Korsbandskungen Kåmark toppar formen 25 år efter VM

Det finns nog en del kulturvårdare som tycker att det är hög tid att K-märka Kåmarks båda knän. Att efter tre komplicerade korsbandsskador, gång efter gång, ta sig tillbaka till landslaget är unikt. Varken mer eller mindre.

– Nu är det ingen fara att prata om det, men när det hände var jag inte så kaxig. Har man varit med om den sortens skador tvingas man i någon mån ändra sitt spel - man blir lite svagare i vissa muskler och tappar i både rörlighet och snabbhet, säger försvararen som 2019 åter prioriterar träning och välbefinnande högre än nästan allt annat.

Tvingades lägga av 2002

Våren 2002 var livet aningen bistrare:

– I februari hade jag tackat nej när Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck ville ha med mig i VM-truppen. Jag kände mig trasig i kroppen och började tappa självförtroende, säger Pontus.

– Onsdagen den 8 maj gjorde landslagets läkare Leif Swärd en titthålsoperation och sa: ”Nu gör vi i ordning det här, men om du fortsätter spela är det kanske proteser som gäller nästa gång.”

– Han rekommenderade mig att sluta. Och när jag kom ut från Carlanderska sjukhuset den där soliga vårdagen visste jag att det var över. Det kändes både traumatiskt och tomt, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.

Samma kväll förlorade IFK Göteborg derbyt mot Örgryte och medan Pontus klubb gick mot sin sämsta säsong i modern tid funderade han själv över framtiden som fotbollsinvalid.

– Ganska snart började det dyka upp lite jobberbjudanden. Ett av dem var på ett bemanningsföretag – jag tackade ja och fortsatte samtidigt med mina uppdrag som expertkommentator för TV4.

Sommaren 2019 står Pontus Kåmark fortfarande på samma ben som gav stadga när den aktiva karriären var till ända.

LÄS MER:Många vill fortfarande snacka med Kennet om VM-bronset

Nu driver han sedan många år ett eget företag som ger sysselsättning åt människor med funktionsvariationer.

– Vi kan antingen vara entreprenör ute på plats, eller ta hem jobb till våra egna produktionslokaler. I dag finns vi i Göteborg och Borås, men ambitionen är att så småningom täcka större delar av landet.

Blir ofta påmind

Sommaren 1994 kan förstås kännas lite avlägsen när vardagen tränger sig på men VM-truppens nummer 14 har lärt sig att det sällan går särskilt långt mellan stunderna när han påminns.

– Folk kommer fortfarande ofta fram och vill tacka. Och samtidigt också gärna passa på att berätta om sina egna minnen från den där sommaren. En midsommar för 25 år sedan – det är ju knappt man vet vad man gjorde på midsommar förra året!

Pontus har förstås många starka minnesbilder från sitt enda stora mästerskap. Som till exempel när förbundskapten Tommy Svensson tog honom avsides inför gruppspelsmatchen mot Brasilien: ”Spela bara som du brukar. Vi kommer att behöva din snabbhet.”

Spelade hela bronsmatchen

Mästerskapet fortsatte med inhopp mot både Saudiarabien och Rumänien och så småningom spel i hela bronsmatchen mot Bulgarien.

– Det fanns en trygghet i truppen. Hierarkin var redan klar och vi hade stort förtroende för varandra. Jag tror det var elva stycken i truppen som antingen spelade för IFK Göteborg eller gått vidare från IFK till proffslivet. Många av de övriga hade liknande band till Malmö FF.

Och ledarskapet – vilken roll hade Tommy Svensson och Tord Grip?

– Lugnt, metodiskt, inget förhastat. Som jag ser det var det i hög utsträckning deras förtjänst att vi lyckades så bra. Tommy var som en fadersgestalt, helt unik i sitt sätt att vara.

LÄS MER:Arbetshästen Mild nöjer sig inte med enbart ett glassjobb

25 år efter VM-bronset blir det allt mer sällan Pontus snörar på sig fotbollsskorna. Kroppen klarar det helt enkelt inte längre.

Med det sagt; kontinuerlig träning och konsekvent näringsintag har under det senaste året åter kommit att dominera Pontus vardag. 13 kilo försvann i rask takt redan i höstas, och nu inleds varje dag med en timslång promenad på fastande mage. Och huvudpersonen själv – han mår bättre än på år och dag.

Lars Hjertberg

namn@gp.se