Lena har aldrig ångrat yrkesvalet – trots alla problem

Vi sitter i kaféslamret på ett fik i Frölunda, mitt emellan köket och disken. Men genom bruset hörs Lenas varma engagemang för dem hon vårdar. Hon utstrålar trygghet, vänlighet och ett nära leende som lurar där i blicken. På rejäl göteborgska får jag veta hur hon mest av en slump hamnade inom hemtjänsten.

– Allt började på 90-talet när Televerket gjorde en omorganisation och sa upp många. Jag var en av dem.

Fick lite panik

Sedan följde en tillvaro med olika jobb medan ovissheten kring framtiden gnagde.

– Jag visste inte vad jag ville i livet och jag fick lite panik, minns hon.

Men så fick hon en förfrågan om ett jobb på Landala seniorboende. Till en början var hon skeptisk men kom snabbt att gilla det.

– Det var riktigt mysigt och jag blev kvar i ett år, och fick därefter olika vikariat jobb inom hemtjänsten.

Lena beslöt att utbilda sig till undersköterska och blev klar 2001.

– Sedan dess har jag aldrig ångrat mitt yrkesval, säger Lena som trivs tack vare människorna hon möter varje dag.

Mer än en vårdtagare

Människor som är i behov av hjälp, men som är så mycket mer än en vårdtagare för henne. Hon är genuint intresserad av deras bakgrund, liv och vardag. Vill hitta ingångar och nycklar.

– Det finns så mycket berättelser i varje människa När man är gammal har man mycket i bagaget, säger Lena som är noga med att känna in vad det är för person hon har att göra med.

LÄS MER:Farid vill betala tillbaka till landet som gav honom chansen

LÄS MER:Anette kan inte tänka sig ett bättre jobb än det hon har

– Hemma hos folk finns glimtar av deras historia. Böcker, foton, saker som rymmer minnen och blir till ingångar. Därifrån är det sedan lätt att börja prata och många tycker det är roligt när någon tar sig tid att lyssna, säger Lena, som ofta får höra att många känner sig ensamma, längtar efter sina barn och barnbarn.

– Jag hör ofta hur de ursäktar sina barn med ”de har fullt upp med sina liv”, fast de egentligen saknar dem jättemycket.

Olika kategorier av människor

Inom hemtjänsten vårdas olika kategorier av människor, de som behöver vård på grund av ålder och sjukdom, men också de som behöver vård till följd av olika sjukdomar oavsett ålder, gemensamt är att de kan klara av att bo hemma, men med stöd i olika grad.

– Sjukdom har ingen ålder, tillägger Lena, som efter drygt tjugo år inom hemtjänsten märkt en stor förändring som kommit att prägla hennes yrkesroll och dagliga arbete.

– Förr flyttade folk till äldreboenden mycket tidigare, det räckte att någon var lite dålig eller rentav bara ensam och ville bo med andra äldre. Nu är alla mycket sjukare när de bor hemma. När jag började inom hemtjänsten besökte vi fyra till fem vårdtagare per dag, i dag är det mellan tio och fjorton. En fördubbling samtidigt som vårdtagarna behöver mer vård och stöd.

– Det var en följd av att korttidsboendena i Göteborg lades ner i mitten av 2000-talet, och folk fick helt enkelt bo hemma längre utan att hemtjänsten fick mer resurser.

Upprördheten skiner igenom i de vänliga, sansade ansiktsdragen. Hon tar ett djupt andetag och fortsätter.

– Sedan i maj i år checkar vi in hos vårdtagarna med mobiltelefoner och där står det exakt hur många minuter vi ska vara där och sedan ska vårdtagaren betala för den tiden.

Stress och otillräcklighet

Ett system hon tycker är människoovänligt och som fått många att känna både stress och otillräcklighet.

– Det känns väldigt underligt att räkna vård i tid, det är inte värdigt, tillägger hon skarpt.

– Vi som är veteraner bara rycker på axlarna och gör som vi alltid gjort, men jag tycker synd om de nya, unga som ska hantera detta. Samtidigt som det är svårt att hitta personal, suckar hon.

Så ler hon mjukt igen.

– Men jobbet i sig är världens bästa. Vi har frihet, ingen chef som hänger över axeln, vi har betalt för att ta promenader och att prata med vårdtagarna. Och det är människorna som gör att jag stannar, jag älskar det men är trött på organisationen.

Startade mottagningsteam

2010 startade hon och en kollega ett mottagningsteam, en brygga mellan sjukhus och hemtjänst. Där hamnade patienter som vistats på sjukhus en tid och behövde vård i hemmet innan hemtjänsten tog över.

Fem år senare lades verksamheten ner, till Lenas stora sorg.

– Det var en fantastisk arbetsplats där vi arbetade med vårdtagarna i fyra-sex veckor och var tio heltidsanställda.

LÄS MER:Farid vill betala tillbaka till landet som gav honom chansen

Lena och de andra från enheten gick sedan tillbaka till hemtjänsten. En hemtjänst som ofta går på knäna och har svårt att rekrytera. Ekvationen är enkel. Det krävs mer personal och i dag söker sig inte tillräckligt många till hemtjänsten. Därför måste scheman, löner och arbetsvillkor förbättras, menar Lena.

– Jag klagar inte, har bra lön efter alla år, men det behövs högre löner och det måste finnas tid att utföra ett bra jobb, det handlar ju om människor.

Fler och fler män

På senare år har yrkeskåren inom hemtjänsten breddats, förr var det nästan bara kvinnlig personal, nu har det vänt.

– Vi har till och med fått byta omklädningsrum, killarna är fler och har numera det största, ler hon.

När jag frågar vad hon gör på fritiden, kommer svaret snabbt: jobbar.

– Jag sköter om min 94-åriga mamma som bor i våningen under mig. Jag vill inte att hon ska ha hemtjänst, för jag vet hur det är när det inte fungerar, säger hon lite ursäktande och fnyser åt begreppet ”attraktiv hemtjänst”, som är tänkt att locka personal som tilltala vårdtagare.

– Det är inte vad jag önskar för min mamma. Så jag är hos henne tre gånger per dag.

Men ändå återkommer hon till varför hon fortsätter inom hemtjänsten.

Lena ser det som ett fint och ärofyllt jobb, att få stiga in i någons hem, hjälpa till och följa det dagliga livet tillsammans.

Anna Berglund

redaktionen@sttidningen.se