Vi tar bilen ut till Färjås, en obebyggd udde vid ett naturreservat i Vallda Sandö utanför Kungsbacka, som kanske är bäst känd för att Kungsbacka golfklubb arrenderar mark där. Men som nu har fått nytt liv i och med Konrad Swenninger. Här driver han något han kallar ett modernt kloster. Här pågår yoga och meditation, bed and breakfast, men också inne på skrivkammaren arbete med mänskliga rättigheter och musikaliska produktioner. Vi gör en symbolisk knackning innan vi kliver in på tomten och in i trädgården. Men knackningen känns onödig. Här behöver man inte oroa sig för att inte vara välkommen. Konrad hälsar oss tillsammans med vovven Freja som skäller glatt. Vi sätter oss ner i den värmande höstsolen och tittar ut över bukten. Jag tänker, jag tar tjuren vid hornen direkt och ställer den privata frågan med en gång.
Varför har du bytt namn?
–Jaså, ja det, ja. Ja det är egentligen ingen stor sak, själva namnet alltså, säger han, och berättar om hur han i 35-årsåldern ville återinträda i den kristna gemenskapen och döpte sig efter att ha gått ur den svenska kyrkan som 18-åring.
–Vet du, jag visste inte förrän vid själva dopet vad mitt nya namn skulle bli. Jag hade gått hos en rumänsk kyrklig vägledare under en period och bett honom välja mitt namn, säger han och låter lika dramatisk som om han hade berättat att han har bytt en glödlampa.
Hur leder en uppväxt från Vallda fram till att man som 35-åring står i en rumänsk kyrka och ska döpas in i den ortodoxa kyrkan utan att man ens vet vad man ska heta resten av sitt liv? Jag frågar Konrad, men förstår att vägen är lång, så vi tar det från början.
Redan i gymnasiet hittade Lukas egna vägar. I stället för att koncentrera sig på studierna blev han kär och studierna och betygen blev lidande. Skolan hotade med att underkänna honom i slutbetyget. Men runt hörnet fanns en lösning. Lukas pappa hade flyttat till Madrid. Lukas skulle kunna göra sista året på distans från Svenska skolan i Madrid. Sagt och gjort. Flytten gick, tentorna gjordes, betygen kom in, Lukas blev rik på erfarenhet av livets möjligheter.
Efter en kort period hemma då han pluggade några år på universitetet i Göteborg flyttade han till Köpenhamn och kom så småningom in och började studera på Den danske filmskole. Han gjorde en kortfilm som nominerades till årets bästa debutfilm.
Men efter några år, just när regikarriären kom att ta fart, började nya tankar ta form hos Konrad. De vette åt politik och mänskliga rättigheter. 2007 var han med och grundade en organisation som arbetar med tanke- och religionsfrihet. En plattform som tog honom till Bryssel och där han arbetade som ackrediterad MR-lobbyist (även om Konrad avskyr själva ordet) under några år. Men framförallt, intresset för det andliga som alltid hade funnits började att fördjupas och han vände sig till yogan som praktik. Studier och det andliga sökandet förde honom till vägledaren i den rumänska kyrkan, som till slut döpte honom. Under de följande åren arbetade han parallellt med film, yoga och meditation och mänskliga rättigheter från flera länder i Europa.
Under de senaste åren har han också börjat intressera sig för att producera musikuppsättningar. Och sedan han kom hem till Färjås 2013 har han hunnit med en rad produktioner, i samarbete med svenska kyrkan både i Släp och i Göteborg. 2015 satte han exempelvis upp "Vägmärken". Den spelades 2016 i Göteborgs Domkyrka på initiativ av KG Hammar.
Konrad tar en paus i berättelsen och fyller på våra tekoppar. Det är te skickat från Tibet vi dricker. Under åren och alla sina resor och intressen har Konrad skaffat sig vänner runt om i världens alla hörn.
Solen värmer än starkare i trädgården i takt med att dagen övergår i eftermiddag. Hans mammas hus där han växte upp ligger bara någon kilometer bort. Och här finns att förvalta. Det var Konrads gammelmormor Noemi Ekman som i början av 1900-talet köpte hela udden Färjås, mellan Vallda och Hamra. Nu är det Konrad och hans kusiner som äger och förvaltar området. De har som plan att återupprätta området till det som det var; det vill säga betes- och odlingsmark, och de samarbetar med Länsstyrelsen i Halland i den ambitionen.
Vad är den röda tråden i ditt liv?
–För mig hänger allt ihop. Mitt skapande, meditationen, att arbeta för mänskliga rättigheter, att bruka jorden och att tvätta lakan. För mig är det egentligen samma jobb allting. Det är samma sökande och samma process som tar olika former. Att laga frukost till våra gäster, att undervisa i yoga, att skriva texter, att producera musikaliska teateruppsättningar. Det är en del av samma process. Det stora och det lilla får samma vikt, och varken det ena eller andra skrämmer eller skapar avstånd.
Hur är det att flytta hem till Sverige igen?
–Det är väldigt bra. Det är mycket jag vill ta tag i. Det är som att flytta hem. Men ändå är det ju helt nytt, det var 20 år sedan jag lämnade landet. En sak jag både slås och gläds av är renheten här i landet. Och närheten till naturen. Och att här finns ett intresse både för naturen, och för inre och yttre hälsa.
Vi tar en paus för fotografering. Som filmregissör är Konrad van vid att jobba med bilder och disposition. Han har många förslag och hjälper till för att vi ska få bästa vinkeln och ljuset. Han ropar på Freja och försöker få med henne i bild. Vi lyckas inte riktigt. Freja är som sin husse och väljer egna vägar. Vi sätter oss igen. Konrad bjuder på klarröd körsbärsdricka, bär från mammas träd.
Finns det någon baksida med det fria liv som du lever?
–Ja, visst gör det det. Några år innan jag fyllde 40 år blev det väldigt tydligt för mig. Jag var hemma i Sverige tillfälligt och för att försörja mig satt jag på ett meningslöst jobb i Stockholm och ringde runt till människor och bad dem svara på olika marknadsundersökningsfrågor. Här sitter jag och gör tonårsjobb, tänkte jag. Jag var välutbildad, men hade varken traditionell karriär eller familj. Så visst kostar det.
Är det värt priset?
–Jag skulle nog inte uttrycka mig så. Jag bara konstaterar att det är så. Det finns en ensamhet i det liv jag lever. Man kan kalla det för det kreativa tomrummet. Men det behövs för att kunna vara riktigt närvarande i det andliga. Jag försöker se bortom plåga och njutning och vill istället förstå livet.
Konrad ser framåt. Inför 2017 planerar han ett stort musikaliskt verk om Luther, inför 500-årsjubileet av Luthers teser. I samarbete med Svenska kyrkan görs det satsningar på hundratusentals kronor. Konrad är spindeln i nätet.
Det ringer i hans telefon. Han tar det. Någon vill komma och titta på ett rum att hyra. Tempo- och ämnesväxlingen går fort och avslöjar något om hur han har hunnit med sin brokiga karriär. Jag låter Konrad fortsätta sin verksamhet och lämnar gården med en känsla av att det finns mycket kvar att säga.
Fakta: Konrad Lukas Swenninger
Ålder: 43 år
Familj: Son 15 år, stor familj och släkt
Aktuell: Producerar ett stort musikaliskt verk inför 500-årsjubileet av Luthers teser.
