Min hustru och jag har genom åren av och till funderat på att sälja vårt hus i Mölnlycke för att flytta in till Göteborg. Det finns en del som talar för och en hel del som talar emot detta projekt. En gång kom en mäklare hem till oss för att göra en kostnadsfri värdering av vårt hus. Han sade att vårt hus var svårvärderat (själv hörde jag ”ovärderligt” i min hjärna; jag satt och höll med och det tog en lång stund innan jag förstod att jag hade hört fel). Han menade att det hela berodde på om det kom rätt eller fel personer på visningen. Om rätt personer kom skulle huset kunna säljas för i princip hur mycket som helst. Om fel personer kom skulle det bli svårare.
Häromveckan klarnade bilden av husets värde avsevärt. Vi fick ett brev från Trafikverket som berättade att vår fastighet ligger inom ett eller två av de rangordnade lokaliseringsalternativen för den nya dubbelspåriga järnvägen mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats. Det är ännu oklart exakt hur det kommer att bli, men har vi tur kan det bli en bergtunnel under vårt hus. Därmed tror jag att problemet med husets dränering skulle kunna vara löst (vi använder oss i dagsläget av en dränkbar pump, som pumpar bort det dagvatten som annars skulle kunna ansamla sig i källaren och omvandla den till ett hemmaspa, men borrar man för en bergtunnel känns det som att vi kan se fram emot en permanent lösning på dräneringsfrågan). Fram till den 11 juni kan vi inkomma med synpunkter till Trafikverkets ärendemottagning i Borlänge. Jag har tillskrivit dem i uppmuntrande ordalag och även framfört ett oemotståndligt förslag på en rörpostliknande hisskonstruktion från vår källare ner till en minimal station i bergtunneln, vilket, tillsammans med förbättrad dränering, måste öka värdet på vårt hus avsevärt. Man skulle kunna provåka tur och retur till Borås i samband med visningen.
Källaren har för min del rent allmänt varit en orsak till både glädje och oro genom åren. Den misstänkta blåbetongen visade sig vara betong som var målad blå. Det var ju skönt, även om jag kände mig lite dum, när frånvaron av radon uppdagades. Den sydöstra tredjedelen av källaren är fortsatt bekymmersam, i alla fall om man tänker på den i samband med husvärdering och eventuell försäljning. Den är nämligen igenmurad. I alla år har jag gått och tänkt att den enda rimliga anledningen till att någon skulle mura igen en källare är att man har lik att göra sig av med. Jag har då och då dryftat frågan med arbetskamrater, vänner och bekanta. Häromdagen sade en av dem att han hade tagit upp ärendet med sin familj vid middagsbordet, varvid hans dotter hade utbrustit att den allra rimligaste förklaringen förstås är att där finns en skatt. För mig framstår detta plötsligt som alldeles självklart. Jag står rimligen och hänger tvätt invid en igenmurad skattkammare. Där ser man hur viktigt det är att prata med andra människor om saker som bekymrar en och inhämta synpunkter och infallsvinklar från många olika håll i stället för att gå och älta själv.
Objektet till framtida försäljning skulle alltså kunna vara ett nydränerat hus på toppen av en bergtunnel med en rörpostliknande förbindelse till Västsveriges två största städer i starkt expansiv fas och med en möjlig skatt i en igenmurad del av en för övrigt förhållandevis normal, om än ovanligt torr källare. Om bergtunneln inte dränerar Hårssjön kan man om våren promenera dit på en solvarm grusväg och lyssna till rördrommens tutande.
