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Jag går vilse inne på Biltema. Att vara i offentliga miljöer för länge känns inte bekvämt än. Så stressen över att inte hitta det jag söker tillräckligt snabbt ger lite tunnelseende. Var i all sina dagar ska jag hitta brandgul tejp i lite matt nyans som är mer än 2,5 meter? Ja, jag vet, en del kallar den orange, men jag vill ha en brandgul tejprulle i ett alldeles särskilt material. Det är i min värld en pytteliten nyansskillnad mellan orange och brandgul. Det kan vara åldern… Finns den bland spolarvätska, trädgårdsdynor och allt annat utbud denna välsorterade affär erbjuder? Jag hittar inte vad jag söker.

ANNONS

Plötsligt hör jag mitt namn. En gång till. Det är inte självklart att jag hör rätt bland munskydd och hyllor. Men så står en vän jag inte sett på åtskilliga år där på behörigt avstånd. Han är från den brandgula eran av mitt liv. Det var han som ropade, naturfotografen. Jätteroligt. Vi halkar tillbaka i minnet. Jag fick inte fatt i tejpen, men i stället en förnyad kontakt med en viktig tid i mitt liv.

Så hittar jag hans bilder på nätet någon vecka senare. Då är det blå färg som intresserar mig. Jag är på jakt efter en bild på en viol och känner igen fotografens namn. Tack vare ett besök på Biltema, där det ena ger det andra och så vidare. Långsökt? Kanske. Men främst lite roligt. Ni vet, en liten värld…

Jag letar efter mycket och nu har sökandet övergått till violer. Jag behöver en bild. I skärgården finns det just nu gott om Viola tricolor. Styvmorsvioler. I sprickor och skrevor breder den ut sig. Förutsättningarna kan vara ganska dåliga. Men den rotar sig i ett tunt lager av sand och verkar ta skydd bland klipporna. Utsattheten är ett kännetecken. Liksom skönheten. Hoppfulla små blommor som hukar i blåsten.

ANNONS

De berättar om mångas villkor i dag. Alla modiga som kliver in i sammanhang där något gått sönder och ska rota sig och växa just där. I sprickor, förluster och besvikelser där hoppet väckts igen. Älska, älskas och få tillräckligt med näring och utrymme i nya förutsättningar. Tålmodigt invänta och lita på att blåsten inte river upp det som åter börjar gro i kärlek, mod, skörhet och nya val.

Hos de flesta av oss finns en bristning som präglar familjen. Ett dödsfall, en skilsmässa, konflikter, sår och missförstånd följer ofta med in i nya relationer och vinden kan bli kylig. Att bli styvmoderligt behandlad förknippar vi med elakhet eller orättvisa. Som i sagan om Askungen, som inte får gå på bal för att styvmodern hindrar henne.

Men i vår vackra skärgård finns en större berättelse. Den handlar om att överleva, rotas och ge av sin skönhet mitt i sprickorna. Just nu breder violerna ut sig.

I maj månad finns så många variationer i naturen att ingen färgskala i världen kan slå det. Inte ens brandgul tejp men jag är glad över min jakt och att det ena gav det andra och jag fick en bild på den vackra Viola tricolor. Vilken skapelse vi har och vilken tur att Biltema finns.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS