Men med sex bokstäver gissar jag på livlös. Skriver för säkerhets skull med blyerts. Jag har haft fel förut.
Sent om sidor har jag äntligen blivit blodgivare. Så en kort tid är jag blodfattig, men det är för min del just nu, mycket tillfälligt. Snart är ordningen återställd i kroppen. Inga upplevelser detta märkliga och för många svåra år har för min personliga del kommit i närheten av tacksamheten över att få ge blod och ha tillräckligt bra värden för att kunna bidra.
Period av distansering
Det brukar också finnas särskilda upprop inför sommaren om fler givare för dig som vill testa om det är möjligt. Jag är väl medveten om att alla inte kan av olika anledningar och kanske också tillhör dem som regelbundet behöver få blod. Hur är det nu vi sagt i denna långa period av distansering och rekommendationer? Jo, nu hjälps vi åt och gör vad vi kan för att skydda och hjälpa varandra.
Jag kände igen något i detta bidrag. Ett ögonblick bort kan det vara jag som behöver blod från en annan givare.
Men det vackraste av alltihop var att en kort tid efteråt kom ett sms med följande text:
”Tack Britta! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar, Ge Blod”.
Trots att det kan uppfattas ”redigt” att skriva detta, så håller jag det öppet för tolkning.
Lite väl präktig
Vår ängslan att uppfattas lite väl präktiga gör att vi ibland undviker att berätta om viktiga samhällsinsatser. Men vet du vad, jag blev så genuint glad över att få göra någonting för någon annan att jag ändå sprider detta glada bud. Det är så lätt att det inte blir av, att åtminstone jag år efter år tänker på att bli blodgivare, men inte kommer till skott. Nu är det gjort. Jag finns i rullarna och får dessutom en bra check på mitt eget mående. Så det blir en så kallad winwin-situation.
Nu får jag ge. En annan dag får jag ta emot. Så att vara lite blodfattig en stund blev en rikedom på annat sätt.
Johannes Döparen gav det han hade
Det var den där sms-hälsningen som blev så värdefull. Jag vill verkligen vara till nytta, men allra mest träna mig i att ta emot andras omsorg. Det finns så många sätt att uttrycka tacksamhet till någon annan. Tack att du ringde, kom, tänkte på mig, vattnade mina blommor eller tipsade mig om att bli blodgivare. Tack!
Det är midsommar och fortfarande lite glest i dansen runt majstången. Allt för att vi vill hjälpas åt att skapa förutsättning för fler att må bra. Vi blir inte fattigare av det, snarare tvärtom. Vi banar väg för bättre dagar. Precis som Johannes Döparen en gång gjorde för Jesus. Och han var inte blodfattig, direkt. Johannes Döparen gav det han hade och tog emot det liv som skulle komma. Vi övar oss. Glad midsommar.
