Lars-Olof bytte kundkrets – från människor till torskar

Många har förr i tiden fått stora torskar på kroken i Byfjorden. Men sedan 1990- talet finns knappt någon torsk kvar.

Lars-Olof Axelsson är entreprenören som nu hyllas för sina insatser och resoluta grepp för fisklivet i Byfjorden. Han lägger på ideell basis ner i stort sett hela sin vakna tid på att få torsken att trivas i de 69 konstgjorda rev av betong som hittills placerats ut i fjorden. Även sambon Anki Pettersson ställer helhjärtat upp i projektet som startades för sex år sedan och nu väcker uppmärksamhet både i Sverige och utomlands.

Intresserad sedan barnsben

Intresset för livet under vattenytan är inte nytt för Lars-Olof. Han minns hur mamma var orolig ibland när han inte kom hem från skolan i tid. Orsaken var att han under promenaden från skolan i Strömstad blev stående i timmar för att studera fisken i ån som flyter genom stan. Han fascinerades av fiskarna som rörde sig där.

Till Uddevalla kom han 1981 och fick som 24-åring jobb på en byggfirma. Han gick snabbt vidare i karriären och blev säljare av monteringsfärdiga hus.

Nu bor han själv 20 meter från vattenbrynet vid Byfjordens norra strand, har brygga och två sjöbodar. Lars-Olof går gärna upp tidigt på morgonen, tar ett par steg i morgonrock från sovrumsdörren direkt ut i vattnet och njuter av ett uppfriskande bad Längst ut på bryggan ligger den vedeldade bastun som han nyttjar minst tre dagar i veckan. Ibland blir han sugen på en färsk makrill till frukost och den drar han upp från bryggan – om han har tur.

– Jag steker makrillen direkt och lägger den på frukostmackan, färskare än så går inte att få, säger han.

Precis så vill han att uddevallaborna ska kunna göra med torsk också, napp vid första kastet.

Såg områdets potential

Från bostaden tog han strax efter sekelskiftet en roddtur över till södra fjordstranden för att kolla ett område för exploatering. På nära håll konstaterade han att det inte bara var skog och oländig terräng som han trott. Hans entreprenöröga såg potentialen och uppsökte kommunens byggkontor.

– Jag undrade om jag skulle kunna få bygga hus där, minns han.

– Nej, där finns ingen översiktsplan och dessutom bara skog och alldeles för få soltimmar för bostäder, fick han som svar.

Men skam den som ger sig. Lars-Olof påpekade att de bilder kommunen hade över området inte gav en rättvisande bild, träden skymde solen. Han mätte själv antalet soltimmar och tog bilder.

Dokumentationen imponerade

Hans envishet och framtagen dokumentation imponerade på bygglovsavdelningen.

– Jo, de nya förutsättningarna kunde man inte bortse ifrån och till sist fick jag klartecken, säger han med viss stolthet.

Själv byggde han 45 hus och såg framför sig möjligheterna till många vita terrasshus som klättrar upp i bergen som i grekiska övärlden. Hans fastighetsbolag bytte namn till just Vita husen. I dag står området klart med 300 bostäder, fantastiskt utsikt med den mäktiga Uddevallabron rakt i väster. Området blev snabbt ett av kommunens populäraste med 1200 boende och ”staden i staden” är nu större än Fjällbacka.

Av en tillfällighet råkade en hummer fastna i garn som Lars-Olof placerat ut i Byfjorden. Plötsligt väcktes idén om att placera ut hummerrev i fjorden. Stadens stora industri, Kynningsrud, hakade på och bjöd på fem rev.

Fokus på torsk

Den uppfinningsrike entreprenören funderade vidare med fokus på torsk. Han kontaktade experter som delade ut både ris och ros. Han forskade vidare och konstaterade att den årliga provtrålningen längs Västkusten, från Marstrand till Strömstad, visat mångdubbelt mer stor torsk vid reven i Byfjorden. Att bygga rev var således lösningen för att få mer fisk.

Lars-Olof bildade bolaget Fjordtorsk och hittills har alltså 69 rev bestående av cementblock som används i byggindustrin placerats ut i Byfjorden. De sex ton tunga reven sänks ner på 10-15 meters djup och fungerar som hotell för fisken. Torsken får en bostad skyddad mot fiender som skarv och säl.

De tunga blocken kräver specialfartyg för att sänkas ner och dessutom riskerar de att flytta sig i leran, men det har visat sig fungera. Det vet Lars-Olof som konstruerat egna stativ för kameror med vars hjälp han kunnat följa torskens beteende. Han har lagt ner imponerande stort antal timmar på filmning. Något ingen tidigare gjort i denna omfattning och dokumentationen väckte uppmärksamhet. Torsken stördes inte alls av kamerorna och man kan följa fiskens rörelser i havsdjupet.

Uppslutning från många håll

Lars-Olof betonar att förutsättningen för framgången är uppslutningen från så många håll, kommunen, Sjöfartsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges fiskares produktionsorganisation, Leader, Contiga, Pretec, Rotaryklubbar i Bohuslän och privata personer. Tidigare skepsis från forskarhåll har övergått till hyllningar. Samarbete har inletts med ett annat stort kustprojekt, Åtta fjordar kallat, och i detta diskuteras jakt på skarv och säl som är de största hoten mot projektet.

Lars-Olof har också blickat ut över världen där liknande försök genomförs. I USA pågår ett projekt där man sänker ner gamla uttjänta spårvagnar i havet. Dessa blir utmärkta fiskhotell. Själv har han funderat kring lättare rev, en typ som liknar en vanlig avloppsbrunn med rör. Ett tons vikt på sin höjd istället för dagens sex-sju ton tunga rev.

Framtida visioner

Lars-Olof sitter på bryggan vid bostaden och drömmer om när uddevallaborna åter kan dra upp en torsk till middag, det har inte hänt sedan 1990-talet. Han tänker sig också att en alert krögare själv skulle kunna fiska torsk på morgonen för servering till lunch.

Under de snart sju år som Lars-Olof hållit på med sitt torskprojekt har han mötts av skepsis och frågetecken från både forskare och myndigheter. Men inte nu längre. Nu hyllas han som en frontfigur i räddningsaktionen för torsken i Bohuslän och alla vill ta del av hans unika filmer, dokument och uppfinningsrikedom.

Karl-Eric Magnusson