På de hundratjugo tävlingsborden ligger lika många pusselkartonger, gömda i tygpåsar för att ingen ska tjuvkika. De tävlande lagen packar upp läsk, snacks och särskilda sorteringsbrickor i plast. En kvinna stretchar låret, oklart varför.
På spelledarens signal stjälper alla ut sina 1 000 bitar. De har två timmar på sig och standardtaktiken verkar vara att börja med kanten.
– Skjut alla kantbitar uppåt så att vi kan börja lägga ramen här, hojtar Kotte till sina tre lagkamrater i ”Saknade ärtor”.
Hon har alltid gillat att pussla, men för fyra år sedan började hon att öva upp sin snabbhet. Nu är pusslandet både en mysig hobby och en stressig sport. Inför pussel-SM, som pågår i Partille arena i helgen, har hon tränat ungefär fyra timmar om dagen. Hon äger 115 stycken och har flera på gång samtidigt.
– Vissa blir liggande länge, men jag brukar klara med dem till slut. Jag hade något femhundrabitarspussel med väldigt mycket fält och en tråkig blomma på, det tog säkert ett halvår att få klart.
Syskon pusslar bra ihop
I mästerskapet finns tre klasser – individuellt, par och lag om fyra personer. 85 procent av deltagarna är kvinnor och den yngsta är bara tre år gammal. Många tävlar ihop med släktingar och vänner.
– Tidigare år har ett kusinpar och ett syskonpar vunnit, och flera andra i toppen är syskon. De är väl på samma våglängd, säger David Engelhardt som är ordförande i Svenska pusselförbundet.
På läktaren följer folk med kikare hur det går för lagen. I högtalarna spelas en specialskriven låt om den sköna känslan när alla bitar faller på plats. Laget som färdigställer ramen först får en applåd och ett särskilt spurtpris.
För bara några år sedan hölls mästerskapet på en bar på Tredje Långgatan, nu abonneras en jättelik arena. Tävlingsledaren David Engelhardt är nöjd över utvecklingen.
– Jag tror att det beror att alla personer kan pussla.Den yngsta deltagaren här idag är bara tre år gammal, och den äldsta en bit över 80.
